2348895 GL09107 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj 1997/98 107 1998-05-13 00:00:00 Konsumentpolitiska frågor DC5F0C21-8840-49F1-966E-D34C3355D127 154 TANJA LINDERBORG (v) v Herr talman! Regeringen har nu lagt fram en handlingsplan för hur arbetet med miljömålen i kon- sumentpolitiken skall kunna nås. Syftet är att underlät- ta för och uppmuntra oss konsumenter att ta ett ökat ansvar för miljön och resurshushållningen. Det tycker jag är bra. I stora delar ställer vi oss bakom denna skrivelse. Ansvaret för en hållbar utveckling åvilar oss alla, för vi har ju bara ett jordklot. En viktig förutsättning för utveckling av mil- jövänliga och kretsloppsanpassade produktionsmeto- der är just medvetna konsumenter. I dag försöker 10- 20 % av konsumenterna att agera miljövänligt av eget engagemang och egen övertygelse. Ytterligare ca 30- 50 % accepterar och tar till sig information och sakar- gument som leder till ett miljövänligare beteende. Det är alltså en gigantisk utmaning att övertyga resten av oss konsumenter. Det går att nå många människor med information, men det behövs också andra insatser, och jag tänker då på att det också behövs ekonomiska incitament. I familjer med små ekonomiska resurser är det priset på varan som är avgörande vid köp, inte om den är eko- logiskt odlad eller om varan drar mindre energi än en annan liknande vara. I dag är ju återvinning och källsortering i full gång på de flesta ställen. Men tyvärr har man gjort det så krångligt att alltfler ifrågasätter om det verkligen är miljövänligt. Först skall man diska ur konservburken, sedan skall man källsortera den och därefter skall man ta bilen - om man har någon - för att kanske köra flera kilometer utanför tätbebyggt område och lägga soporna i lämpliga behållare. Förutom att det tar mycket tid från redan hårt pressade konsumenter får man dessutom lägga till besinkostnaderna och miljö- belastningen. Om vi någonsin skall kunna nå miljömålet måste man hitta nya och enklare system. Vänsterpartiet har länge krävt att producenterna måste åläggas ett direkt ansvar för utvecklingen av mer kretsloppsanpassade produkter. Och för att det skall fungera behövs i många fall ekonomiska styrmedel, t.ex. miljöavgifter på produkter som inte är miljövänliga. Man kan också kombinera med fler pantsystem för återvinningsbara material och miljöbonus för varor med låg miljöpå- verkan. Man måste ta hänsyn till hela varans eller produk- tens miljöpåverkan och inte bara om den är kompos- terbar. Man måste också beakta energiåtgång, kostna- der för transporter och vilket transportslag som har använts. Det är först när vi har kunskap om en pro- dukts totala effekt på miljön som vi kan göra korrekta miljöval. Då kanske vi inte längre kommer att köpa äpplen från Nya Zeeland mitt under den svenska äp- pelskörden. Vänsterpartiet tycker att det är mycket bra att Bo- verket fått i uppdrag att utveckla system för kvalitets- deklarationer för bostäder. Det behövs flera olika åtgärder som är nödvändiga om man vill åstadkomma ett mer ekologiskt boende. Exempelvis bör olika kostnader för boendet, såsom t.ex. kostnaden för energianvändning, debiteras konsumenterna efter deras faktiska förbrukning. De fasta kostnaderna bör minimeras och en större del av kostnaderna bör ligga på den rörliga delen. Avregleringen av elmarknaden har hittills enbart gynnat de stora elkonsumenterna. Industrin har kunnat sänka sina kostnader rejält me- dan konsumenterna har fått betala mera. Konkurren- sen fungerar inte när kostnaden för byte av elleveran- tör gör att hushållen i praktiken är utestängda från elmarknaden. Herr talman! Jag är mycket positiv till att Konsu- mentverket får ett sektorsansvar för miljörelaterade konsumentfrågor, men jag är orolig över hur verket skall klara de nya uppgifterna utan något ekonomiskt tillskott. Regeringen skriver att "en viss ompriorite- ring av Konsumentverkets verksamhet successivt måste genomföras". Detta är oroande, eftersom verket redan har tvingats att minska sin verksamhet. Det fick vi veta vid lagutskottets besök på Konsumentverket. Frågan är vad som skall skäras bort. Regeringen har visserligen lovat att avsätta medel som finns tillgäng- liga, men vi får inte veta hur mycket det rör sig om och vi får inte heller veta om det är att betrakta som en engångssumma. I min motion som rör Konsumentverkets roll har jag yrkat på att verket skall stärka sin miljöprofil. Men efter utskottets besök hos verket känns det kravet som att slå in öppna dörrar. Den redogörelse som vi fick visar att Konsumentverket redan har en mycket hög miljöprofil. Därför finns det ingen anledning att stå fast vid det yrkandet. Jag gratulerar verket och hoppas att man kommer att fortsätta att ha denna inriktning. Flera motioner som behandlas i detta betänkande rör miljömärkning, och där är nu mycket på gång. Konsumentverket har gjort en metodstudie om miljö- information till enskilda konsumenter som skall ligga till grund för en kvalitativ undersökning. Vad gäller frågan om konsumentinformation och märkning i sin helhet har en särskild utredare tillkallats. Av det skä- let har jag valt att inte reservera mig. Däremot har jag i ett särskilt yttrande påtalat vikten av att regeringen verkar för att våra inhemska miljömärkningssystem får behållas nu när EU-kommissionen föreslagit att nationella miljömärken skall inskränkas till att endast komplettera EU:s blomma. Enligt förslaget skall de nationella märkena bara få tilldelas produkter som EU inte har fastställt krite- rier för. Det kommer att leda till en allvarlig försäm- ring av kvaliteten på miljömärkningen i Sverige och i andra EU-länder, där den nationella miljömärkningen redan har vunnit stort förtroende hos konsumenterna. EU-blomman har långt ifrån samma förtroende som Svanen och Bra miljöval har. Jag vet att många EU- länder har protesterat mot kommissionens förslag, så också Sverige. Mitt särskilda yttrande skall därför ses som support till regeringen i den här frågan. Jag vill yrka bifall till reservation nr 22, som rör konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Vi har fört den debatten tidigare, och ni vet var jag står i den frågan. Så vill jag säga något om TV-reklam riktad till barn och könsdiskriminerande reklam. Jag delar fullt ut det som står i Centerpartiets och Miljöpartiets särskilda yttrande om vikten av att re- geringen fortsätter att verka för ett svenskt förbud mot TV-reklam riktad till barn. Regeringens inställning i denna fråga liksom inställningen hos flera av riksda- gens partier är väl kända. En enkät som Konsumentfö- reningen i Stockholm har gjort visar att hela 90 % av föräldrarna vill förbjuda reklam som vänder sig till barn. Konsumentverket har tagit fram en rapport som har rubriken Drömprisen och Glamourgullet, och i den konstaterar man att flickor i barnreklamen sköter om hemmet och dockorna och fixar med sitt utseende. Pojkar bygger, kör bil, sportar och yrkesarbetar. Ge- nom barnreklamen cementeras könsrollerna. Man kan, liksom Sveriges konsumentråd, undra om annonsörer och reklammakare är de enda i samhället som skall vara undantagna från jämställdhetsmålet. När det gäller könsdiskriminerande reklam vet ni också mycket väl var jag står i den frågan. Jag tycker nämligen att det är att gå för långt att göra ett ingrepp i grundlagen. Herr talman! En sak till: Vänsterpartiet kommer också att stödja reservation nr 5 från Folkpartiet och Miljöpartiet om budgetrådgivning. Av misstag glöm- de jag att göra det vid justeringen. 0489462966700 N 2010-01-01 00:00:00 207492 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf154