2348895 GL09107 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj 1997/98 107 1998-05-13 00:00:00 Konsumentpolitiska frågor 8DC363D3-00EE-4CC0-9F29-F9D8A5D32559 146 YVONNE RUWAIDA (mp) mp Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna nr 1 och 13. Jag vill kommentera litet grand det som har anförts från moderaterna. När det gäller reklam riktad till barn förutsätter en marknadsekonomi kritiska och kunniga konsumenter. Jag tror inte att Marietta de Pourbaix-Lundin och moderaterna anser att barn är kunniga nog att se vad som är reklam, vad som inte är det och kunniga nog att göra ett val efter ha de har sett reklam. Jag tycker att det borde vara en självklarhet - och det behöver inte utredas - att vi skall ha ett förbud mot reklam riktad till barn. När det gäller att skapa ett system som gör det möjligt att minska bilåkandet och att kombinera detta med andra sätt att ta sig fram, t.ex. samåkning, kol- lektivtrafik och annat, undrar jag om moderaterna kanske har hittat den där bilen som är så miljövänlig, om den finns i dag, för det vore ju jättebra. Nu finns den inte, och bilåkningen är en av de största miljöbo- varna som finns. Att hitta ett sätt att kombinera bilå- kandet med andra alternativa former och underlätta för människor att kunna välja dem borde vara någon- ting positivt. Det handlar inte om att avskaffa bilen. Det handlar om att kombinera den med andra, mer miljövänliga alternativ. Likadant när det gäller kärnkraften undrar jag om Marietta de Pourbaix-Lundin har hittat ett sätt att ha en miljövänlig och inte människoskadlig brytning av uran, eller om hon har hittat ett sätt att ta hand om det radioaktiva avfallet. Det finns saker där vår syn för- modligen skiljer sig från moderaternas syn på dessa frågor. Jag vill nu gå över till handlingsplanen. Kortfattat kan jag säga att vi tycker att den handlingsplan som finns är en förbättring mot tidigare politik på miljö- området och i konsumentpolitiken. Vi tycker dock inte att det är tillräckligt. Vi anser att miljömålet i dag kommer i konflikt med andra mål. En av de saker som är viktiga är att man sätter ett pris på miljöförstöring- en och att man ser över hushållens miljöpåverkan i alla utredningar och propositioner som kommer, där- för att konsumtion är så att säga det som vi människor gör. För att kunna få en hållbar konsumtion måste man ta hänsyn till miljömålen i alla politiska frågor - allting hänger ihop. Det är i dag de som har mer pengar och mer tid som kan konsumera miljövänligt. Det är de som har möjlighet att välja livsmedel som är ekologiskt odlade och som inte förstör både hälsa och miljö. Det är i dag en lyxfråga, och så skall det inte vara. Om vi inte sätter ett högre pris på miljöförstöringen, kommer den ekologiska omställningen att avstanna. Jag kan ta upp några exempel. Det gäller bl.a. återvinning och källsortering. I dag fungerar inte detta tillfredsställande. Det tas upp i debatten att man inte skall källsortera och att man inte skall återvinna. Bristerna beror ju på att politiken inte är tillräcklig, att producentansvaret inte är tillräckligt stort och att miljöförstöring inte kostar. På det sättet drabbas nu konsumenterna både tids- och kostnadsmässigt, vilket är fel. Förutom att Konsumentverket får ett sektorsansvar för konsumentrelaterade frågor när det gäller miljö- målen, vilket man redan i dag arbetar med, vill vi, eftersom denna fråga griper in i alla politikområden, ha en central samordning. Därför vill vi enligt utred- ningsförslaget om konsumtion och miljö ha en dele- gation för miljö- och konsumentfrågorna. Vi vill även reformera miljömärkningssystemet, både det nordiska och EU:s miljömärkningssystem, därför att miljömärkning är en viktig del i att underlät- ta ett medvetet konsumentval. I dag har dessa miljö- märkningssystem brister som gör att trovärdigheten för miljömärkningen kan få sig en törn, och det vore väldigt olyckligt. En annan viktig sak är att vi som konsumenter borde ha rätt till information om vad våra produkter innehåller och hur de är tillverkade. Den informatio- nen får vi inte i dag. Jag brukar säga att det är produ- centens diktatur över marknadsekonomin, medan vi konsumenter knappast har en stark ställning. Det borde vara en mänsklig rättighet att få veta var en vara är producerad och att få en fullständig innehålls- deklaration så att jag, om jag är allergisk, kan undvika ämnen som är allergiframkallande eller kan undvika ämnen som jag kanske anser är farliga för min hälsa. Man bör satsa mer på märkning av produkter, både miljömärkning och annan märkning. Vi kan som kon- sumenter göra ett medvetet val om vi får informatio- nen, men det handlar också om en mänsklig rättighet. När det gäller missvisande miljöreklam har vi i dag en lag, marknadsföringslagen. Den är i sig bra, men den har ett kryphål. Jag tror att vi alla har märkt av bilindustrins stora kampanjer där man säger köp en bil - bli miljövän eller liknande teman. Denna reklam är enligt Konsumentverket missvisande reklam, men det går inte att komma åt den därför att bilindustrin har gått samman i organisationer. Därför kan man inte tillämpa marknadsföringslagen. Vi har lagt fram ett lagförslag för att täppa till detta hål. Nu är min taletid slut för denna gång. 0332753845811 N 2010-01-01 00:00:00 207493 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf146