2348893 GL09105 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:105 Måndagen den 11 maj 1997/98 105 1998-05-11 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:294 om flyktingpolitiken interpellationsdebatt 4D23704D-D187-44D3-A39E-0DDE0A9860BD 31 ULLA HOFFMANN (v) v Herr talman! Jag tackar också statsrådet för svaret. Eftersom jag har begränsat med tid vill jag uppehålla mig vid två delar i statsrådets svar. Den ena gäller de långtidsväntande. Det finns i dag ingen tidsgräns för hur länge man kan få vänta på ett besked. Statsrådet påpekar att det i dag kan finnas långtidsväntande som hamnar i psykisk obalans me- dan de väntar på ett besked om uppehållstillstånd. Det är bra att statsrådet hoppas att detta skall bli allt mind- re vanligt, eller t.o.m. nästan totalt ovanligt om jag förstod svaret rätt, genom att handläggningstiderna minskar. Jag delar den förhoppningen, men jag skulle väldigt gärna vilja veta vad statsrådet har för avsikt att göra under tiden vi väntar på de kortare handlägg- ningstiderna. Under den senaste tiden har jag blivit uppmärk- sammad på praxis vad gäller bosnienkroaterna. Det finns ungefär 600 bosnienkroater i Sverige. De flesta har fått lagakraftvunnet beslut. Det handlar om ensamstående och om barnlösa par - de som glömdes bort i de tidigare praxisbeslu- ten. Det handlar om föräldrar i 60-årsåldern vars barn och barnbarn har fått permanenta uppehållstillstånd. Föräldrarna skickas till Kroatien därför att de inte har haft gemensamt boende innan de flydde. Det handlar om familjer där föräldrar, barn och barnbarn levt tillsammans i en gemenskap i Sverige i fyra år, men som nu tvingas skiljas därför att de levt i ett avsevärt modernare samhälle än det som lagstift- ningen avser, nämligen hushållsgemenskap. Utlän- ningsnämnden tolkar detta som krav på att man skall ha levt under samma tak och vara ekonomiskt bero- ende av varandra. Det handlar om den 62-åriga ensamstående mam- man vars make dog under flykten. Hon har i fyra år bott ihop med sin dotter och sitt barnbarn i Sverige, och skall nu skickas tillbaka. Vad är hushållsgemenskap? Är tiden i hushålls- gemenskap i Sverige överhoppningsbar, som man brukar säga i a-kassesammanhang? Räknas inte den? Det handlar också om den unge mannen som med starka krigstrauman flyr till Sverige. Tiden i ovisshet gör att han har förlorat allt. Han säger att han i dag mår om möjligt ännu sämre, och att han har förlorat allt människovärde. När Invandrarverket frågade honom varför han inte skaffar familj säger han: Hur skall någon ansvarstagande person kunna skaffa fa- milj under dessa förhållanden? Jag vet inte om jag får stanna. Hur skall jag våga knyta an till någon när jag inte vet om jag måste lämna henne? Hur skall jag våga skaffa barn när jag inte vet om jag får se mina barn växa upp? Vad gäller människorna i de barnlösa blandäkten- skapen säger Invandrarverket att de inte kan avvisas till Bosnien. Jag delar den uppfattningen, med tanke på läget i Bosnien. Men för den serbiska kvinna som är gift med en kroatisk man och som hela sitt liv bott i Bosnien, där paret utnyttjade möjligheten att fly till Sverige med kroatiska pass, är situationen inte så enkel. Hon måste söka permanent uppehållstillstånd i Kroatien. Till sin ansökningshandling måste hon bifoga vigselbevis och intyg på att maken är kroatisk medborgare. Maken, som egentligen inte är kroatisk medborgare, måste bevisa att han har fast boende i Kroatien, dvs. att han äger en lägenhet eller har en hyresrätt. Han måste dessutom bevisa att han har anställning i Kroatien eller någon annan inkomst. Det säger sig självt att med dessa krav kommer inte många av de ensamstående eller barnlösa paren från Bosnien med kroatiska pass att få uppehållstillstånd i Kroatien. Vad tänker Sverige göra med dessa människor? De som har fått lagakraftvunnet beslut har tre måna- der på sig att lämna landet. För många har tiden redan gått ut. Utlänningsnämnden säger visserligen att man kanske måste överväga att ändra praxis, men vad händer med dem som har fått sina lagakraftvunna beslut? Det handlar alltså om dem som har hamnat mellan stolarna - de som inte omfattas av förordningar eller praxisbeslut, men som kan ha väl så starka skäl. Vad händer med bosnienkroater med serbiskt ur- sprung som inte får uppehållstillstånd i Kroatien? Vad händer med de kosovoalbaner som inte om- fattas av förordningen, men som på grund av att de av Invandrarverket betraktas som svårare fall t.ex. fått sina lagakraftvunna besked i januari 1995? Jag skulle önska att statsrådet ville uppta en del av sitt svar med att utveckla sina synpunkter på vad man skall göra med dem som hamnar mellan stolarna. 0166402877505 N 2010-01-01 00:00:00 207316 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09105/#anf31