<anforande>
<dok_hangar_id>2348893</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:105 Måndagen den 11 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:283 om livs- medelshjälp till Nordkorea</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1B83C859-8283-4BF5-9C6D-66D0141192D9</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet PIERRE SCHORI (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Alla människor har lika rätt till hjälp.
Det är en fundamental humanitär princip. Att avbryta
humanitärt bistånd - jag vet inte om Lennart Rohdin
menar detta - och därmed överge de nödlidande i
Nordkorea, de som lider av en akut hunger och också
lider av ett diktatoriskt system, tror jag vore fel. Det
skulle bryta mot grundläggande principer.
Jag har också i mitt svar sagt att Sverige fortsätter
att utöva påtryckningar bilateralt genom vår ambassad
i Nordkorea och genom FN-systemet och på andra
sätt för att grundläggande reformer skall genomföras i
Nordkorea så att de kan komma ur sitt beroende men
naturligtvis också att de skall kunna gå mot ett avskaf-
fande av diskriminering.
Jag tror inte heller att seminarier som sådana får
makthavarna i Nordkorea att ändra sin inställning.
Men de har i varje fall börjat delta i internationella
överläggningar. Jag tror att det är den typen av politik
vi måste fortsätta: påtryckningar, kritisk dialog, men
också att bistå de barn och andra som annars skulle
riskera att dö svältdöden.
</anforandetext>
<intressent_id>0928800583601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207310</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09105/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
