2348893 GL09105 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:105 Måndagen den 11 maj 1997/98 105 1998-05-11 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:313 om OSSE interpellationsdebatt 0BFD753E-14EC-44D9-8AE0-F7520EEB2F17 12 Birgitta Hambraeus (c) c Herr talman! Det är riktigt. Vi var inte med. Men vi var väldigt ivriga att komma med. Vi var väldigt måna om att anpassa oss. Jag var i Moskva på ESK- konferensen om mänskliga rättigheter precis när den socialdemokratiska regeringen hade förlorat och vi ännu inte hade någon annan regering. Det var ett tillstånd av förlamning, kan man säga. Just precis då bestämde sig ESK för att utesluta Jugoslavien. Jag var förtvivlad över det. Jag hade en känsla av att ett kraftfullt ingripande av Sverige där kanske hade kunnat leda till att man hade hittat en annan utväg. Självfallet kan det vara att överdriva vår betydelse, men med tanke på det väldigt nära samar- bete vi hade haft med Jugoslavien kanske Sverige hade kunna agera. Det där är historia. Ingen av oss vet hur det kunde ha gått. Men jag måste reagera när utrikesministern kallar den politik som vi hade under Olof Palmes tid för plakatpolitik. Sverige var ju aktivt i världen. Vi har samarbetat i 3 500 organisationer långt innan vi kom med i något intimt samarbete med EU. Vi har verkligen inte bara gått med plakat. Vi har varit oerhört aktiva, och vi har arbetat för de små nationernas självständighet, rätten för de små natio- nerna att finnas som en kraft, en tredje kraft mellan de stora blocken. Det är skönt att vi inte längre har kalla kriget och stora block. Men nu håller ju EU på att bygga upp ett nytt storblock. Vi får hoppas att det inte blir en direkt krigisk konfrontation. Men man tänker inom EU i block på ett sätt som är väldigt obehagligt. Självfallet förstår jag att det är intressant att sitta med vid borden och försöka övertyga. Men man har som ett självständigt land rimligen också stora möjligheter att påverka och också övertyga när man kan driva sin egen politik. Det är emellertid inte någon EU-debatt som vi nu skall ha, även om jag instämmer med utrikesministern om att en del av min hetta kommer av att jag tycker att det är tragiskt att Sverige är med i EU. Jag skulle åter vilja ta upp de enskilda organisa- tionerna. De är uppenbarligen till stor nytta för Sveri- ge i utrikespolitiken - samarbetet med OSSE. Men dessa organisationer är svältfödda. Ett exempel är IKFF, den svenska sektionen av Internationella kvin- noförbundet för fred och frihet. Denna organisation har fått sitt anslag neddraget. Från att under en lång period ha haft 180 000 kr från staten, vilket är små- pengar i statsbudgeten, har man nu 150 000 kr. Or- ganisationen kan inte längre ha en heltidsanställd person på kontoret. Det är sådana här små nålstick som gör att dessa organisationer som har så mycket erfarenhet och som har så oerhört mycket praktisk verksamhet i det forna Jugoslavien, i Palestina och i Israel osv. De får kämpa för att få ekonomin att gå ihop. Därför vill jag upprepa min fråga. Anser inte utri- kesministern att tiden är inne för att nu kraftfullt höja detta stöd igen? Det var ju den regering som mitt parti medverkade i, med en moderat utrikesminister och med rådgivare som i högsta grad ogillade de enskilda organisationernas arbete, som drog ned stödet. Men nu är det väl dags att återställa det? Jag har en sista fråga. Det är tydligt att OSSE måste bli mer känt i Sverige. Det behövs en informa- tionskampanj. En sådan har de frivilliga organisatio- nernas nätverk inga ekonomiska möjligheter att klara utan ett betydligt starkare statligt stöd. Vill utrikes- ministern arbeta för att en informationskampanj om OSSE finansieras med statliga medel? 0409817272107 N 2010-01-01 00:00:00 207297 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09105/#anf12