<anforande>
<dok_hangar_id>2348892</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:104 Fredagen den 8 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:292 om fis- kerilagen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>34E37A8D-9D5B-448B-A6BF-B2160D24BC49</anforande_id>
<anforande_nummer>69</anforande_nummer>
<talare>INGVAR ERIKSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill tacka jordbruksministern för
svaret på min interpellation. På det hela taget ser jag
svaret som ganska positivt. Svaret innehåller en kort
redovisning av vad som hittills skett efter det att den
nu gällande fiskelagen trädde i kraft den 1 januari
1994.
Självfallet har EU:s gemensamma fiskeripolitik
också påverkat det svenska fisket. Det är därför av
stort intresse att utvärdera vad som hänt och är på väg
att hända inom svenskt fiske och hos dem som är
beroende av fiske och fiskråvara i de svenska kustom-
rådena.
Jag är också medveten om att utskottet ännu inte
har begärt någon mer omfattande lagöversyn utan
hittills nöjt sig med regeringens uttalande och hän-
visning till att en samlad utvärdering av lagstiftningen
skall ske när ytterligare erfarenheter vunnits.
Det är också intressant att jordbruksministern i
svaret omtalar att de överväganden som skall ligga till
grund för Sveriges agerande inom gemenskapen vid
den planerade översynen av den gemensamma fiske-
ripolitiken har börjat beredas i Regeringskansliet.
Då frågar man sig kanske varför jag har interpelle-
rat. Några år har nu förflutit sedan den nya fiskerila-
gen trädde i kraft, och diskussionen har blossat upp på
sina håll, inte minst i landets sydostliga delar. Yrkes-
fiskarna, dvs. de som fiskar på heltid, prioriterades i
beslutet, och icke-yrkesfiskarna, dvs. de kustnära
deltidsfiskarna, binäringsfisket och husbehovsfisket,
ålades vissa redskapsbegränsningar.
Effekterna av detta har nu på en del håll blivit ne-
gativa. Det talas om svårigheter att få yrkesfiskarli-
cens och att redskapsbegränsningen är för hård för att
man skall kunna bedriva ett rimligt binärings- och
husbehovsfiske. Man säger också att det leder till
sviktande tillgång på fisk i de små fiskelägena och att
det går ut över kommersen i beredningsindustrin och
rökerierna, som sviktar på en del håll. Somliga säger
t.o.m. att det har blivit svårare att få tag på fisk under
turistsäsongen, och det är ju alarmerande om detta är
sant.
Farhågan att gammal kultur håller på att slås i
spillror är stor. Ambitionen att vi även framöver skall
ha en bofast befolkning i de kustnära samhällena och i
skärgårdarna är viktig. Många pekar på att man i
Danmark har andra regler, inte minst när det gäller
möjligheten att få licens även för något begränsat
fiske. Det framförs också en del önskemål.
Jag har här nämnt en rad spörsmål som jag tror
skulle vara och är av stort intresse för jordbruksminis-
tern i det fortsatta arbetet. Jag vill också ytterligare en
gång fråga: När anser jordbruksministern att tillräck-
lig erfarenhet har vunnits kring effekten av nu gällan-
de lagstiftning, så att man kan göra en djupare utvär-
dering? Hur ser jordbruksministern på utvecklingen i
de kustnära samhällena, som är så beroende av fisket?
</anforandetext>
<intressent_id>0695579897102</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207247</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09104/#anf69</protokoll_url_www>
</anforande>
