2348892 GL09104 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:104 Fredagen den 8 maj 1997/98 104 1998-05-08 00:00:00 Svar på interpellationerna 1997/98:309, 312, 260 och 308 och 304 om de djurförsöksetiska interpellationsdebatt AD4C60DC-D62A-4D47-ACFE-41FDA00E7DDA 52 Jordbruksminister ANNIKA ÅHNBERG (s) s Fru talman! Låt mig först säga till Marianne Sa- muelsson att jag trodde att vi stod på samma sida nu också, att döma av uppgifter i medierna under den senaste tiden. Jag tycker att jävsfrågorna är oerhört viktiga. Där- emot är de inte enkla. Ibland är det uppenbart att en jävssituation föreligger. En forskare skall definitivt inte bedöma försök som han eller hon själv är berörd av. Men det finns gränstrakter där det naturligtvis är oerhört mycket svårare att avgöra när en jävssituation faktiskt föreligger. Jag utgår från att vi i den fortsatta diskussionen måste fortsätta att arbeta med de här frågorna. Självfallet tycker jag att detta är en viktig aspekt. Jag hoppas att vi med anledning av utredning- en, remissomgången och diskussionen i anslutning till den skall kunna få en fördjupad diskussion i de här frågorna. Till Gudrun Lindvall vill jag säga att det finns, har funnits och kommer att finnas en ambition att via CFN och dess allmänna råd skapa en mer likvärdig prövning i de olika nämnderna. Såvitt jag förstår kommer utredningen också att lämna synpunkter på hur vi fortsättningsvis skall arbeta med den mer över- gripande styrningen för att ge nämnderna ett bättre stöd inför deras prövning av olika enskilda ärenden. Lidandet för djuren skall minskas och minimeras. Djurskyddsförordningen är mycket tydlig på den punkten. Det måste finnas oerhört starka skäl om man skall frångå t.ex. kraven på smärtlindring. Jag kan inte föreställa mig vilka de starka skälen skulle vara. Det är alldeles uppenbart att avsikten med regelverket är att djurens lidande skall minimeras - och då ingår naturligtvis smärtlindring. Ragnhild Pohanka säger att en avvecklingsplan innebär en mycket stark begränsning. Jag tror att vi kan vara överens om den formuleringen. Slutligen och sist vill jag säga att vi inte skall glömma att omfattningen och användningen av verk- samhet med djurförsök i meningen djurförsök som innebär plågsamma ingrepp i djuret faktiskt har mins- kat i Sverige med ungefär 16 %. Det är inte tillräck- ligt, men det går trots allt åt rätt håll. Det arbetet skall vi naturligtvis intensifiera. 0853235077516 N 2010-01-01 00:00:00 207230 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09104/#anf52