2348892 GL09104 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:104 Fredagen den 8 maj 1997/98 104 1998-05-08 00:00:00 Svar på interpellationerna 1997/98:309, 312, 260 och 308 och 304 om de djurförsöksetiska interpellationsdebatt 9E558548-2B39-438B-B1BF-91A8BDA3A1D8 43 RAGNHILD POHANKA (mp) mp Fru talman! Jag får tacka för svaret. Jag skulle vilja fråga om ministern delar vår syn att det finns stora brister i de djurförsöksetiska nämndernas pröv- ning. Enligt samtal med olika medlemmar som har suttit med där har det varit olika behandling. Man har också förutsatt att eftersom någon har en viss åsikt behöver man kanske inte lyssna. Jag tycker nog att människor som kommer från en viss förening inte är jäviga. De har ingen egen vin- ning. Däremot kan man möjligen tycka att de som själva forskar har ett intresse av det här på ett annat sätt. Jag vill fråga ministern hur hon ser på de här bristerna. Är tanken med utredningen att den skall leda fram till förslag som gör att man kommer till rätta med de här missförhållandena? Jag vet att det här nästan är färdigbehandlat. Men jag vet också att det kanske inte händer så mycket. Kan vi förvänta oss att regeringen kommer med förslag som stramar upp nämnderna när vi kommer till en proposition? Fru talman! Så till avvecklingsplan för djurförsök. Många partier har krävt en uppstramning av djurför- sök under förra årets riksmöte. Samtliga krav avslogs tyvärr med hänvisning till att kraven redan tillgodo- sågs av de olika organ som finns för kontroll och planering av djurförsök. Det här är från en motion som jag var med om att skriva 1989/90. Det var tydligen en stor fråga redan då. Vi krävde då att det skulle upprättas en avveck- lingsplan för djurförsöken. Målet var en ytterligt stark begränsning av djurförsöken. Det finns också bevis för att man kan använda just cellodlingar och andra metoder. De försök man gör på djur är inte heller direkt översättbara på människor. Jag läste om ett försök i en faktapromemoria. Man började med vissa försök på möss, och sedan frågade man om man fick använda marsvin. Det slutade med att man utan något direkt tillstånd använde apor i samma försök. Nu tycker jag egentligen att djur i och för sig är lika. De känner allihop, och de är levande. Men aporna har kanske en större möjlighet att känna ångest, att förstå vad som skall hända och att vara rädda för smärtor. Vissa andra djur kanske inte upp- lever det lika tydligt. Många av aporna är dessutom utrotningshotade. Jag ser ingen begränsande effekt av de djurförsök- setiska nämnderna, om det är så få som 100 försök av 20 000 som avslås. Det ser jag mycket allvarligt på. Det kan inte vara så, och det visar sig att det inte heller är så, att det bara är seriösa forskare som tar upp olika saker som måste undersökas och som vi har direkt nytta av i jämförelse med den smärta och pina som djuren utsätts för. Vi vet också att förhållandena för många djur un- der den tid de lever fortfarande är mycket dåliga. Det gäller både apor och andra djur. De har för liten rörel- seyta och har ingen möjlighet att leva som djur behö- ver leva. 0161018662505 N 2010-01-01 00:00:00 207221 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09104/#anf43