2348892 GL09104 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:104 Fredagen den 8 maj 1997/98 104 1998-05-08 00:00:00 Svar på interpellationerna 1997/98:309, 312, 260 och 308 och 304 om de djurförsöksetiska interpellationsdebatt 9189AE3E-0A90-4B48-8BD5-FD3132101572 42 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Jag har ställt två interpellationer som har lagts ihop och tas upp i ett sammanhang, vilket jag beklagar. Den första interpellationen hade vi mycket väl kunnat diskutera här när riksdagen beslutade om att de djurförsöksetiska nämnderna skulle bli beslutande. Vi var nog många här i kammaren som var ledsna för att ministern inte ville ta sig tid och vara med i den debatten. Generellt tycker jag att ministern har varit med för litet i debatter, fru talman, som har varit re- sultat av propositioner. Det är väldigt sällan som vi har fått möjlighet att diskutera. I svaret säger Annika Åhnberg att det inte går att svara på de flesta av våra frågor därför att det sitter en utredning. Men därför blir det ännu mer underligt. Trots att det sitter en utredning som skall se över hur de djurförsöksetiska nämnderna fungerar har rege- ringen lagt fram ett förslag om att de skall vara beslu- tande. Vi är nog många, även i Miljöpartiet, som anser att det beslutet kom för fort. Det hade varit lämpligt att avvakta vad utredningen säger om hur det fungerar i de djurförsöksetiska nämnderna och om hur relationen till Centrala försöksdjursnämnden skall vara. Det fungerar oerhört olika i de djurförsöksetiska nämnderna. I vissa tas alltid beslut i plenum, i andra har man arbetsgrupper. I vissa får inte djurskyddsor- ganisationerna vara med i arbetsgrupperna därför att man anses, inom parentes, vara jävig. Det förutsetts att man har en förutfattad mening. Det är mycket märkligt. Det finns också djurförsöksetiska nämnder som inte följer CFN:s råd. Det finns somliga nämnder där vissa försök av princip alltid godkänns och andra där de inte godkänns. Jag kommer då in på min andra interpellation som visar att i vissa fall kräver man smärtlindring, i andra fall gör man det inte. Det finns t.ex. artritförsök där reumatism framkallas. Det är försök som är oerhört smärtsamma. En forskare har visat att det går alldeles utmärkt att göra de försöken under smärtlindring. Man ger Temgesic subkutant, och djuren slipper smärta. Han har visat i en utredning att han får precis lika goda och tillförlitliga resultat ändå. Lik förbaskat godkänns ascitesförsök på samma djurförsöksetiska nämnd, trots att forskaren inte vill ge smärtlindring. I regeringens proposition 1997/98:28 står det: Djurförsök får inte utföras om det avsedda syftet med försöket kan uppnås genom en annan tillfredsställande metod som inte innebär användning av försöksdjuret. Vidare skall alla djurförsök utformas på ett sätt som medför minst lidande för djuren men ändå leda till tillfredsställande försöksresultat. Skall jag tolka det som att om en forskare kan visa att det går att göra försöken under smärtlindring skall de djurförsöksetiska nämnderna inte godkänna försök av samma typ där forskaren inte vill lämna smärtlind- ring? Skall jag också tolka det som att ascitesförsöken, som vi vet är mycket smärtsamma och där man skapar antikroppar, inte skall tillåtas eftersom det finns alter- nativa metoder? I Schweiz t.ex. är de försöken inte godkända. Där kräver man att antikroppar odlas fram med hjälp av cellodling. Det finns alltså anledning att ställa sig en mängd frågor, framför allt mot bakgrund av att de djurför- söksetiska nämnderna nu är beslutande. Man kan också fundera över en annan sak. Om en forskare överklagar ett sådant här beslut och det går till förvaltningsdomstol, hur skall domstolen då be- döma det? Vi tänker oss att det finns ett försök som inte har godkänts på ett ställe och att forskaren har godtagit det. Sedan får en annan forskare nej i en annan djurförsöksetisk nämnd och överklagar det beslutet. Skall då domstolen se den första djurförsök- setiska nämndens godkännande som ett prejudikat? Vilken policy skall man ha? Det finns en stor risk för att de nämnder som är litet skarpare i sina bedömningar får underkänt genom domstolens dom eftersom det kan finnas försök som är godkända i andra djurförsöksetiska nämnder. Man kan tänka sig att det sämsta blir norm. Jag hoppas att jag får svar på de här frågorna. Vi var många som önskade svar i den debatt vi hade i februari här i kammaren. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 207220 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09104/#anf42