2348892 GL09104 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:104 Fredagen den 8 maj 1997/98 104 1998-05-08 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:254 om den psykiatriska vården interpellationsdebatt E5916312-C26A-4CB9-BF76-D589E4F079FC 10 MARIANNE SAMUELSSON (mp) mp Herr talman! Det är bra att debatten om hur de psykiskt sjuka har det kommer upp i riksdagen så här efter det att det har kommit en rapport som visar på att vi inte har klarat av detta problem i samhället. Våra psykiskt sjuka är kanske den grupp som far mest illa just för att resurserna inte räcker till. Kunskapen på kommunal nivå är väl oftast inte heller så stor att denna grupp prioriteras. Många av de psykiskt sjuka skall få hjälp av hem- tjänsten när de så behöver. Det är bara det att de när de behöver hjälpen oftast är för dåliga för att be om den, vilket gör att väldigt många psykiskt sjuka ham- nar i isolering eller att det blir de anhöriga som får dra lasset. För många anhöriga till psykiskt sjuka börjar detta bli en ohållbar situation. Man varken orkar eller klarar av det, och man har inte kunskap om hur man skall hantera de psykiskt sjuka i krissituationer när de mår väldigt dåligt. Då måste vi fundera över vad vi gör. Vad ämnar regeringen göra för att kunna ge bättre resurser och klara av problemet? Det har tidigare, om jag har förstått det hela rätt, funnits ett riktat statsbidrag, som försvinner nästa år. Det har varit till för att stimulera åtgärder. I en del kommuner har det fungerat. En del av den klubbhus- verksamhet - Fountain House - och annan typ av verksamhet jag har besökt är oerhört positiv för dem som har varit eller är psykiskt sjuka. Man har en bra kontaktyta. Man får ett regelbundet och bra liv till- sammans med andra människor. Det finns en stor risk för att kommunerna inte pri- oriterar denna typ av verksamhet om man inte ger direktiv om det. Vi undrar vad regeringen ämnar göra för att stimulera så att kommunerna verkligen tar i verksamheter som är riktade till människor med psy- kiska problem. Det stod i någon av morgontidningarna att 40 miljoner av stimulanspengarna ännu inte har utnytt- jats. Flera kommuner har alltså struntat i att göra något, trots att det inte kostar dem ett öre. Då måste man fundera över varför det är så. En förklaring är naturligtvis att det rör en grupp som inte kan göra sin stämma hörd i kommunerna på samma sätt som andra grupper. I förra debatten var vi inne på självmord och den ofta litet skuldfyllda skamsituation man upplever. Man vill inte tala om hur man har det och hur man mår. Det är naturligtvis också en del i att denna grupp inte orkar göra sin stämma hörd eller får de resurser som den behöver. Man vill kanske rent av från politiskt håll inte er- känna att dessa sjuka finns i kommunen och att man borde vidta åtgärder. De finns kanske inte heller re- gistrerade så att man kan se dem, och det är ofta det som är hemtjänstens problem. Man vet inte var de finns, och det finns ingen uppsökande verksamhet, vilket det kanske borde göra för att den som blir psy- kiskt sjuk skall klara sin situation. Det behövs en regelbunden kontakt. 0900533740700 N 2010-01-01 00:00:00 207188 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09104/#anf10