2348891 GL09103 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:103 Torsdagen den 7 maj 1997/98 103 1998-05-07 00:00:00 Finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholms län m.m. 84C32830-CD6A-46E2-8623-B4B149A321EA 8 ELISA ABASCAL REYES (mp) mp Herr talman! Jag vill inledningsvis angående ge- nomfartstrafik, som Lars Björkman tog upp, bara säga att de utredningar som gjordes inför Dennisöverens- kommelsen visar att endast 15-20 % av trafiken i Stockholm skulle igenom Stockholm. För de övriga var Stockholm slutdestination. Riksdagen skall i dag besluta om den senaste ver- sionen av den s.k. Stockholmsöverenskommelsen. Den här överenskommelsen är ett typiskt utslag av den tvehågsenhet, men framför allt valtaktik, som präglat hela processen kring nya trafiklösningar i Stockholmsområdet. Samtidigt inser man att det s.k. Dennispaketet inte hade någon egentlig folklig för- ankring, tvärtom. Politikerna tvingades bemöta en stor opinion som i sig blev en folkrörelse i Stockholm. Nu smyger man in en paketlösning, men utan miljökon- sekvensbeskrivning, som gällde för den förra helhets- lösningen. Det är anmärkningsvärt. Samtliga miljöorganisationer har tagit avstånd från den tidigare uppgörelsen. Och visst, politikerna har, inte minst till följd av en ändrad majoritet i Stock- holms stadshus, gjort viktiga avsteg från Dennisöver- enskommelsen. I februari 1997 deklarerade regering- en i ett pressmeddelande att Dennisöverenskommel- sen inte längre gällde. De garantier som riksdagen dock utställt för vägbyggen drogs inte tillbaka, vilket hade varit det naturligaste, utan fick i stället snällt vänta på ny förhandling. Vad är nu dagens överenskommelse? Ja, först och främst är det inte en helhetslösning för Stockholms trafikproblem, vilket den tidigare överenskommelsen påstod sig vara. Skandalprojekt, som Västerleden och Österleden, har skjutits på framtiden eller helt slopats. Däremot kvarstår de yttre tvärlederna, Norra länken och Södra länken, plus en del kollektivtrafik. Södra länken är Sveriges dyraste vägprojekt. En sådan investering måste rimligtvis föregås av mycket noggranna beräkningar av avkastningen och nyttan. Annars är det omoraliskt mot skattebetalarna. En orsak till att Södra länken byggs sägs vara att minska miljöproblemen, inte minst för de boende i Hammarby. Visst är det angeläget att minska mil- jöproblemen, men när majoriteten hävdar att länken skall byggas av miljöskäl är det en förolämpning å det grövsta mot alla seriösa miljödebattörer. Alla vet att Södra länken i sig kommer att generera ytterligare trafik, inte minst med avsaknad av trafikstyrande avgifter. Södra länken kommer att öka antalet fordon- skilometer per dygn med 30 000 fordon, vilket bety- der tre miljoner kilo koldioxid ytterligare i utsläpp per år. Det finns alltså en direkt och konkret miljöför- sämring som konsekvens. Den indirekta försämringen är dels att man fortsät- ter att bygga fast sig i ett transportsystem som lång- siktigt är såväl ekologiskt som socialt ohållbart, dels att byggandet av Södra länken i Stockholm inte på något vis på lång sikt löser framkomlighetsproblemen. Det heter i dag att länken skall byggas för att öka framkomligheten, minska köerna och få effektiv tra- fik. Detta resonemang har allvarliga brister. Men här kör majoriteten sedan länge med en väl beprövad teknik, nämligen strutstekniken, dvs. att stoppa huvu- det i sanden. Att bygga bort trängsel med investering- ar ekvivalenta till dagens system är bara att skjuta problemen framför sig, till kommande generationer. Om Södra länken och andra motorvägsbyggen gene- rerar trafik och inga dämpande åtgärder genomförs kommer vi snart att vara tillbaka i samma problematik som i dag. Under resans gång kommer vi också att få en be- tydligt sämre miljö i ett natur- och hälsoperspektiv. I början av mars var det premiär för Anders Wahlgrens film En kluven stad. Oavsett vad man anser om vad somliga har kallat för en nostalgitripp visar filmen tydligt att brutala förändringar i stadsmil- jön leder till en generellt försämrad boendemiljö på alla vis för invånarna. Hur mycket motorväg till tål egentligen Stockholm? Motargumentet är förstås att Södra länken byggs genom tunnel. Men vad händer sedan? Svara gärna på den frågan, Hans Stenberg. Både Hans Stenberg och jag vet mycket väl att Stock- holms trafikproblem inte är slut i och med att Södra länken byggs. Så fortsätter alltså byggandet av Södra länken bit för bit men bygget påbörjades redan i augusti 1997 i och med sprängningarna för arbetstunnlar. Jag vill rikta skarp kritik mot det tillvägagångssättet. Jag menar att den politiska processen därmed föregrips. Det är just detta tillvägagångssätt som lett till att det havererade Dennispaketet har lämnat efter sig en så saftig nota till skattebetalarna. I dagens beslut ingår även finansieringen av en ny Årstabro. Spårbundna transporter är miljömässigt helt överlägsna vägtransporterna. Därför stöder Miljöpar- tiet de gröna investeringar i spår. Mot bakgrund av att ett tredje spår, södergående, är en absolut nödvändig- het är det dock viktigt att regeringen har klara besked bakom de fagra löftena och talar klarspråk om Cent- ralbron. Ett ja till Årstabron och ett tredje spår måste också innebära en finansiering av nedgrävning av Centralbron. Hur blir det med det, Hans Stenberg? Jag skulle vilja ha ett svar i dag också på den frågan. De yttre tvärlederna byggs som planerat. Det är viktigt att ha i minnet att det när vi talar om Stock- holm, framför allt när det gäller naturmiljö och social boendemiljö i samband med vägar, inte bara är ett innerstadsperspektiv som skall tillämpas. Det verkar som att regeringen med sitt löfte om att ett tredje spår inte skall dras över Riddarholmen och att Centralbron skall läggas i tunnel har gått en grupp framgångsrika opinionsbildare från Sveriges högre kultur- och aka- demikerkretsar till mötes. Även om jag också kan tycka att det är fel att förstöra unika kulturvärden och Miljöpartiet har tagit avstånd från sådant, måste jag säga att det fortfarande finns anledning att misstänka att regeringen i hela processen har gått innerstadso- pinionen till mötes mer än man gjort vad gäller de förortsboende. Sedan något om själva finansieringslösningen. Staten står för 5,68 miljarder kronor. Stockholms stad betalar 827 miljoner kronor. Av de statliga pengarna skall 5 miljarder kronor lånas upp och betalas över statsbudgeten fr.o.m. år 2004. Dessförinnan skall 680 miljoner kronor utbetalas av staten direkt, och medlen skall tas i anspråk från utgiftsområde 22. Eftersom det ligger några få år framåt i tiden ger regeringen ingen fingervisning om hur denna s.k. omdisponering skall ske. Kan vi i dag få ett litet tips från s-sidan om vari- från pengarna inom utgiftsområde 22 skall tas? Skall de tas från järnvägssatsningar, vägunderhåll i Väster- norrland, stöd till sjöfarten, upphandling av kollektiv- trafik eller stöd till handikappade? Varifrån skall alltså pengarna till Södra länken tas? Någon från s- sidan måste i dag svara på frågan om vad det är som prioriteras bort till förmån för Sveriges dyraste väg- projekt. Ni kan inte tiga ihjäl den frågan mycket läng- re! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3 och 4. 0643844865712 N 2010-01-01 00:00:00 206987 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09103/#anf8