<anforande>
<dok_hangar_id>2348891</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:103 Torsdagen den 7 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om EMU- besluten den 1 och 2 maj 1998</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>0654C472-D158-4CA3-995C-7CAF8563A850</anforande_id>
<anforande_nummer>164</anforande_nummer>
<talare>BENGT-OLA RYTTAR (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill göra ett påstående och ställa
två frågor.
Påståendet är att det är bra att regeringen inte har
så bråttom i den här frågan utan skyndar långsamt.
Det är nödvändigt därför att frågan i sig är svår och
därför att människorna skall få möjlighet att ta ställ-
ning i frågan.
Min första fråga handlar om debattklimatet inom
EU. Vår statsminister har dristat sig att tycka att EMU
är ett skakigt projekt, och den uppfattningen delar jag
verkligen. Tongivande kretsar i EU har tagit oerhört
illa upp för detta. Jag vill då fråga finansministern hur
han ser på denna ovilja att diskutera svårigheter och
risker med EMU. Från ett normalt politiskt projekt
har det övergått till att bli något slags dogm.
Min andra fråga är föranledd av att det tidigare,
åtminstone i den svenska debatten, resonerades
mycket om riskerna under övergångsperioden, innan
den absoluta låsningen och innan det gemensamma
myntet är infört. Den debatten hörs det inte mycket av
nu. Jag skulle vilja höra vad finansministern har för
syn på detta.
</anforandetext>
<intressent_id>04671560703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207143</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09103/#anf164</protokoll_url_www>
</anforande>
