<anforande>
<dok_hangar_id>2348890</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fri- och rättighetsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F1750B70-CC75-4624-90B1-A002ECE935E0</anforande_id>
<anforande_nummer>86</anforande_nummer>
<talare>BO KÖNBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är inte ovanligt i politiska debat-
ter att frågor möts av motfrågor, men det var ovanligt
tydligt i det här fallet.
Felet med att välja den uppläggning man har gjort
från regeringens sida, att sprida ut det på en mängd
olika håll, är att det inte blir någon heltäckande redo-
visning. Det blir inte heller möjligt för forskarna an-
nat än på mycket långa omvägar att höra de männi-
skor som har någonting att berätta om den historia
som det är fråga om. Det är nog snarare den som har
valt att sprida ut det som har svarsbördan än de som
tycker att det borde finnas på ett ställe och där befo-
genheter både vad gäller att häva tystnadsplikter och
vad gäller att kräva ed skulle kunna finnas.
Jag noterar med viss tillfredsställelse att Catarina
Rönnung nu ändå säger att den negativa föreningsfri-
heten i Sverige gäller fullt ut. Det är bra. Vi andra, vi
och moderaterna, har den enkla uppfattningen att man
bör se till att detta syns tydligt i svensk lagstiftning.
Jag tycker att det är en rimlig princip, som vi liberaler
har hävdat på en mängd andra punkter, att den svens-
ka grundlagen skall vara så tydlig som möjligt.
</anforandetext>
<intressent_id>0384833975200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206913</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf86</protokoll_url_www>
</anforande>
