<anforande>
<dok_hangar_id>2348890</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Regional tillväxt  - för arbe- te och välfärd (forts. AU11)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>382BA011-402A-4504-BF72-FA098AD1EC2F</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>INGER LUNDBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Sverige fick nyligen två nya storlän. I
västra Götaland och Skåne har det varit naturligt med
de speciella förutsättningar som finns där. Men det är
samtidigt viktigt med en analys av erfarenheter på gott
och ont som sker med de nya länsbildningarna. Sam-
tidigt sker det en regionalisering av myndigheter och
statliga bolag. Det är en utveckling som bottnar i
behovet av samarbete över större områden än det
enskilda länet. Det beror också på behovet av expert-
kompetens hos varje enskild myndighet eller statligt
bolag.
I mycket är regionaliseringen av statliga myndig-
heter både nödvändig och bra. Men det är allvarligt
att den har skett utan att en ordentlig analys har gjorts
över hur den kommer att påverka den regionala ut-
vecklingen i hela landet.
Tidigare var det självklart att statliga myndigheter
och bolag skulle ha gemensamma områden där det var
lätt att samverka. Länet var bas. I dag har varje myn-
dighet självt tagit ansvar för sin indelning. Tullen har
en indelning. Skattemyndigheterna har en annan.
Åklagarmyndigheten har en tredje som går på tvärsen
mot de andra två. Vad betyder det för samarbetet
mellan myndigheter som har gemensamma uppgifter
och gemensamt ansvar på många områden?
Det är likadant på kommunikationsområdet. Ban-
verkets regionindelning stämmer t.ex. inte med Väg-
verkets. Vilken helhetssyn på samsspel mellan vägar,
järnvägar, flyg och andra transportmedel leder det
till?
I den motion som vi från de mellansvenska länen
har väckt kräver vi en analys av konsekvenserna av
regionindelningen. Det är viktigt. Det behövs för en
tydligare helhetssyn på den statliga verksamheten. Då
behövs ett förhållningssätt som bygger på regional
balans. Det är viktigt att inte fördelningen av t.ex.
regionhuvudcentrum bli slumpvis utan att den verkli-
gen är del av en helhetssyn, där staten har som ambi-
tion att fördela regioncentrum på ett rättvist sätt som
bidrar till tillväxt och stabilitet i hela landet.
Vi kräver därför en analys av effekterna av regio-
naliseringen av myndigheterna och bolagen. Utskottet
är nu inte berett att ställa sig bakom en analys. Det är
synd. Ändå är jag övertygad om att en översyn måste
göras snart. Det är därför jag vill ta tillfället i akt att
använda talarstolen för att argumentera för detta och
peka på den synnerligen anarkistiska utvecklingen av
myndigheternas organisation.
På sikt kan Sverige inte ha en statlig organisation
som inte ger de bästa förutsättningarna för samarbete
och utveckling av olika regioner. Varje enskild myn-
dighet, varje statligt bolag, måste ingå i ett samman-
hang som bidrar till starkast möjliga utveckling för
hela landet och bästa tänkbara möjlighet till samarbe-
te mellan myndigheterna. Det har vi inte i dag. Det
måste också vara överblickbart och enkelt för både
enskilda företag och organisationer som vänder sig till
den statliga verksamheten.
Det andra kravet vi ställer i motionen är ett stöd
för regional samverkan där storlän inte behöver vara
slutmålet för hela landet. Där har utskottet gjort en
positiv skrivning. Det är bra. Vi vill slå vakt om länen
i Mellansverige. Sverige behöver en decentraliserad
organisation. Starka residensstäder är viktiga motkraf-
ter mot de tendenser till koncentration som pågår i
näringslivet. En rejäl tillväxt i Västmanland, i Örebro,
i Sörmland och i Östergötland måste backas upp av
kvalificerat statlig verksamhet på länsnivå. Samtidigt
behövs det i dag samarbete mellan länen.
Det är mycket som har förändrats. För vissa upp-
gifter är länet för litet. Det gäller den kvalificerade
sjukvården. Det gäller samarbete med andra regioner
inom EU. Det kan också gälla områden som turism
och kultur. Därför är det viktigt att storlänet inte blir
den enda vägen för att bygga och samverka mellan län
och mindre regioner.
Fru talman! Sverige måste hitta en modell för
samverkan mellan län i en region som förenar det fina
i självständiga län och en decentraliserad organisation
med regionalt och lokalt självbestämmande och an-
svar. Det krävs därtill, fru talman, en insikt hos samt-
liga statliga myndigheter och bolag om att den statliga
verksamheten är viktig inte bara för regioncentrum
men också för de mindre städerna och samhällen som
t.ex. Lindesberg, Karlskoga.
Om vi urholkar statlig verksamhet på sådana orter
finns det en risk att det inte bara drabbar den statliga
verksamheten utan att det också för med sig olika
typer av privat verksamhet, t.ex. revisionsbyråer,
advokatbyråer eller andra former av kvalificerade
näringar. Utskottet gör här viktiga markeringar. Det är
angeläget att samtliga statliga myndigheter och bolag
lyssnar, och staten har faktiskt en viktig roll att spela
för den regionala utvecklingen. Inte minst den statliga
basverksamheten kan vara avgörande för stora delar
av landets möjligheter att växa och leva vidare.
</anforandetext>
<intressent_id>0512424416400</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206885</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
