2348890 GL09102 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj 1997/98 102 1998-05-06 00:00:00 Regional tillväxt - för arbete och välfärd 9778E7A0-7436-4BC5-967C-1086C3061328 4 HANS ANDERSSON (v) v Herr talman! Regionalpolitik är svårt, sade Elver Jonsson. Det kan jag hålla med om. Det borde vara särskilt svårt för Elver Jonsson, som skall driva mer och bättre regionalpolitik med mindre pengar. Jag återkommer litet grand till det sedan. Herr talman! Låt mig från början säga att jag står bakom samtliga reservationer som Vänsterpartiet har undertecknat, men också reservation 45, där Vänster- partiet ramlade bort i den allmänna hanteringen i utskottet. Reservationen handlar om möjlighet att avskriva studiemedelsskulder, och i den bifalles ett motionsyrkande från Vänsterpartiet. Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 13, 67, 107 och 124. Jag nöjer mig med dem. Låt mig först konstatera att utflyttningsmönstret, de regionala obalanserna och arbetslöshetens fördel- ning är katastrofala ur regional synpunkt. Jag tror att alla är medvetna om detta - var man än bor och vilket parti man än tillhör. För Vänsterpartiets del är detta en fråga om långsiktiga strukturella misstag. Vi har tidigare pekat på att saneringspolitiken entydigt har slagit mot regionalt utsatta områden. Vi har pekat på att avreglering av statliga myndigheters verksamhet kan ha medfört vissa fördelar i vissa delar av landet, men entydigt har inneburit nackdelar för regionalt utsatta områden. Marknadsutsättning på flera områden, avreglering inom post och tele, EU-anpassning på många områ- den, omläggning av skatteutjämningen kommuner emellan och statsbidragssystemets konstruktion till kommuner och landsting - allt missgynnar områden med svag befolkningsutveckling och hög arbetslöshet. Man kan ju fundera över vad det innebär med ett betänkande som har 130 reservationer. Innebär det att det finns så kolossalt många förslag från regeringen, så att det finns så många andra alternativa uppfatt- ningar om hur man skulle kunna lägga ut förslagen? Nej, det gör det inte. Det finns väldigt få förslag. På många områden finns det inga förslag alls - det gäller t.ex. landsbygds- och glesbygdsområdena - trots att statens egna myndigheter har väckt utomordentligt bra förslag och gjort välgrundade analyser som har kommit politikerna till del. Det är på det sättet be- klämmande. Men å andra sidan kan man säga att 130 reservationer inte är något vidare gott betyg för det politiska systemet. Hur kan det bli så? Jag tror att det beror på att detta är ett svårt område, som Elver Jons- son sade. Det är dels ett eget sakområde med egna anslag, dels också ett perspektiv på politiken - hur helhetspolitiken klarar att fördela resurser, skapa utvecklingskraft och skaffa infrastruktur, som är en förutsättning för utveckling. Det gör att det finns en tråkig egenskap i den regionalpolitiska diskussionen, nämligen att det blir allmänna önskelistor. Det finns mycket i denna proposition som innebär att man helt enkelt bara går in på t.ex. kommunikationsområdet, tidigarelägger något beslut som redan är fattat eller rycker ut någon detalj. Sedan kommer en störtsjö med motioner inom det området, men någon seriös och saklig behandling sker ju naturligtvis inte av kommu- nikationsfrågorna med anledning av den regionalpoli- tiska propositionen. Vänsterpartiets huvuduppfattning är att staten har ett övergripande ansvar när det gäller att fördela ut- vecklingsresurser. Staten har ett övergripande ansvar när det gäller att se till att samhällsservice finns i hela landet på likvärdiga villkor. Och statens ansvar är mycket stort när det gäller att skaffa förutsättningar för utvecklingskraft i olika delar av landet. Vi har sedan länge velat ha en omläggning av regionalpoliti- ken som hade inneburit mer beslutskraft och mer resurser ut i regionerna, länen och kommunerna och låtit färre beslut fattas på statlig nivå. Vi hade velat ha mindre av passivt driftstöd i olika regionalpolitiska stödformer och mer av stöd till infrastrukturella förut- sättningar för regional utvecklingskraft. Och vi står kvar vid den uppfattningen, och det är en grundbult i våra synpunkter när det gäller mål och inriktning. Låt mig först slå fast att den utredning som aldrig kom till, vilket jag verkligen beklagar, ser jag fram emot, eftersom jag förutsätter att den kommer som den parlamentariska utredning som Vänsterpartiet har krävt i flera år och som finns fastnaglad som förstayr- kande i vår partimotion. Jag gläder mig åt att utskottet på s. 18 har tagit flera av våra formuleringar i vilka det talas om att nuvarande regionalpolitiska problem framstår som oförändrade. En betydande befolk- ningsminskning har ägt rum i de prioriterade regio- nerna. Vi behöver en strategi för regional balans som vidare bör utarbetas. Vi måste ha en bred inriktning. Vad jag menar är att vad utskottet i klartext säger är att propositionen inte räckte till. Propositionen var för tunnsådd på förslag. Det krävs ett rejält grepp, och för det behövs det en samlad parlamentarisk utredning. Jag är glad att vi till slut har landat vid den ståndpunk- ten, men det är ju litet bedrövligt att det kommer efter det att regeringen har lagt fram sitt förslag. En viktig punkt för oss har handlat om jämställd- heten. Frågor om resurscentrum - nationella och sådana som finns ute i regionerna - tycker jag inte har blivit bra lösta i propositionen. Vi kräver nu som tidigare mer resurser på central nivå - 10 miljoner kronor. Och vi kräver att man öronmärker en del av de regionalpolitiska medlen ut till länen för regionala resurscentrum. Det är en för liten kraftsamling på kvinnors deltagande i regionalpolitiken, trots att kvin- norna ofta är motorerna ute i bygderna. Det är ofta kvinnor som man möter med de framåtsyftande idéer- na och med det verkliga engagemanget i deltagandet när man är ute i regionalt utsatta områden. Jämställdhetsexperterna på många länsstyrelser har det kämpigt. I några fall har de fått halvera sina insatser på sitt eget område och dela det med andra områden. Vi menar att jämställdhetsexperter skall finnas i varje län. Vi tycker inte att det är övermaga av riksdagen att slå fast detta. Vi ser att det finns stora olikheter länen emellan när det gäller kvinnors delta- gande, både i myndigheter och i regionalt projektarbe- te. Jämtland tillhör i vanlig ordning de bästa när det gäller kvinnor och regionalpolitik, och det gläder mig. Men många andra län ligger mycket sämre till. Jag tror att Blekinge hör till de sämre. Vi anser att man skall använda de regionala stöden som en hävstång för att öka jämställdhetsarbetet och kvinnors deltagande. Det kan man göra genom att kräva godkända jämställdhetsplaner och strategier för att få in ett jämställt tänkande när man fördelar peng- ar. Jag återkommer till det. Det är en metod som jag tycker att man bör använda när det gäller miljösyn- punkter och kvalitetstänkande i företagens arbete. Vi har i reservation 4 om mål och inriktning också betonat vikten av att det finns resurser. Vi har under de närmaste åren föreslagit 800 miljoner, och om tre år ytterligare 1 miljard kronor för regionala utveck- lingsinsatser i första hand för att förstärka den in- frastruktur som är grunden för en god företagsutveck- ling, alltså näringspolitiska insatser som innebär ut- vecklingskraft snarare än passivt bidragsstöd till in- dustrier som i dag finns inom området. Låt mig på denna punkt rikta frågan till både Mo- deraterna och Folkpartiet: Hur har ni tänkt driva den- na aktiva regionala politik, när er politik i själva ver- ket innebär sänkta anslag för den regionalpolitik som specifikt skulle stödja utarmade regioner? Ni vill sänka skatten generellt, och Moderaterna säger att det är särskilt viktigt att sänka den för låg- och medelin- komsttagare för att i nästa mening säga att all värns- katt skall avskaffas. Men det är ju trots allt en skatt som drabbar höginkomsttagarna. Detta är ju något som avlövar det offentliga systemet - kommuner och landsting men även det statliga systemet. Att tala om att man vill ha mer insatser och bättre resurser för att i nästa andetag föreslå minskad resurstilldelning till regionalpolitik, tycker jag är hyckleri och dubbelmo- ral. Vänsterpartiet menar att regionalt kapital är avgö- rande. I dag finns det för stora resurser i storstäderna som om de skulle vara intresserade kan fördelas över landet. Vi menar att det är oerhört viktigt att regionalt kapital finns i utsatta regioner. Norrlandsfonden har gjort god nytta. Vi menar, för att ta några exempel, att man till skogslänen bör återföra en del av vatten- kraftsvinsterna. I fråga om detta har vi en gemensam reservation med Centerpartiet. Ett exempel på att utvidga det regionala kapitalet är att skapa regionala börser för småföretagsutveckling. NUTEK har kommit med flera förslag åt det hållet. Men regering- en har inte nappat. Vi har själva föreslagit en bergs- lagsfond. Bergslagen är som näringspolitiskt område ett oerhört utsatt område och omfattar sex län. Och det finns ett starkt behov av att öka riskkapitalet för att förnya näringslivet i den del av landet som var industrins vagga, men som i dag naturligtvis är in- dustriellt ganska ålderdomligt. Utvecklingen av be- fintlig industri i detta område innebär normalt färre sysselsättningstillfällen. 200 miljoner kronor till en bergslagfond är ett av våra förslag. Vi är positiva till tillväxtavtalen. Själva idén att man samordnat kan utnyttja mer av statliga resurser och att lägga besluten på den nivå där besluten bör ligga i regionerna, tycker vi är bra. Vi föreslog detta redan 1994 när vi väckte vår motion med anledning av Börje Hörnlunds regionalpolitiska proposition. Vi föreslog försöksverksamhet. Vi är mycket positiva till att i enlighet med regionala strategier utveckla en möjlighet att samordna statligt kapital och fatta regio- nala beslut. Men om det skall vara möjligt måste det också ha demokratisk legitimitet, därav förslaget som finns i en av våra reservationer angående länsparla- ment. Vi måste skapa demokratiska institutioner ute i landet som kan backa upp de regionala besluten om utvecklingskapital. Friare arbetsmarknadspolitiska medel är något som vi har krävt under lång tid. Jag kan inte begripa, och jag skulle vilja fråga Berit Andnor vad det är som gör att fyra av skogslänen skall få tillgång till en litet friare form när samtliga skogslän och i stort sett samtliga län i Sverige har bett om det. Det viktiga är ju att upprätthålla de arbetsmarknadspolitiska mål- sättningarna och kriterierna och att sedan låta friheten vara så stor som möjligt när det gäller att utnyttja de resurser som ställs till arbetsmarknadsmyndigheternas förfogande. Glesbygds- och landsbygdsutveckling är kanske den största besvikelsen. Det har kommit en räcka av förslag från Folkrörelserådet och inte minst från Glesbygdsverket i en utomordentlig underlagsrapport, ihop med Konsumentverket när det handlar om servi- cefrågor. Varför finns det då inga konkreta förslag i regeringens proposition? Vi har i vår motion lämnat en lång lista. Vi fick ju också vara någorlunda realis- tiska när regeringen var passiv, så vi sade: Okej,låt oss nu få till stånd den utredning vi har begärt. Och så har vi lagt fram ett 30-tal förslag på vad det kan inne- bära. Låt mig säga att vi har haft en hel del nytta av Glesbygdsverkets utredning. Lägsta stödformer för samhällsservice är en mycket viktig fråga. Det gäller att hitta former för det. Ökat lokalt inflytande och initiativrätt när det gäl- ler planfrågor för byar och kommundelar är också mycket viktigt. En fråga som vi tog upp förra gången och som vi har tagit upp i år igen är möjligheten att få en del av sina studielån avskrivna. Det är oerhört viktigt. När det gäller kommunikationsfrågor har vi lyft fram en serie frågor som handlar om ost- västförbindelser. Vi har tagit upp Sälenbanan till Malung-Sälen, som är ett stort turistområde. Vi har tagit upp frågor om Barentsregionens kommnunika- tionsplanering. Vi har tagit upp Gotland. Vi har tagit upp frågor om bil-tågkombinationer. Vi har tagit upp frågor om Norrlandsvägar och grusvägar. När det gäller utbildningssidan vill vi återigen lyfta fram - vilket vi har gjort så ofta - de små och medelstora högskolornas behov av fasta forskningsre- surser. Vi anser att det som regeringen säger är mycket bra, men det är på för låg nivå. Vi har talat om en fördubbling när det gäller volymen av platser. Vi ifrågasätter också att redan i det här skedet tala om att Härnösand bör vara centrum. När det handlar om EU och stödområdesreglerna vill vi bibehålla så mycket inflytande som möjligt på riksdagens bord. Vi vägrar att erkänna att EU skall få hindra oss att ge regionalpolitiskt stöd till de områden som vi här i Sverige anser behöver det. Det finns nu ett flertal sådana beslut där regeringen har tvingats till förordningsändringar som t.ex. drabbar industriella omställningsområden på flera håll i landet. När det gäller frågan om socialavgifter är vår in- ställning att den bör utredas. Det är delvis ett passivt driftstöd vars effekter kan ifrågasättas. Regeringen vill analysera frågan nu. Det är mycket bra. Men varför då gå före och särskilt skjuta på de branscher som har stora lönsamhetsproblem och skjuta på de riktigt små personerna i glesbygden? Låt mig till sist säga att frågan om regionalt ut- vecklingsstöd bör användas mer offensivt. Kräv kvali- tetssäkrade program inom företagen, kräv miljösäkra- de program inom företagen och kräv jämställdhets- planer när man delar ut pengar för att understödja en framtida utveckling. På det sättet kan vi få en offensiv näringsutveckling. Jag menar också att vi bör öppna en bredare möjlighet för att stödja tjänsteföretagen. Fru talman! Jag har redan yrkat bifall till reserva- tionerna 4, 13, 67, 107 och 124. Jag står naturligtvis bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 206831 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf4