2348890 GL09102 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj 1997/98 102 1998-05-06 00:00:00 Regional tillväxt - för arbete och välfärd 158EA091-E1BE-48B4-97D5-48E7A765A17A 39 PER-OLA ERIKSSON (c) c Herr talman! Först och främst vill jag instämma i Kjell Ericssons anförande tidigare i dag. Han redo- gjorde på ett föredömligt sätt för Centerpartiets syn på de regionala utvecklingsfrågorna. Jag instämmer också i Kjell Ericssons yrkande om bifall till ett antal av de reservationer som Centern står bakom i detta betänkande. Sverige koncentreras. Så kan man kortfattat säga om den utveckling som pågått under en lång följd av år i Sverige. Om man roar sig med att titta tillbaka och titta på statistik och utveckling finner man att befolkningen i Sverige sedan 1975 fram till i fjol ökade med 640 000 människor. Men hur är ökningen fördelad över landet? Ett antal län och regioner har i dag lägre befolkningstal är för drygt 20 år sedan. Enbart i Stockholms län har befolkningsökningen uppgått sedan 1975 till drygt 270 000 personer eller 42 % av hela den befolkningsökning som vi har fått i Sverige. Om man lägger därtill de två övriga tidigare storstadslänen, Göteborgs och gamla Malmöhus län, finner man att tre län under tiden från 1975 till 1997 fått 68 % av Sveriges totala folkökning, medan andra regioner har fått stå tillbaka. Det här är inte bra vare sig för storstäderna eller för de områden som har drabbats. Jag tycker att frå- gorna om regional utveckling måste engagera hela Sverige, såväl människor som bor i storstadsområden som de som bor i mera glesbefolkade områden. Det är ganska betecknande för den här debatten om regional utveckling i kammaren att det är förvånansvärt glest på Stockholmbänken. Man visar då att de frågorna inte är särskilt angelägna. Jag tycker det är synd. Vi borde se ett engagemang kring de regionala utveck- lingsfrågorna även från människor som företräder storstäderna, för det är till gagn för hela landet att vi får en bättre regional balans. Landsbygden blir glesare och åldersstrukturen blir alltmer ogynnsam. Jag tvekar inte att säga att i de mest utsatta områdena i Sverige präglas många byar av de äldre. Det bor mest äldre människor där. För att inte dessa byar och samhället skall dö ut krävs det en befolkningsökning, befolkningsinflyttning och en ökad ekonomisk aktivitet så att dessa byar, samhällen och regioner kan utvecklas. För det behövs det en mer kraftfull politik som inte bara blir ett konto på Nä- ringsdepartementet som kallas Regionalpolitik. Det måste också på sektor efter sektor tas regionalpolitis- ka hänsyn. Bara det att man får en friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel - ett krav som Centerpartiet m.fl. har drivit - vore ett sätt att flytta makten från de centrala verken ut till regionerna. Jag beklagar att de län - t.ex. det län som jag represente- rar, Norrbottens län - inte har hörsammats i sin väd- jan om att få använda de arbetsmarknadspolitiska medlen något friare. Det behövs också långsiktiga beslut, inte kortsik- tiga lösningar. Ett sådant långsiktigt beslut har varit det beslut som riksdagen fattade i början av 90-talet om lägre arbetsgivaravgifter i Norrlands inland. Det var från början tänkt att gälla i en tioårsperiod. Nu har inte denna tioårsperiod gått till ända, men nu skall beslutet ändras. Beslutet från början av 90-talet var ett tydligt uttryck för den långsiktighet som måste prägla regionalpolitiska stöd och reformer av skilda slag. I början av 90-talet visste företagen vad som skulle gälla under de närmaste tio åren. Det är en styrka för näringslivet, för enskilda företag, för en- skilda företagare och berörda regioner att veta vad som gäller, inte bara idag, i morgon eller nästa vecka utan ett antal år framåt i tiden. Jordbruk, skogsbruk, fiske och företag inriktade på personlig service är viktigt för Norrlands inland. Marknaden i den delen av landet är mycket begränsad på grund av det låga antalet invånare som bor där. Men nu föreslår socialdemokraterna med stöd av moderaterna att detta tioåriga beslut skall upphävas. För vissa näringar - som är något av ryggraden i den här delen av landet - skall man höja arbetsgivaravgif- terna med åtta procentenheter. Jag tycker, herr talman, att det är förvånansvärt. Och motiveringen i utskottets betänkande är minst sagt anmärkningsvärd. Jag skulle kunna använda kraftfullare ord, men jag nöjer mig så långt. Man uttalar: "Nedsättning av socialavgifter bör koncentreras till de delar av näringslivet som kan förväntas expandera, som industri och tjänsteföretag med vidareförädling av varor och tjänster". Med den motiveringen har vi i ett utskottsbetänkande fått en av de mest cyniska motiveringar för ett riksdagsbeslut som jag under mina snart 16 år i riksdagen har sett. Man lyfter ut den del av näringslivet i Norrlands in- land som är så viktig för att människorna skall kunna bo kvar där. Jag vill ställa en rak fråga till dem som ställt sig bakom detta: Vet ni vad det betyder? Vet ni vad det kommer att få för konsekvenser för berörda regioner? Det kan hända att ni vet det, men ni bryr er kanske inte om de sämst ställda regionerna. Jag har många gånger haft anledning att rikta både beröm till olika partier för deras agerande vid olika svåra beslut. Men när socialdemokraterna tillsammans med moderaterna är med om att höja arbetsgivaravgifterna med åtta procentenheter finns det anledning att rikta stark kri- tik. Ert agerande är cyniskt och vittnar om ett totalt ointresse för den verkliga glesbygden. Sedan säger ni att det skall satsas på expanderande näringar, det är dessa som man skall prioritera. Men de expanderande näringarna klarar sig kanske utan sänkta arbetsgivaravgifter. Det är de näringar och bygder som har det svårt som man skall stötta, det är inte dem som skall beskattas ytterligare. Jag vill också ha ett svar på frågan: Vad är det som skall expandera i dessa bygder, om inte basnä- ringarna? Jordbruket, skogsbruket och en del annan lokal serviceverksamhet kommer att ha framtiden för sig. Vad ni gör med ert uttalande är att ni sätter en stämpel: Denna bygd hör inte framtiden till. Jag tyck- er att ni borde skämmas. Jag har statsministerord på att lantbruk är en framtidsnäring. Jag måste då fråga: Gäller icke denna högtidliga deklaration för hela landet eller skall den bara omfatta vissa delar? Hur är det på den punkten, Berit Andnor? Eller är den stolta deklarationen om att lantbruket är en framtidsnäring förbehållen södra Sverige? För att klara sysselsättningen, lantbruket i Norrlands inland, livsmedelsindustrin och livsme- delsarbetarnas framtid behöver vi också en levande primärnäring. När det sedan gäller sysselsättningen undrar jag hur man bedömer att detta riksdagsbeslut om att höja arbetsgivaravgifterna - om det nu blir riksdagens beslut, än så länge är det bara ett förslag i ett betän- kande från arbetsmarknadsutskottet - kommer att leda till att arbetslösheten kommer att öka i Norrlands inland. Har man gjort någon uppskattning? Har vi för liten arbetslöshet i den delen av landet? Står det för få människor i kö för ett arbete? Eller känns det angelä- get att ytterligare beskatta den del av landet så att fler människor får stå i kö för ett arbete? Berit Andnor kanske kan svara på frågan hur hon bedömer att ar- betslösheten kommer att öka. Detta kommer också att drabba kvinnorna. Många kvinnor i Norrlands inland har startat företag med inriktning på personlig service. Många kvinnor har också startat företag baserade på produkter som kommer från de areella näringarna. Nu vänder ni dessa glesbygdens kvinnor och företagare ryggen. Moderater brukar vanligtvis tala om skattesänk- ningar, kanske mer än något annat parti. Men här medverkar man aktivt till att höja skatten. Patrik Norinder, Olle Lindström, Ulla Löfgren och Ola Sun- dell på Norrlandsbänken brukar vanligtvis skriva artiklar och göra ett och annat uttalande om vikten av att ha låga arbetsgivaravgifter. Jag har förstått det och läst dessa artiklar. Då måste jag ställa frågan: Gäller inte detta den mest utpräglade glesbygden? Eller är det så att man där skall ha höga arbetsgivaravgifter? Är det dessa människor som skall beskattas? Nej, Patrik Norinder m.fl., ni talar i en sak, men i konkret handling går ni motsatt väg. Ni är avslöjade. Ni vill att man skall sänka skatten för högavlönade, för stora aktieägare och för dem som har det bäst ställt, men för glesbygdens företag - jord- och skogsbruket, fisket och den typen av verksamhet i Norrlands inland - vill ni nu ha högre arbetsgivaravgifter. Herr talman! Jag vill rikta en uppmaning till dem som hade för avsikt att stödja majoriteten. Tänk om, innan det är för sent! Tänk om, innan ni trycker på ja- knappen i dag! Om ni fullföljer detta skapar ni en stor besvikelse i denna del av landet, men det är inte bara där som det kommer att bli högre arbetsgivaravgifter. Det kan också få återverkningar på andra områden. Ta inte den risken! 0405574090504 N 2010-01-01 00:00:00 206866 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf39