2348890 GL09102 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj 1997/98 102 1998-05-06 00:00:00 Regional tillväxt - för arbete och välfärd B56EB21C-504D-4FDE-9170-0847FE5E8C31 3 ELVER JONSSON (fp) fp Herr talman! Få politikområden har varit föremål för så vackra ord och höga mål men också grusade förhoppningar som just regionalpolitiken. Trots att regeringen rubricerar sin regionalpolitiska proposition Regional tillväxt - för arbete och välfärd, konstateras att det i många avseenden är fråga om på stället marsch och i andra sammanhang en kraftig tillbaka- gång. Regeringen är ett halvår försenad med sin propo- sition. Den trängdes in i vårens slutspurt, vilket gjorde utskottsarbetet så pressat att den produkt som utskot- tet presterar, precis som propositionen, känns mycket ofullgången. Antalet reservationer, 130 stycken, hade säkerligen kunnat vara färre om beredningstiden varit rimligare. Propositionen är, trots omfång och ord- mängd, bara ett hopplock som inte löser svåra regio- nalpolitiska problem. Utskottet begär enhälligt en förutsättningslös översyn och utredning av hela regionalpolitiken. Det är så viktigt anser utskottet, både socialdemokrater och oppositionsföreträdare, att det bör ske i parlamen- tarisk hägn och med parlamentariskt inflytande. Där- med tillgodoses ett flerårigt folkpartistiskt krav om att se över regionalpolitiken utifrån nya förutsättningar. Jag har flera gånger i regionalpolitiska debatter påstått att regionalpolitik är svårt, bl.a. därför att det inte finns något facit. Alla länder kämpar, mer eller mindre, med regionalpolitiska problem. Målet för regionalpolitiken är ju att ge den en enskilde medbor- garen frihet att välja arbete och bostadsort och att det kan ske under goda kulturella och miljöpolitiska för- hållanden. Från Folkpartiets sida har vi under många år för- sökt att driva på för en förändring av regionalpoliti- ken, så att olika bygders och regioners unika förut- sättningar ges en rättmätig chans. Under 1960- och 1970-talen dominerade ju framför allt lokaliserings- politiken. Regional balans skulle åstadkommas genom centrala beslut som avgjorde framtiden för starkt problemdrabbade regioner. Det fanns en övertro, ofta socialistiskt präglad, på att man genom myndigheters beslut kunde planera fram sysselsättning. Den förändring som vi förespråkar är en övergång till mobiliseringspolitik där regionalpolitiska mål uppnås genom att man satsar på människor och deras förmåga till skapande. Tyngdpunkten måste ligga på decentralisering av både verksamhet och beslut. Ny- etableringar, småföretag, lokal samverkan och gene- rella regler underlättar nyföretagande och lokal till- växt. Det sägs i propositionen att Sverige har en eko- nomisk utveckling som är beroende av processer och politik på en internationell nivå. Man slår fast en ovedersäglig sanning, att nationell och regional före- tagsmiljö spelar en stor roll för näringslivets förut- sättningar att utvecklas. Vidare sägs att "endast vid en hög nationell, ekonomisk tillväxt ökar också syssel- sättningen i de svagare regionerna". Utifrån dessa klara och raka sanningar konstaterar regeringen att det har varit ett stort bortfall av ar- betstillfällen i de svaga regionerna. Det har bl.a. varit en nedgång i handel och kommunikation samt bortfall av arbetstillfällen inom vård och omsorg. En sektor som socialdemokraterna sagt sig främst värna om, dvs. den offentliga, har inte minst i regionalpolitiskt utsatta områden fått ta kraftiga smällar de senaste åren. Man kan ifrågasätta den sakligt sett tveksamma, men elegant formulerade, meningen i propositionen, där man talar om att en viss återhämtning sker. Stor- stadslänen är tillsammans med några enstaka län de enda som nu expanderar, medan i princip samtliga län, särskilt skogslänen, har en utomordentligt svår åderlåtning av såväl befolkning som arbetstillfällen. Detta kan ses i ett perspektiv med en arbetslöshet som under detta decennium har ökat dramatiskt. Fram till år 1997 var ökningen cirka åtta procentenheter. Den fortsatta försvagningen i en god konjunktur är närmast förödande för de regionalpolitiskt svaga områdena. En rak beskrivning av läget skulle kunna vara: Tap- pen är ryckt ur tunnans botten. Den grupp som drabbats hårdast av neddragning- arna på vård- och omsorgssidan är kvinnorna. Denna arbetslöshet har ökat katastrofalt, men också för ung- domarna har det varit utomordentligt svårt. I stödom- råde 1 var arbetslösheten över 20 %, dvs. att mer än var femte ungdom var arbetslös. Ungdomsarbetslös- heten där var nästan dubbelt så hög som i landet i övrigt. I den mån det skett en återhämtning har det varit i storstadsområdena. Jag tror, herr talman, att vi alltför sent har insett svårigheterna att hålla syssel- sättnings- och befolkningstal uppe i regionalpolitiskt utsatta områden. Därför är det att beklaga att social- demokraterna fram till nu har avvisat en ordentlig genomlysning av situationen när det gäller regional- politiken och dess förändrade förutsättningar. Ett uttunnat befolkningsunderlag med stigande ål- derskurvor rakt över i de regionalpolitiska områdena har dramatiskt förändrat situationen. I propositionen talas ju också om trendbrott mot "en väsentligt mer ogynnsam befolkningsutveckling som skett under perioden 1995-1997". Yngre människor har flyttat ut, kvinnor i större utsträckning än männen. Regeringen konstaterar uppgivet att de långsiktiga regionalpoli- tiska problemen består och att summan av dem är "ett allvarligt hot mot en balanserad regional utveckling". Min synpunkt på regeringens regionalpolitik är inte att det saknas vilja. Den är säkerligen uppriktig. Men socialdemokraterna är fast i den byråkratiska och politiska överambitionen att styra. Man har försvårat de allmänna förutsättningarna genom att lägga bördor och hinder på framför allt småföretagen, som är en väsentlig grupp när det gäller att åstadkomma tillväxt i näringspolitiskt svaga områden. Det räcker inte att regeringen via NUTEK har delat in Sverige i 108 lokala arbetsmarknadsregioner för att göra jämförel- ser och statistiska övningar. Regeringens svaghet i regionalpolitiken ligger i att tyngdpunkten läggs vid statistik och analys i stället för att underlätta de ope- rativa och de vardagsnära frågorna för näringslivets utveckling. Jag har, herr talman, upprepat ett antal kriterier för att en region skall fungera - ett antal K- förutsättningar: Kreativitet - samhällets regelsystem skall stimule- ra till nyföretagande och näringslivets utveckling. Kunskap - eftergymnasialt utbud inom räckhåll och pendlingsavstånd. Kommunikation - det skall vara lätt att ta sig tur och retur från en ort. Kvinnor - en arbetsmarknad som ger jobb på nära håll. Kapital - tillgängligt för alla företagsformer, sär- skilt småföretagen. Kultur - ett utbud av lokal, levande kultur. Kommunicera - höga staket mellan verk och myndigheter bryts ned. Med dessa sju K i inbördes harmoni och aktiv stimulans finns förutsättningar för levande och funge- rande regioner. Regeringens proposition sitter dock alltför mycket fast i traditionellt och stelt tänkande, som gör att man inte kommer loss i en ny och stark regionalpolitik. I det 300 sidor tjocka betänkandet är det inte möj- ligt att kommentera varje enskild del. När det gäller mål och riktlinjer för regionalpolitiken pekar vi på regionalpolitikens förutsättningar, där varje region och bygd får visa och tillämpa sin styrka och möjlig- het. Den lokala mobiliseringen måste ges utrymme. Politiken måste underlätta särskilt för små- och nyföretagande. Produktionsskatter med höjda elkostnader skapar en betydande osäkerhet om villkoren för investering i industriell verksamhet också i landets norra delar. I reservation 7 efterlyser vi ett gott företagsklimat i hela landet. Vi måste få en politik som skapar förut- sättningar för att små företag vill och kan bli större. Förenklade regler, särskilt för småföretagen, är omgå- ende av nöden. Sänkt skatt på arbete ger en tillväxt av den viktiga tjänstesektorn, som i vårt land är alltför liten. Småföretagardelegationens förslag skulle kunna genomföras i allt väsentligt. De tillväxthinder som nu finns för de små och växande företagen ute i regio- nerna måste undanröjas. Kommunikationsfrågorna är oerhört viktiga när det handlar om stora avstånd och glesbygder. En förbättring längs Norra stambanan med anslutningar till Arlanda flygplats är av oerhört vital betydelse för de företag och boplatser som ligger fjärran från de internationella kontaktnäten. Vi har i reservation 25 uppmärksammat de spe- ciellt stora problem som finns i Norrlands inland och som sträcker sig långt söderut - långt ned till land- skapet Dalsland i Västra Götalands län. Man måste åstadkomma en erforderlig förbättring av vägstandar- den i dessa områden så att näringslivets hinder under långa tjällossningstider undanröjs. Det är viktigt att helhetssyn och tvärsektoriella avvägningar präglar de omstruktureringar som är oundgängliga. Statliga och regionala myndigheter måste ta ett regionalpolitiskt ansvar. Trots en sådan allmän uppmaning iakttas detta alltför sällan. Riksda- gen bör ge tydliga riktlinjer för hur statlig service ute i landet skall organiseras. Det är inte minst viktigt var domstolar och andra myndigheter placeras. De måste finnas nära människor, och då är centralisering ingen bra lösning. Därför behöver vårt påpekande i reserva- tion 55 uppmärksammas. Regeringen vill få friheten att besluta om stödom- rådesindelningen. Med tanke på den vikt som dessa områden praktiskt och politiskt har är det inte rimligt att riksdagen avhänder sig detta instrument. Regering- en har blivit alltför bländad av vinkarna från EU om att det hela skall vara strömlinjeformat. Vi reservanter menar att riksdagens inflytande tjänar regionalpoliti- ken bäst. Därför bör reservation 62 bifallas. Det är en reservation där fem av sex oppositionspartier deltar. Det sjätte partiet, Moderaterna, ser nu också ut att ansluta sig. Också i reservation 68 har fem oppositionspartier pekat på det orimliga i att regeringen kapar stödet i form av nedsättning av socialavgifter inom jord- och skogsbruk. Också trädgårdsskötsel åker med. Jakt och fiske får samma smäll, och för säkerhets skull sopar man också bort det som i lagen rubriceras som "annan personlig serviceverksamhet". Det är mycket märkligt att på detta sätt peka ut några näringsgrenar som regi- onalpolitiskt har en oerhört stor betydelse. Det påpe- kade ju också Kjell Ericsson. Regeringens försvar, att detta enbart berör regionalområde 1, undanröjer inte vår starkt kritiska invändning. Också här har Modera- terna möjlighet att stödja en reservation som skulle möjliggöra bättre villkor för små företagsenheter, som ofta är så vitala för de svagaste områdena i landet. Socialdemokraterna i regering och utskott har över- gett det allra minsta. Det är att undergräva regional- politiken. Tala om fel signaler! Regionalpolitik är inte bara insatser i landets norra och inre delar. Också skärgården är regionalpolitiskt utsatt. Även där gäller det att undanröja hinder och stimulera samordning. Den lokala mobiliseringen måste få sin chans. Men det är också viktigt att de statliga verken inser sitt regionalpolitiska ansvar. När t.ex. Sjöfartsverket vill spara några få miljoner får sådana indragningar katastrofala följder på Söderarm, Sandhamn och Landsort i Stockholms yttre skärgård. I reservationerna 84, 85 och 90 har vi visat vilka konsekvenserna kan bli om man underskattar och missköter villkoren för skärgården och skärgårdsbe- folkningen. Regeringen bör ta budskapet till sig. I reservationerna om samordning om målområden och återflöde av medel har det pekats på att andelen EG-stöd bör bli större under kommande programperi- od. Detta är någonting som också revisorerna har tagit fasta på. Vi tycker över lag inom oppositionen att regeringen och Socialdemokraterna tar alltför lätt på tunga påpekanden från riksdagen egna revisorer. Resurscentrum för kvinnor har i reservation 111 fått stöd från tre partier i utskottet. Vi menar att regi- onala resurscentrum på länsnivå bör permanentas och vidareutvecklas genom att särskilda medel avsätts även på länsnivå. En fråga av särskild tyngd för kvinnliga blivande småföretagare är svårigheterna att få startkapital, t.ex. på den öppna kreditmarknaden. Riskkapital bör komma till mer användning och därigenom till större nytta för den regionala utvecklingen. I förlängningen är ju detta ett led i ett vardagligt praktiskt jämställd- hetsarbete. Vi har i reservation 119 pekat på att förmögen- hetsskatt och beskattning av arbete måste sänkas, och sparande uppmuntras. Skatt på arbete på den nivå den har i dagens Sverige är hämmande, och får negativa följder. Därför bör en justering ske. Folkpartiet har i sitt budgetalternativ avsatt stora medel för en lägre arbetskraftskostnad. Detta är någonting som skulle gynna näringslivet i stort, och inte minst näringslivet i det regionalpolitiska området. Folkpartiet föreslår tillsammans med Centern och Kristdemokraterna en friare användning av arbets- marknadspolitiska medel. En sådan är god på många håll. Vi har fått detta till livs både genom utskottsbe- sök och på annat sätt. Vi vill att man nu går vidare, och inte bara passivt avvaktar. Detta har vi påtalat i reservation 123. Onödig och tung byråkrati behöver tuktas både i vårt land och inom EU. Hanteringen av bl.a. jord- bruksstöd förskräcker. Sammantaget finns det anledning att uppmärk- samma regeringen på en rad brister i den nu aktuella regionalpolitiken. Den proposition som har hastats fram utan föregående parlamentarisk beredning visar just de brister man kunde befara. Dröjsmålet med propositionen har säkerligen sin grund i den beslut- svånda som regeringen ofta brottas med. Den regiona- la obalansen har närmast accelererat under det halvår som propositionen har dröjt. Därför är det viktigt att regionalpolitiken får en sådan utformning att regiona- la skillnader kan utjämnas. Herr talman! Regionalpolitik är svårt. Det säger jag än en gång. Men det hindrar inte att vi måste ha en förändringsberedskap som tar hänsyn till förändrade förhållanden. Vi får inte sitta fast i gamla förlegade tankesätt. Nytänkande måste ges konstruktivt utrym- me, så att de förutsättningar som behövs i näringsli- vet, särskilt i regionalpolitiskt utsatta områden, får sin möjlighet att utvecklas och växa. Herr talman! Med det som jag nu har sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 3, 7, 8, 25, 62, 68 och 119. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 206830 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf3