<anforande>
<dok_hangar_id>2348890</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Regional tillväxt - för arbete och välfärd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>37B62A7C-E29C-48C5-ACBF-202D5D3ECC8A</anforande_id>
<anforande_nummer>20</anforande_nummer>
<talare>KJELL ERICSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kan börja med att hålla med Berit
Andnor om vikten av att ha en ekonomi i balans. Det
är väsentligt.
Jag håller också med om kritiken mot sättet att
räkna fram den s.k. hemliga listan. Den stämmer inte
med verkligheten. Det är också viktigt att man ser på
hur den totala statsbudgetens fördelning är för att få
andra siffror och ett annat läge.
När det gäller att vi skall ha en uthållig tillväxt i
hela landet rimmar det illa med de förslag som finns i
detta betänkande. Ett sådant förslag är att man vill
höja socialavgifterna för jord- och skogsbruk och
trädgårdsnäring i Norrlands inland. Jag förstår inte
vitsen med att göra detta. Om man vill att Norrlands
inland skall överleva måste det väl gälla alla närings-
grenar. Eller skall man slå ut en viss näringsgren? Det
blir ju följden. De har en mycket svår situation i dag,
och det här kan bli det som välter lasset för dem och
innebär att de måste upphöra med sin verksamhet. Jag
tror att det skulle vara en stor förlust för Norrlands
inland om jordbruket där slår igen. Om det växer igen
är det inte heller så roligt för andra näringar att kom-
ma dit. Jag förstår inte varför man gör på detta sätt.
En annan väldigt viktig fråga är de regionala hög-
skolorna. Det har poängterats här i dag. De kan funge-
ra som turbomotorer ute i sina regioner. Jag är per-
sonligen glad över att Högskolan i Karlstad nu så
småningom kommer att bli universitet. Jag hoppas att
fler högskolor blir det, så att de fungerar som de tur-
bomotorer som de kan vara.
Distansundervisningen är då otroligt viktig, och att
det går att få ut den till alla kommundelar. De 1 500
platserna är i och för sig en bra början, men det är
alldeles för litet. Vi har nu 15 000 platser som ännu
icke är fördelade, och jag tycker att det vore rätt att
fördela huvudparten av dem till distansundervisning
och att hjälpa till att utlokalisera utbildning till olika
kommundelar, så att man får den kompetens som
behövs. Det finns alltså många saker att göra här.
När det gäller de statliga verksamheterna vet vi
från den utredning som Lars Eric Ericsson gjorde,
REKO-STAT, att de stora förlusterna har skett ute i
periferin. Det var 24 % där, och bara 6 % i de stora
tillväxtcentrumen. Det gör att man måste göra mycket
mer där. Vad har ni för svar på det?
</anforandetext>
<intressent_id>0379333062002</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206847</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf20</protokoll_url_www>
</anforande>
