2348890 GL09102 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj 1997/98 102 1998-05-06 00:00:00 Allmänna skolfrågor 115C9740-48E0-4895-A612-5364B83A6B87 152 ELISA ABASCAL REYES (mp) mp Fru talman! Låt mig först säga att jag avser att ef- ter denna debatt kopiera snabbprotokollet, och särskilt Ulf Melins inlägg om skolans resurser. Jag vill då försäkra Ulf Melin att jag i varje skoldebatt som jag kommer att delta i skall ta upp det ställningstagande som han har framfört som moderat representant. Jag tror inte att det kommer att gynna Ulf Melins parti. Jag skall försöka fatta mig kort. Jag har motionerat om att en särskild skola skall inrättas där elever med funktionshinder och annat modersmål än svenska skall kunna få god och kvalifi- cerad hemspråksundervisning. Den skolan skulle lämpligast drivas som ett internat. Jag kommer fortsättningsvis att säga "hemspråk" i stället för "modersmål", eftersom jag personligen anser att det var fel att byta begreppsanvändning. Det här ordet kommer främst att användas av elever, och det är ett högtravande språkbruk för de flesta ungdo- mar i vårt samhälle som rimmar illa med den legitimi- tet man vill ge ämnet i övrigt. Dessutom tycker jag att det är fel att lägga en tidig biologisk koppling till språkbruket. Det borde i stället vara angelägnare att betona den sociala kopplingen. Utskottet har avstyrkt motionen med motiveringen att det ankommer på kommunerna att erbjuda den formen av undervisning. Vi vet att hemspråkslärarna i dag ofta är de första som får gå när skolan skär ned i lärarkåren. Hemspråkslärarna gör i dag på många håll en enastående insats för att ge en kvalitativ undervis- ning på de få timmar de har tillgängliga för varje elev. I vissa skolor finns få utländska språk represente- rade bland eleverna, och i andra kan det röra sig om ett tjugotal språk. Trots samordningen är det svårt att tillgodose ele- vernas rätt till hemspråk, särskilt om de har ett funk- tionshinder. Det är i många fall en övermäktig uppgift för kommunerna. Ungdomar med funktionshinder som påverkar språket, dvs. tal och skrift, t.ex. talsvårigheter, hörsel- skadade eller synskadade barn, är i behov av särskild kvalificerad undervisning. I gårdagens morgon-TV visades i en kanal ett in- slag med en mor som kämpade för att hennes son som hade Downs syndrom skulle få särskild hjälp av logoped för att utveckla talförmågan. Det kan tyckas något extremt att motionera om rätten att lära sig hemspråk i tal och skrift när det finns barn i samhället som inte ens har möjlighet att få lära sig ett språk på grund av bristande resurser. Låt mig säga följande. Sverige har gått igenom en ekonomisk kris, och den här mandatperioden har präglats av ett politiskt besparingsarbete som knappast gått någon politiker eller annan medborgare obemärkt förbi. Nu slår sig Socialdemokraterna för bröstet och säger att de har tagit Sverige ur svackan. Den socialdemokratiska valparollen, dvs. vård, skola och omsorg, har om- sorgsfullt tjatats in på ett tidigt stadium i valrörelsen. Låt oss då visa att vi när vi pratar om vård, skola och omsorg också tar hänsyn till de elever som kanske har det extra svårt, som har särskilda behov, som kommunen kanske inte kan möta på ett adekvat sätt. Självfallet skall sådana barn som nämndes i TV- inslaget också ha stöd och hjälp. Svenska medborgare talar i dag betydligt fler språk än svenska. Utan att inkräkta på det kommunala självstyret eller kommunens uppgifter i övrigt, skulle jag se det som mycket positivt om den här formen av skola som jag har motionerat om kan förverkligas. Det skulle innebära ett utmärkt tillfälle till hemspråksundervisning under längre eller kortare perioder, som inriktade sig på att möta eleven utifrån elevens förutsättningar med väldigt höga ambitioner. Jag hoppas att det finns en politisk vilja i konkret bemärkelse bakom valflosklerna. Det andra område som jag skulle vilja nämna är den del av en motion från Miljöpartiet som handlar om sex och samlevnad. Utskottet verkar ha missupp- fattat syftet med att bredda sex- och samlevnadsun- dervisningen, att döma av den motionsbeskrivning man har gjort. Det står där att motionärerna vill att man skall kunna prata om relationer och känslor i sex- och samlevnadsundervisningen. Det är självfallet inte det som avses. Det som avses är de ökade larmrapporter som kommer om ätstörningar, anorexi, förvrängda kropp- sideal, en lavinartad ökning av plastikoperationer, en allt större acceptans av sexualiserat våld och sexuali- serat förtryck, som t.ex. finns i pornografi. Ungdomar konfronteras i dag med makt, exploatering, myter och våld som är starkt kopplat till sexualiteten. Det är dags att börja ta tag i de här mycket kontroversiella ämnena, som i dag berör våra svenska ungdomar på ett mycket konkret sätt. Jag har flera gånger under detta år stått i talarsto- len och pratat om just unga kvinnors situation och behovet av att ta tag i dessa frågor på allvar i skolan fr.o.m. nu. Det går inte längre att lunka på i samma takt, utan vi måste bemöta denna situation med så många ätstörningar och så många problem. Det jag kallar ett ökat genusperspektiv i sex- och samlevnadsundervisningen skulle helt enkelt kunna översättas med att man borde få grundläggande kun- skaper i allmän feministisk teori i sex- och samlev- nadsundervisningen. Jag anser inte att det behöver stå i strid med varandra att jämställdhetsperspektivet skall genomsyra alla ämnen i skolan och att man tar upp det särskilt i just detta sammanhang, där det pas- sar så bra. 0643844865712 N 2010-01-01 00:00:00 206979 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf152