2348890 GL09102 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj 1997/98 102 1998-05-06 00:00:00 Allmänna skolfrågor 7FE4412E-F827-4891-81C0-0A12038F458E 143 BRITT-MARIE DANESTIG (v) v Fru talman! I den här debatten kommer jag att be- röra endast några av de frågor som vi har motionerat om och som tas upp i betänkandet. Flera av Vänster- partiets utbildningspolitiska förslag kommer ju att kunna diskuteras längre fram i vår, bl.a. i samband med att vårpropositionen behandlas. Utvärderingen och uppföljningen av skolan och skolarbetet diskuteras alltmer. Det är viktigt att den diskussionen förs. En likvärdig utbildning kräver att arbetet med att bedöma, värdera och utveckla kvalite- ten i skolan stärks på alla nivåer. På den nationella nivån innebär det inte att vi skall ha en återgång till detaljstyrning. Det kommunala huvudmannaskapet skall enligt vår uppfattning bestå men ansvarsfördel- ningen mellan de olika nivåerna och mellan aktörerna måste bli klarare. Skolverket har fått ett vidgat uppdrag. Exempelvis skall ju alla kommuner granskas inom loppet av en sjuårsperiod. I fokus skall bl.a. vara resurstilldelning- en avseende elever med behov av särskilt stöd. Detta är bra men vi menar att man inte kan vänta tills den granskningen är genomförd och först då börja disku- tera vilka åtgärder som skall vidtas, om det visar sig att kommunerna exempelvis underlåter att ge behö- vande elever särskilt stöd. Vi måste redan nu ta upp frågan om inte någon form av sanktioner måste finnas mot de kommuner som inte uppfyller läroplanens mål. Risken är annars stor att utvärderingar och inspektioner inte leder nå- gon vart. Kvalitetsförbättringar kan utebli om det inte finns något att sätta emot kommuner som trilskas. De som blir lidande är barnen och ungdomarna. Vi i Vänsterpartiet menar att en av grundbultarna i skolarbetet är att eleverna har inflytande och medans- var vad gäller skolans dagliga verksamhet. I styrdo- kumentet för gymnasieskolan anges tydligt att elever- na har rätt till inflytande över såväl undervisningens uppläggning och innehåll som arbetsmiljön men elev- demokratin är, tyvärr, inte särskilt djup eller utveck- lad på många skolor. Vi menar att elevdemokrati är något som man aktivt måste arbeta med ute på skolor- na och att även resultatet av detta arbete måste redo- visas och utvärderas. Demokrati är ju inte något som en gång för alla är givet, utan demokratin måste hela tiden återerövras, brukar vi säga. Det gäller i särskilt hög grad skol- och elevdemokratin. För att en elev skall kunna ha ansvar för sitt eget lärande krävs det att samma elev också har inflytande över skolarbetet. Vi i Vänsterpartiet föreslår därför att varje skola i sin årliga redovisning till kommunen skall rapportera hur elevernas inflytande över plane- ringen av undervisningen utvecklats och ge exempel på vilka elevaktiva arbetsformer som använts. Givet- vis bör man också redovisa annat arbete som stärker elevdemokratin. Fru talman! Sett till frekvensen vad gäller elevers övergång mellan grundskolan och gymnasiet har det varit en ökning under de senaste åren. Nu är det fråga om 98 %. Det innebär att gymnasiet är en skola för alla. Ca 10 % avbryter sina gymnasiestudier. En del av de här eleverna går över till alternativa utbildningar, t.ex. till folkhögskolan. I realiteten har vi alltså nume- ra en tolvårig ungdomsskola som omfattar alla ung- domar i en årskull. I och med de s.k. förskoleklasser- na utökas tiden inom skolväsendet med ett trettonde år. Vi i Vänsterpartiet anser att det nu är dags att ta konsekvenserna av detta och utforma en sammanhål- len ungdomsskola som är mer anpassad till ungdo- mars olika utvecklingsstadier. Undervisningen är i dag inte alla gånger anpassad till elevernas intellek- tuella utveckling. Begrepp som presenteras på grund- skolenivå kräver många gånger förmåga till abstrakt tänkande, något som många elever ännu inte kan prestera. I och med att alla elever nu kan sägas gå i tolvårig skola är det inte i samma grad som tidigare nödvän- digt att alla ämnesområden behandlas i grundskolan på en för hög abstraktionsnivå för att sedan tas upp i gymnasieskolan ännu en gång. Ett bra exempel på detta är fysiken. I en sammanhållen ungdomsskola skulle fysikstudierna kunna få vänta några år tills eleverna är mogna att ta till sig undervisningen. Tidigare i dag var jag på besök på S:t Görans Gymnasium. Jag besökte ett individuellt program och talade med ganska många elever som hade varierande, eller kanske relativt negativa, erfarenheter av sin skolgång, särskilt under de sista åren i grundskolan. Nu trivdes de alldeles utmärkt, och de teoretiska stu- dierna går mycket bra för de här eleverna. Vi pratade om hur detta kunde komma sig. Eleverna sade att det faktiskt är en mognadsfråga. De sade: Vi förstod inte särskilt mycket i årskurs 8 och årskurs 9. Då ger man upp och går inte till skolan; man skolkar. Men nu har saker och ting satt sig och då är det roligt att läsa. Gränserna mellan olika yrken är på väg att suddas ut, och arbetslivet förändras i en allt snabbare takt. Vad framtidens arbetsmarknad behöver är personer med olika kombinationer av praktiskt yrkeskunnande, baskunskaper, kommunikativa färdigheter, kreativ förmåga och kunskaper i såväl allmänna ämnen som yrkesämnen. Därtill krävs att man skall kunna analy- sera, hantera och sovra informationsflöden och söka ny kunskap eftersom kunskap föråldras mycket snabbt. Vi i Vänsterpartiet tycker att tiden nu är mogen att utforma ungdomsskolan åt det här hållet. En praktisk och yrkesorienterad start skulle kunna ske redan i årskurs 8 eller 9. Valet mellan en teoretisk eller yrkes- inriktad fortsatt utbildning skulle kunna ske därefter. Vi menar att all utbildning skall vara arbetslivs- förberedande, såväl de allmänna utbildningsvägarna som de yrkesförberedande, och att alla utbildningsvä- gar skall innehålla allmänna ämnen och ge grundläg- gande behörighet för högre studier. Under utbildning- en skall det finnas möjligheter för elever att ändra inriktning från praktisk till teoretisk inriktning och tvärtom. Vi anser att en sådan reformering av ungdomssko- lan dessutom är nödvändig för att bryta den sociala snedrekryteringen till högre studier och könsuppdel- ningen av arbetsmarknaden. Ju tidigare ungdomar tvingas att välja definitiv inriktning på sin utbild- ningsväg, desto traditionellare väljer de. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till den del av reservationen som avser mom. 1 och 39, men jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer i betänkan- det. 0190801883908 N 2010-01-01 00:00:00 206970 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf143