<anforande>
<dok_hangar_id>2348890</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Behandlingen av långtidsdömda, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EEFABEF3-6DE7-413D-A165-EFD3B5CD6724</anforande_id>
<anforande_nummer>128</anforande_nummer>
<talare>SIW PERSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill med detta mitt inlägg ge en
förklaring till varför Folkpartiet inte fanns med vid
justeringen av protokollet och varför vi inte är med på
några reservationer. Det berodde på sjukdom. Det är
därför jag vill ta litet tid i anspråk i dag och tala för
några av reservationerna som vi står bakom.
Först vill jag säga att vi i Folkpartiet tycker att det
är mycket bra att man i propositionen ändrar på denna
förhatliga 7 § för vissa långtidsdömda och att det blir
en individuell bedömning. Det finns ingenting som är
så destruktiv för någon, speciellt för dem som sitter
intagna, som att man känner att man är dömd ohörd.
Vad gäller placeringen av kvinnor på anstalt har
jag ena stunden varit för propositionen, andra för
Vänsterpartiets reservation. Jag har stannat för att
biträda propositionen i detta läge, men jag hoppas nu
verkligen att regeringen och speciellt Kriminalvårds-
styrelsen följer detta noggrant. Jag hoppas att Alice
Åström, jag och många till kan följa upp detta väldigt
noga. Vi kan ganska snabbt se om det verkligen blir
någonting av det. Det är väldigt viktigt att se till att
det blir hållplatser och att man slår larm om det inte
blir så som det var tänkt.
I propositionen tar man också upp sysselsättning
och annan verksamhet på anstalter. Jag brukar elakt
säga: Låt de intagna vika litet mindre bakplåtspapper
och låt dem i stället få lära sig att läsa, skriva och
räkna så att de får en bättre start tillbaka i livet. Det är
en tragedi att så fruktansvärt många av dem som sitter
inne har oerhörda läs- och skrivsvårigheter. Det är
den bästa starten tillbaka ut i det allmänna livet igen
att ge dem den undervisning som de av olika skäl inte
fick i den skola de en gång gick i.
Låt oss då titta på de olika reservationerna. Jag
vill först tala om för kammaren vilka reservationer vi
står bakom. Naturligtvis tycker Folkpartiet, precis
som andra som står bakom reservation 6, att det är
väldigt viktigt att man är restriktiv när det gäller
permissioner. Detta skall ingå i en allmän plan så att
man ser över, speciellt när det gäller återfallsförbryta-
re, om man kan använda intensivövervakning och
t.ex. elektronisk övervakning.
Beträffande reservation 11 om underrättelse till
målsägande vid fängelse tycker vi att det är oerhört
viktigt att den som en gång drabbats skall veta, om
hon eller han känner för det, när den person kommer
ut som en gång gjort vederbörande så illa. Det är
också extra viktigt med underrättelse till målsägande
vid rättspsykiatrisk vård. Det tas upp i reservation 12
som vi också står bakom.
Reservation 14 gäller rättspsykiatrisk vård i av-
vaktan på dom. Man kan fråga sig varför det så ofta
skall vara skillnad mellan offentliga och privata alter-
nativ i Sverige. Det är därför vi står bakom denna
reservation. Det skall inte spela någon roll om det är
rättspsykiatrisk vård i offentlig eller privat regi.
Sverige skrev under 1989 barnkonventionen och
var det första landet som har tittat på hur väl den
svenska lagstiftningen stämmer överens med barn-
konventionens intentioner. Tyvärr visar det sig att det
inte var så bra heller i Sverige när det gäller att ta till
vara barnens rättigheter ute i samhället. Extra besvär-
ligt är det för de barn som har föräldrar i anstalt. Vi
har här från Folkpartiet en vädjan, som jag är överty-
gad om att alla andra partier också har, att göra nå-
gonting. Här är det verkligen viktigt att jobba före-
byggande. Dessa barn har så hemskt mycket mer i
ryggsäcken genom att någon av deras föräldrar har
begått ett brott.
I reservation 17 står Folkpartiet bakom att det
skall vara hårdare kontroll mot narkotika. Vi måste på
olika sätt verkligen se till att man kontrollerar. I detta
sammanhang vill jag passa på att påpeka en sak. Se-
nast i dag läste jag i någon av morgontidningarna hur
dåligt man har lyckats att rehabilitera bl.a. dem som
använder rökheroin. Jag är övertygad att en av de
största orsakerna till att vi inte klarat av detta är att vi
först under de senaste åren genom uppfinningar börjat
kunna upptäcka de signalsystem som finns i vår hjär-
na och som visar att hjärnan har lärt sig minnesfunk-
tioner. Och man är inte lättjefull eller lat när man
återfaller, utan det är faktiskt inte så himla enkelt att
helt plötsligt bara sluta. Man måste vänja hjärnan vid
någonting annat.
Det är därför, herr talman, jag vill avsluta med att
yrka bifall till reservation 8, som gäller kostnads-
ansvaret för § 34-placering. Det kan inte nog under-
strykas hur viktigt det är att missbrukare får en ade-
kvat och vettig rehabilitering. Och det är inte bara så
som det står i reservationen, att det finns en risk att de
inte får den här rehabiliteringen på grund av att kom-
munen har dålig ekonomi - alltför ofta är det ett fak-
tum att så är fallet.
Nu pågår det i och för sig utredningar. Men för att
markera hur viktigt det är att detta går fort vill Folk-
partiet yrka bifall till reservation 8.
</anforandetext>
<intressent_id>0806172169007</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206955</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf128</protokoll_url_www>
</anforande>
