<anforande>
<dok_hangar_id>2348890</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:102 Onsdagen den 6 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Behandlingen av långtidsdömda, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2A03FBC7-51E7-4795-824C-09C0B1731326</anforande_id>
<anforande_nummer>109</anforande_nummer>
<talare>GÖTHE KNUTSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Justitieutskottets betänkande JuU19
gäller behandlingen av långtidsdömda, m.m. I betän-
kandet finns i sedvanlig ordning en förteckning över
motioner. Vi moderater står för två partimotioner,
som alltså är undertecknade av Carl Bildt m.fl. Vi har
också en kommittémotion från vår justitiekommitté
med Gun Hellsvik som första namn. Det finns också
enskilda moderata motionärer som Maud Ekendahl,
Jeppe Johnsson, Elizabeth Nyström och Ola Karlsson.
På s. 26-34 i betänkandet finns det tolv moderata
reservationer. Det vore frestande att yrka bifall till
samtliga, men det gör jag inte, av tidsskäl, som vi
moderater mycket noga tar hänsyn till. Vi begränsar
oss till att yrka bifall till reservation nr 1 i betänkan-
det på s. 26, rubricerad "En ny lag om verkställighet
av fängelsestraff".
Vi har, herr talman, upprepade gånger föreslagit
att Fängelseutredningens förslag, som redovisas i
betänkandet SOU 1993:76, borde ersätta nuvarande
lag om kriminalvård. Så har dock inte skett, eftersom
denna vår framställan inte har bifallits av regerings-
partiet och en majoritet i riksdagen. Vi känner oss
därför åtminstone i dagsläget tvingade att begränsa
våra förslag till delreformer i den nuvarande lagstift-
ningen beträffande kriminalvården och dess anstalter.
Vi anser att regeringen snarast äntligen bör ta ett
samlat grepp om den viktiga frågan hur en ny verk-
ställighetslagstiftning bör utformas för att kunna möta
framtidens krav på kriminalvården. Mot den bakgrun-
den är det trots allt glädjande att regeringen nu före-
slår att det skall införas en särskild bestämmelse om
att kvinnor som avtjänar fängelsestraff normalt skall
placeras i anstalter eller på avdelningar för enbart
kvinnor. Detta förslag överensstämmer väl med de
krav som vi moderater har framfört bl.a. i en motion
av Gun Hellsvik.
Vi moderater delar däremot inte regeringens upp-
fattning vad gäller förslaget om att begränsa kriminal-
vårdens skyldigheter att underrätta målsägande om att
gärningsmännen vistas utanför anstalt. Förslaget från
regeringen innebär att underrättelsen skall fylla ett
verkligt behov, dvs. man skall inte meddela dem som
känner sig hotade med mindre än att man i anstalten
har gjort någon slags bedömning och kommit fram till
att det finns ett särskilt behov av det.
Vi moderater anser att den nuvarande underrättel-
seskyldigheten från kriminalvårdsanstalten till den
eller dem som kan känna sig hotade skall bestå. Vi
vill inte luckra upp kravet på att de som känner sig
hotade också skall känna den trygghet det innebär att
ha fått veta att vederbörande som utgör ett hot finns
ute i mer eller mindre frihet.
Vidare konstaterar vi moderater att regeringen inte
med ett ord berör det alltmer tilltagande våldet på
anstalterna och detta vålds bakomliggande orsaker,
vilket är förvånande. Av en färsk rapport från Krimi-
nalvårdsstyrelsen framgår det allt hårdare anstaltskli-
mat som hänger samman med narkotikans utbredda
användning på anstalterna. Jag konstaterar åter att
bruket av narkotika har fått en allt större omfattning
på kriminalvårdsanstalter. Detta är naturligtvis mycket
alarmerande och oroande.
För att förbättra de intagnas möjligheter att verkli-
gen utnyttja verkställighetstiden i anstalter på ett
meningsfullt sätt upprepar vi moderater våra förslag
om hur fängelserna kan och skall göras drogfria. Vi
anser att tiden nu är mogen för att överväga inten-
sivövervakning med elektronisk kontroll även vid
permissioner och frigång.
Vi moderater anser vidare att regeringen snarast
bör ta initiativ till en ny verkställighetslagstiftning. I
detta avseende vill jag hänvisa till den utförliga mo-
tion som vi väckt med anledning av den proposition
som nu ligger. Vi har också tidigare med hänvisning
bl.a. till den stora utredningen som jag har nämnt och
som kom 1993 framhållit betydelsen av att vi behöver
en ny verkställighetslagstiftning. Det var flera remiss-
instanser som tillstyrkte förslaget från den statliga
utredningen.
Vi reagerar naturligtvis mot den senfärdighet som
uppstår när man inte tar vara på den möjlighet som
föreligger och som regeringen sannskyldigt tycks vilja
glida förbi, dvs. den möjlighet man har att samla en
majoritet för att åstadkomma en lagstiftning som
ligger i tiden och som är av behovet påkallad. Vi
moderater finner det angeläget att regeringen snarast
tar ett samlat grepp om den här frågan. Inte minst
torde utvecklingen i riktning mot flera alternativa
påföljdsformer ställa nya krav på verkställighetsreg-
lerna.
Inriktningen på ett sådant reformarbete bör bl.a.
vara att de grundläggande principerna angående
straffverkställigheten som Fängelseutredningen lade
fast även beträffande verkställighet av ungdomsstraff
är en angelägenhet av stor vikt. Vi anser att lagstift-
ningen om ungdomsstraff bör utformas i anslutning
till arbetet med en ny verkställighetslag. Vi moderater
har också den uppfattningen att det är en stor peda-
gogisk poäng med att benämna en ny straffverkstäl-
lighetslagstiftning med ett namn som överensstämmer
med lagstiftningens syfte, nämligen att anvisa reglerna
för hur verkställigheten av fängelsestraff skall genom-
föras. Självfallet anser vi att regeringen skyndsamt
bör ta de initiativ som behövs.
Vi har i bl.a. den motion som väcktes med anled-
ning av propositionen ett betydande avsnitt som dis-
ciplinåtgärder även för livstidsdömda. Det borde vara
naturligt att också den livstidsdömda brottslingen på
något sätt skall avhållas från nya straffbara handling-
ar. Det skall inte vara som i dag att vederbörande inte
behöver riskera någonting även om han - och det är
som regel endast män - har gjort något som innebär
brott enligt den lagstiftning som gäller för alla andra,
även inne i fängelser.
Vi har i denna vår motion med anledning av pro-
positionen också ett avsnitt om kriminalvårdens un-
derrättelseskyldighet gentemot brottsoffer och att
denna underrättelseskyldighet inte får begränsas.
Herr talman! Vi har också noga understrukit kra-
vet att drogfria anstalter blir ett faktum i större ut-
sträckning. Det är alltför få platser tillgängliga för
dem som är drogfria. För den skull upprepar vi våra
krav på att möjligheterna till provtagning måste an-
vändas i fortsatt stor utsträckning. Personalen på
anstalternas olika avdelningar skall göra narkotika-
visitationer så ofta som möjligt, och dessa skall gi-
vetvis inte ske på regelbundna tider. Urinprov skall
vara ofta förekommande.
Vidare skall besök kunna kontrolleras så att var-
ken den intagne eller besökaren kan överlämna före-
mål till den andre eller ha fysisk kontakt. Har uppre-
par vi kravet på någon form av glasruta eller annat
genomskinligt material som kan appliceras där den
intagne får besök och det finns en risk för att besöka-
ren överlämnar narkotika.
Vidare kräver vi välutbildade narkotikahundar.
Sådana måste i större utsträckning anskaffas till våra
anstalter. Häromdagen fick jag i riksdagens justitieut-
skott av våra norska gäster som tillhör motsvarande
utskott i norska Stortinget veta, och det har säkert
flera andra också noterat, att Kriminalvårdsstyrelsens
generaldirektör Bertel Österdahl aviserat om fler
narkotikahundar till den svenska kriminalvården.
Dessutom bör regeringen kontinuerligt för riksda-
gen redovisa narkotikasituationen på landets fängel-
ser. Detta sistnämnda är ett krav från oss moderater.
Slutligen, herr talman, hoppas vi att Kriminal-
vårdsstyrelsens rapportering skall innebära att vi får
praktiskt taget löpande information, bl.a. om narkoti-
kaläget på fängelserna. Jag är övertygad om att med
de insatser som vi moderater föreslår kommer situa-
tionen att bli bättre. Man skall inte behöva riskera att
bli narkoman om man har gjort sig straffskyldig och
hamnar på ett fängelse där det inte finns utrymme för
icke-narkomaner.
</anforandetext>
<intressent_id>0566638963807</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206936</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09102/#anf109</protokoll_url_www>
</anforande>
