<anforande>
<dok_hangar_id>2348889</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:101 Tisdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:257 om SVT:s public service-uppdrag</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0E6AC58D-1C0F-48FE-A920-C3C8C27D2CB2</anforande_id>
<anforande_nummer>43</anforande_nummer>
<talare>Kulturminister MARITA ULVSKOG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag håller helt med Hatte Furuhagen
om att vi inte skall ha någon tingeltangeltelevision.
Det finns mycket man kan kritisera public service för
när det gäller tablåläggning eller innehåll, men det är
inte en kulturministers uppgift att göra det, utan det
finns många andra som klarar av det betydligt bättre.
Jag har ändå väldigt svårt att tro att det bakom
Hatte Furuhagens eller Leif Aldals resonemang skulle
rymmas den önskan som kommer till uttryck i mode-
raternas motion om public service. Man skriver i
motionen: Genom att det offentliga koncentrerar sin
verksamhet till kvalitet i stället för kvantitet och do-
minans skapas det ett utrymme för privatisering av en
nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler.
Jag tror inte att deras ambition att slippa fixeringen -
om det nu finns en sådan - vid ett publikmål skall
leda fram till en utförsäljning av public service.
Jag kan naturligtvis upprepa det som står i pro-
positionen 1995/96:161, som är regeringens mening
och som också riksdagen har ställt sig bakom. Rege-
ringen skriver där att även om de kommersiella radio-
och TV-företagen har bidragit till att människors
valmöjligheter har ökat, särskilt inom vissa program-
genrer, har inte public service-företagens ansvar för-
svunnit, vare sig för någon viss publikgrupp eller för
en viss sorts program. Texten i propositionen fortsät-
ter sedan: Konkurrensen om lyssnar- och tittarsiffror
riskerar att leda till att public service-företagens pro-
gramutbud förytligas. Höga lyssnar- och tittarsiffror
får därför inte vara styrande för public service-
företagens programplanering. Skulle public service
visa sig inte klara detta, dvs. inte se till helheten utan
fastna i sifferexercisen, kommer det självfallet att
påverka nästa tillståndsperiod.
Jag vill dock återigen lyfta fram det faktum att
bakom den moderata diskussionen om 50-
procentsmålet döljer sig något helt annat än den dis-
kussion som förs t.ex. bland mediefolk och mediede-
battörer, nämligen en önskan att göra public service
till en smal statstelevision, där man säljer ut övriga
delar av public service. Jag kommer med alla medel
som står mig till buds att kämpa för att förhindra
detta. Jag kommer då också att ta stöd t.ex. av SVT:s
nuvarande VD Sam Nilsson, f.d. partisekreterare i
Moderaterna. Han förklarade för några veckor sedan
vid ett seminarium i Åre följande: Jag tvingas konsta-
tera att moderaterna vill riva sönder public service
som institution. Den som vill ha en bra TV i allmän-
hetens tjänst kan inte rösta på moderaterna i höstens
val. Så tolkar Sam Nilsson moderaternas inlägg i
denna sak.
</anforandetext>
<intressent_id>0328926898814</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206825</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09101/#anf43</protokoll_url_www>
</anforande>
