<anforande>
<dok_hangar_id>2349007</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:97 Tisdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>53255F51-5A71-4964-AC43-480D4ED0011C</anforande_id>
<anforande_nummer>30</anforande_nummer>
<talare>BENGT HARDING OLSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Frågan är ändå hur stor förlust det kan
handla om här. Om man gör beräkningar med ut-
gångspunkt från persontrafikchefen Karl-Erik Strands
egna uppgifter kommer man fram till att det blir ca
100 miljoner i förlust på den här affären. Enligt upp-
gift har det skett ett sammanträffande mellan depar-
tementet och SJ där också kommunikationsministern
var med, och man är alltså där fullt medveten om
risken för den här förlusten.
Min kompletterande fråga blir då: Har exempelvis
ministern här givit något slags bortfallsgaranti när det
gäller hur en sådan här realiserad förlust skall betalas?
Slutfrågan handlar naturligtvis om regeringens
relation till riksdagen. Riksdagen har ju satt ett krav
om lönsamhet på SJ. SJ skall gå runt med egna peng-
ar. Tycker inte regeringen att det kravet gäller fortfa-
rande?
</anforandetext>
<intressent_id>0764840691205</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>220161</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0997/#anf30</protokoll_url_www>
</anforande>
