2349005 GK0995 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:95 Torsdagen den 24 april 1996/97 95 1997-04-24 00:00:00 Svar på interpellation 1996/97:260 om sjukvården interpellationsdebatt 82FA965B-7381-40C6-A7F7-59403B3BDBF6 21 Socialminister MARGOT WALLSTRÖM (s) s Fru talman! Jag vill ju väldigt gärna också vara vänlig någon gång mot Margareta Nordenvall. Därför vill jag säga att jag definitivt anser att vården jobbar i mycket föråldrade strukturer. Mycket ser ut som för hundra år sedan, och det är förvånande att inte mer har hänt när det gäller att bryta upp en gammal vård- kultur; jag tänker då på revirtänkande och att man håller på en hierarki med läkaren i toppen och patien- ten i botten. Här kan jag glädja mig åt att det finns många projekt som är inriktade på att bryta upp den här sortens gammaldags hierarki och struktur, men jag kan nog också tycka att det har gått väldigt sakta. Där är förstås utgångspunkten denna: Att sätta patienten i centrum och se till patientens medverkan och delak- tighet ställer krav på en annan organisation, och jag tror att det kommer att betyda väldigt mycket. Där har vi alltså säkert en samsyn. Landstingen satsar i dag 80 % av de totala kostna- derna på hälso- och sjukvård inklusive tandvård och ungefär 20 % på annat. Sedan kan detta förstås skifta från landsting till landsting. Men om man tittar på vad dessa 20 % går till - vad som är kringverksamhet - inser man snabbt att landstingen också här finansierar viktig verksamhet: utbildning, vårdhögskolor och kollektivtrafik, vilket gäller framför allt Stockholms län. Vi får ju inte heller glömma bort att finansiering- en av de här verksamheterna ändå måste göras av skattebetalarna. I många län har man ju faktiskt be- stämt att det är bättre att lägga detta på landstinget än att höja kommunalskatten t.ex. för att finansiera ett stort länsgemensamt projekt, och att man gör det som praktiskt är det bästa. Påståendet att Sverige och landstingen i Sverige skulle ha en ovanligt stor och kostsam politisk över- byggnad och administration har faktiskt dött ut. Det är inte så. Det är möjligt att det någon gång har varit så, men i dag är administrationskostnaderna inte an- märkningsvärt höga. De är mycket högre i system där man har försäkringslösningar. Så det är inget argu- ment för att byta system, tycker jag. Det behövs en mycket kostsam och invecklad kostnadskontroll av dessa system. Jag menar att vi skall ha en skattefi- nansierad hälso- och sjukvård även i fortsättningen. Det måste naturligtvis bygga på att en nation har tillväxt och sunda finanser, och vi är faktiskt på god väg att åstadkomma en mycket stabilare och bättre situation för Sverige. Moderaterna skall vara glada över att vi till en del har röjt upp i de problem som faktiskt en borgerlig regering lämnade efter sig. Till sist: Hur skall man kunna tala med varandra? Man kan fråga sig om vi vill ha en demokratiskt styrd vård, men frågan är då också: Vad är alternativet? Vem är det som skall bestämma? Det är klart att poli- tikerna skall målstyra. De skall inte delta i de dagliga avgörandena - det anser jag inte heller att de gör. Politikerna bestämmer ramarna, de bestämmer in- riktningen. Men vi har också många gånger fått höra klinikchefer och andra säga att de inte längre kan ta ansvar. Det många då egentligen säger är att de inte kan ta det ekonomiska ansvaret. Jag tycker därför att vi skall vara stolta över det decentraliserade och de- mokratiskt styrda system som vi har i Sverige. Jag är inte säker på att jag vill att juristerna skall styra, så- som det ofta kan bli i ett försäkringsfinansierat sys- tem. Att det är demokratiskt valda församlingar som styr är därför en styrka. Vi måste då också ständigt se till att skapa mötesplatser och dialog, och på det om- rådet finns säkert mycket mer att göra. 0740457070816 N 2010-01-01 00:00:00 219970 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0995/#anf21