<anforande>
<dok_hangar_id>2349005</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0995</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:95 Torsdagen den 24 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:234 om Sys- tembolagets framtid</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A221956D-9E7E-40D6-8FB4-9E5FBFF0B031</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>TUVE SKÅNBERG (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Leif Carlson säger att vi måste veta
vad vi vill. Det är ju det som är den springande
punkten. Vi i de övriga partierna vet vad vi vill, och
vi vill inte åt samma håll som det Leif Carlson här
deklarerar.
Leif Carlson kommenterade inte min huvudin-
vändning mot den bärande tanken i interpellationen,
nämligen att det här skulle vara en förtäckt signal om
att vi var beredda och hade en färdig lagstiftning.
Skall vi möjligen tolka det som att Leif Carlson håller
med mig om att det är ett taktiskt sätt att jobba för en
liberalare alkoholpolitik när han tar upp den här frå-
gan? Är det ett signalsystem han är ute efter eller
inte?
</anforandetext>
<intressent_id>0161597857912</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219962</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0995/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
