<anforande>
<dok_hangar_id>2349004</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0994</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:94 Onsdagen den 23 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>94</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationella adoptionsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>875B49D2-105A-4014-8CC2-5E307D8493F0</anforande_id>
<anforande_nummer>55</anforande_nummer>
<talare>SUSANNE EBERSTEIN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vid internationella adoptioner är det
barnens bästa som är målet för alla åtgärder: Det är
barnens intressen som skall främjas. Därför måste
verksamheten med internationella adoptioner upprätt-
hållas och stödjas på hög etisk nivå.
Det innebär hänsyn till barnens rättigheter och in-
tressen men också hänsynstagande till övriga berörda
i adoptionsprocessen. Till dessa hör barnets biologis-
ka föräldrar, syskon och släktingar, ofta osynliga i
adoptionsprocessen. Det är av stort värde att utskottet
så tydligt betonat att det är barnets bästa som skall
tillgodoses nu när vi står i beredskap att anta nya
regler på adoptionsområdet.
Fru talman! Vi glömmer lätt bort den tragedi som
alltid finns i bakgrunden till en internationell adop-
tion. En kvinna måste - kanske under stor vånda -
lämna bort sitt barn för att det skall få en framtid i ett
fjärran land. Hon tvingas till detta av fattigdom, av
risken för social fördömelse eller för att arbetsgivaren
annars kommer att köra bort henne från hennes arbe-
te. Hon hoppas på goda förhållanden för barnet - en
trygg uppväxt.
För barnets del innebär tragedin bl.a. att det skiljs
- minst en gång, ofta flera gånger - från sin vårdare,
från den som barnet kanske kommit att hysa tillit för.
Eller också har det levt på en institution där förhål-
landena inneburit att någon känslomässig anknytning
inte kunnat äga rum. Tragedin är den mörka bakgrun-
den till adoptionen, som blir barnets möjlighet att få
en familj och få ett gott liv. Men enbart den formella
adoptionen ger inte automatiskt detta resultat. För
detta fordras mycket annat.
Riksdagen skall om en stund fatta beslut om att
godkänna Haagkonventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner. Jag ser
konventionen som ett mycket viktigt instrument för att
garantera den etik och den hänsyn som är ett måste i
de internationella adoptionerna.
Som ordförande i Statens nämnd för internationel-
la adoptionsfrågor, NIA, har jag kommit i kontakt
med barnens ursprungsländer. Trots att jag har haft
mitt uppdrag i knappt ett år har jag haft tillfälle att ta
del av den vikt ursprungsländerna lägger vid etiken i
adoptionerna - att barnhandel eller otillbörlig påver-
kan på dem som har ansvar för barnet helt skall
omöjliggöras. Vetskapen om att adoptionen har gått
rätt till är också något av det viktigaste för att barnet
under sin uppväxt skall acceptera sin nya tillvaro och
kunna återskapa den tillit som en gång gick förlorad.
Konventionen ger anvisningar till ursprungslän-
derna och till mottagarländerna om vad som måste
iakttas. Reglerna i konventionen har inte kommit till
över huvudet vare sig på dem eller på oss. Under flera
års tid har ursprungsländerna och mottagarländerna
tillsammans utarbetat konventionen. Många av be-
stämmelserna har tillkommit som direkta krav från
ursprungsländerna. Barnens intressen och barnens
bästa tillgodoses på flera sätt. Kravet på att adoptiv-
föräldrarna skall ha tillfredsställande kunskaper om
barn och barns behov och vara informerade om adop-
tionens innebörd är ett viktigt sätt. NIA har sedan
länge rekommenderat en sådan förberedelse.
Kommunerna och adoptionsorganisationerna er-
bjuder gruppsamtal och cirklar. En adoptionsorgani-
sation har utarbetat en distansutbildning - det är bra
för vårt vidsträckta land, som på sina ställen är glest
befolkat. Vi vet också att det kommer barn hit med
skador och handikapp som fordrar stora kunskaper
hos adoptivföräldrarna. De flesta adoptivföräldrar är
också mer än villiga att förbereda sig väl för adoptio-
nen. Men det är viktigt att alla får adekvat förberedel-
se. Det är därför bra att kravet lagfästs.
Konventionen föreskriver också att den ansvariga
myndigheten skall främja möjligheter till hjälp och
stöd efter adoptionen. Även det hälsar jag med till-
fredsställelse. Jag förutser att det så småningom
kommer en ändring i socialtjänstlagen som tillgodoser
detta krav. Under flera år har vi i NIA arbetat för att
främja ett sådan stöd.
Nu tror kanske en del att behovet av stöd beror på
att det inte går bra för barnen. Därför är det viktigt för
mig att understryka att väsentlig forskning har visat
att den stora gruppen adoptivbarn mår bra. Men vi
måste komma ihåg att adoptivbarnen har erfarenheter
och en historia med sig i sitt bagage som vid olika
perioder i livet kan fordra att de får stöd och hjälp.
Det gäller inte minst tonårsperioden. Därför skall
kravet både på förberedelse och på stöd till adoptiv-
familjerna ses som viktiga åtgärder för barnets bästa
och för adoptivfamiljernas bästa.
Själva adoptionsproceduren skall naturligtvis gö-
ras så smidig som möjligt, men den är bara en liten
del - den allra första inledningen till ett barn-
föräldra-förhållande som skall hålla livet ut.
Fru talman! Jag och de övriga i NIA:s styrelse
välkomnar att Sverige ratificerar Haagkonventionen.
Det är ett viktigt steg för att främja adoptivbarnens
bästa och därför också för att främja adoptivfamiljer-
nas bästa.

</anforandetext>
<intressent_id>0235974887200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219886</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0994/#anf55</protokoll_url_www>
</anforande>
