<anforande>
<dok_hangar_id>2349004</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0994</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:94 Onsdagen den 23 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>94</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationella adoptionsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>94845DCC-D7FA-49D6-B35E-44DEAC29DF63</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN HEINEMANN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi lever väl i olika verkligheter. På
Kerstin Warnerbring låter det som att de allra flesta
socialnämnder nu kommer att få en mängd ärenden.
De allra flesta kommuner har ett fåtal adoptionsären-
den, förutom de stora kommunerna i landet. Det finns
statistik på det. Statistik och verklighet stämmer väl
inte alltid, men här är det antalet barn, antalet fall,
som räknas, och det är ganska klara siffror.
Arbetsbelastningen är förvisso stor, men Kerstin
Warnerbring skall också lägga märke till att man i
propositionen nu föreslår att hemutredningen förlängs
till att gälla två år. Det gör att vi också kommer att
minska arbetsbördan för socialnämnderna. Det är
säkert en hel del av hemutredningsfallen som inte
behöver omprövas, eftersom de i dag gäller bara ett
år.
Jag tror att verkligheten inte bara är den bild som
Kerstin Warnerbring visar här i kammaren, utan det
finns nog andra verkligheter också ute i landet.
</anforandetext>
<intressent_id>0395042560705</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219881</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0994/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
