2349004 GK0994 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:94 Onsdagen den 23 april 1996/97 94 1997-04-23 00:00:00 Internationella adoptionsfrågor 6841BB0A-0E36-4CC7-98D1-3CAAC2793BDA 29 MARIANNE JÖNSSON (s) s Fru talman! Socialutskottets betänkande angående internationella adoptioner, som vi har att behandla i dag, är egentligen till stor del av juridisk karaktär. Dock har delar av förslaget väckt en debatt som i mitt tycke antagit överdrivet stora proportioner. Haagkonventionen har tillkommit för att tillför- säkra barn som adopteras bort till andra länder ökat skydd och större rättssäkerhet. Konventionen har tillkommit i ljuset av barnkonventionens artikel 3 om att alltid beakta barnets bästa. Sverige är i detta sammanhang något av ett före- gångsland, eftersom vi under lång tid varit noga med att internationella adoptioner skall ske på ett kontrol- lerat och säkert sätt. Eftersom Haagkonventionen har inspirerats av vårt svenska system för internationella adoptioner blir inte förändringarna särskilt stora, när vi nu bestämmer oss för att ratificera konventionen. Det är för övrigt glädjande att vi alla är helt överens om att anta kon- ventionen. Under de senaste månaderna har många av oss riksdagsledamöter fått motta brev och telefonsamtal från oroliga adoptionsföräldrar. Anledningen till oron är den bestämmelse i kon- ventionen som säger att innan ett barn skall överläm- nas till sina adoptionsföräldrar skall ursprungslandet och mottagarlandet ha lämnat sitt samtycke till att adoptionen får fortsätta. Detta samtycke, som vi har pratat så mycket om tidigare här i dag, kan enligt konventionen ges av en myndighet eller av auktorise- rad adoptionsorganisation. Det är upp till varje land, beroende på vilken juridisk tradition man har, att avgöra vilken instans som skall ge samtycket. Regeringen föreslår i propositionen att social- nämnden i adoptivföräldrarnas hemort skall ha prövorätten. Nämnden har redan ansvaret, genom hemutredningen, att pröva adoptionsföräldrarnas förutsättningar att ta emot ett barn. Det är just denna del av förslaget som har väckt den stora debatten. Regeln om ett samtycke har kommit till på initiativ av barnens ursprungsländer. De vill i så hög utsträckning som möjligt garantera säkerheten för det bortadopterade barnet. Utskottsmajoriteten delar regeringens uppfattning att socialnämnden bör fatta beslutet om samtycke till att adoptionsförfarandet får fortskrida. Mot detta reserverar sig Moderaterna, Centern, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Ett av argumenten från reservanterna är att adop- tionsförfarandet skulle dra ut för mycket på tiden om socialnämnderna fick samtyckesrätten. Jag har den största förståelse för att blivande ad- optivföräldrar, när de äntligen vet att det finns ett barn som de kan få adoptera, upplever varje väntan som påfrestande. Det är just därför som vi i betänkandet föreslår att det skyndsamt och senast inom två veckor från det att anmälan kom in prövas om samtycke skall ges till att adoptionsförfarandet får fortsätta. En annan invändning mot den föreslagna lösning- en är att socialnämnden inte skulle ha den juridiska kompetens som behövs. Med hjälp och stöd av NIA är jag övertygad om att våra socialnämnder gör de kvalificerade bedöm- ningar som krävs. Det juridiska arbetet är en uppgift för adoptionsorganisationerna. Jag vill påpeka att det jämfört med förhållandena i dag måste bli en viss förlängning av adoptionen ge- nom att det krävs ytterligare ett beslut. Den förläng- ningen blir det oavsett vem som skall fatta beslutet om samtycke. En annan reservation handlar om problemet med vår lagstiftning angående moderns samtycke. Den svenska regeln om moderns samtycke är inte ny och syns hittills inte ha inneburit att adoptioner till Sveri- ge inte kunnat komma till stånd. I de flesta fall är det någon annan i ursprungslandet än modern som i egen- skap av särskilt förordnad vårdnadshavare lämnar samtycke. Modern kan t.ex. långt innan frågan om internationell adoption blev aktuell ha lämnat sitt samtycke in blanko eller ha fråntagits vårdnaden om barnet. Det är alltid adoptionsorganisationens ansvar att se till att sådant samtycke föreligger att adoptionen kan fullföljas i Sverige. Inte heller i fortsättningen torde den svenska samtyckesregeln komma att innebära ett hinder för adoptioner till Sverige. För övrigt innebär Haagkon- ventionen att de situationer där det är nödvändigt med beslut i svensk domstol kommer att bli väsentligt färre, eftersom adoptionsbeslut som meddelats i ur- sprungslandet automatiskt blir giltiga i andra konven- tionsstater. Fru talman! En tredje reservation som jag särskilt vill bemöta handlar om kontroll av de tilltänkta adop- tivföräldrarnas kunskaper om barn. I artikel 5 i Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner sägs bl.a. att en adoption inte får komma till stånd förrän myndigheterna i den mottagande staten "säkerställt att de blivande adoptivföräldrarna har fått den rådgivning som kan vara nödvändig". Att det nu skrivs in i lagen att medgivande får lämnas endast om "den eller de som vill adoptera har tillfredsställande kunskaper om barn och deras behov och har blivit informerade om den planerade adoptio- nens innebörd" är en nyhet i lagtexten. Men det är, som ju sagts tidigare här, ingen nyhet i praktiken. Det måste anses som en självklarhet att den som skall bli förälder också måste ha sådana kunskaper om barn att man kan ta hand om sitt barn på ett riktigt sätt. När det gäller adoption av ett utländskt barn till- kommer behovet av speciella kunskaper. Det måste vi alla ändå vara överens om. De blivande adoptivför- äldrarna måste ha insikt om vad det innebär för ett barn att ha varit utsatt för kanske flera separationer och kanske även andra traumatiska upplevelser. De måste vara införstådda med vikten av öppenhet inför barnet om dess ursprung och allt vad som rör barnets liv innan det kom till sina adoptivföräldrar, samt vik- ten av att ta reda på så mycket som möjligt om detta och bevara kunskapen till dess barnet är moget nog att ta del av det. Socialsekreteraren kommer, liksom tidigare, att rekommendera de studiecirklar om internationell adoption som finns på orten eller den distansutbild- ning som numera finns. Men i samtalet med de sö- kande måste socialsekreteraren förvissa sig om att de sökande verkligen har den insikt som behövs för att ta hand om ett adoptivbarn. Fru talman! Slutligen vill jag säga att internatio- nella adoptioner innebär mycket gott för vårt land. Vi har all anledning att vara stolta över Sverige som adoptionsland och känna glädje över den lycka och tillgång som adoptivbarn från andra länder ger oss. Jag yrkar härmed bifall till betänkandet och avslag på samtliga reservationer. 0771794334400 N 2010-01-01 00:00:00 219860 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0994/#anf29