<anforande>
<dok_hangar_id>2349001</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:91 Torsdagen den 17 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>24B78946-50A9-4B71-BF58-2318734822CD</anforande_id>
<anforande_nummer>85</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister LENA HJELM- WALLÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Nu tycker jag att Raghnild Pohanka
väldigt mycket tydliggjorde vad det egentligen hand-
lar om detta med kritisk dialog. Antingen för man
fram kritik i en dialog och får i gång ett samtal eller
också gör man det bara genom en monolog. Däremel-
lan blir det tyst. Den ensidiga monologen från oss har
ju väldigt liten möjlighet att påverka. Det är därför
som vi har haft den kritiska dialogen.
</anforandetext>
<intressent_id>0439752610809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219714</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0991/#anf85</protokoll_url_www>
</anforande>
