2348997 GK0987 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:87 Torsdagen den 10 april 1996/97 87 1997-04-10 00:00:00 Svar på interpellation 1996/97:223 om Sve- rige och mänskliga rättigheter i muslimska län- interpellationsdebatt 1DA42A6D-F7D6-4E99-B4CC-2F5BA5F3A715 4 HÅKAN HOLMBERG (fp) fp Herr talman! När det behövs medverkar jag gärna till att klargöra att Jan Myrdal i det här fallet inte representerade Sveriges regering. Så tror jag inte heller att någon har uppfattat det. Det är illa nog att han råkade föreslås och att ingen reagerade förrän i efterhand när det blev känt att han hade medverkat vid ett sådant här tillfälle. Men som jag ser det finns här ett grundproblem, och det är att vi i Sverige saknar en tradition att pri- oritera demokrati och mänskliga rättigheter som ett överordnat värde - inte som ett värde bland ett antal andra värden - i vår utrikespolitik. Vår hållning har delvis med goda skäl väldigt länge varit att vara bro- byggare, vän med alla och därmed att inte ta ställning nästan till någonting alls när grundläggande frågor ställs på sin spets. Om man inte tänker sig för i vissa lägen kan man hamna i situationer där man råkar bidra till att legiti- mera - det finns ju också en och annan i vårt eget land - sådana personer som värderingsmässigt står ohygg- ligt långt ifrån det som praktiskt taget alla andra med- borgare i landet anser. Jan Myrdal får skriva precis vad han vill, men det som han har uttryckt i kraft av denna sin rätt i Sverige - stöd till Pol Pot, förståelse för Faurisson som förnekade förintelsen under andra världskriget och förståelse för dödsdomen mot Rushdie - markerar ju oerhört tydligt att han står för något som praktiskt taget ingen annan i detta land står för. Då är det inte fråga om stor bredd och pluralism, utan då är det fråga om ifall det över huvud taget ges rätt bild av det spektrum som i verkligheten finns inom svensk opinion, vilket inte är så stort. Antag att det hade uppstått en situation under apartheidregimens tid där man skulle diskutera euro- peiska och afrikanska kulturella traditioner och vär- den och någon hade föreslagit en person - författare eller akademiker - som försvarade eller ursäktade apartheid. Skulle en sådan person med tanke på den principiella hållning som utrikesministern här utveck- lar ha varit tänkbar som medlem av en svensk delega- tion i ett afrikanskt land? Jag har oerhört svårt att tänka mig det. Det finns ett problem i detta, nämligen att man på något sätt tänker sig att demokrati och mänskliga rättigheter är ett exklusivt västerländskt koncept som inte är så angeläget i Afrika, Kina eller Mellanöstern. Vi får faktiskt lov att lära oss att det inte går att hante- ra den sortens frågor på det sättet. Därför tror jag att det med litet mera framförhållning och fantasi är fullt möjligt att finna en framtida ordning för sådana här situationer där det inte behöver uppstå lägen då tvivel väcks, t.ex. bland flyktingar från länder som vi har att göra med, om vad Sverige egentligen tycker i avgö- rande, grundläggande frågor. 0198565054212 N 2010-01-01 00:00:00 219264 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0987/#anf4