2348997 GK0987 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:87 Torsdagen den 10 april 1996/97 87 1997-04-10 00:00:00 Svar på interpellation 1996/97:232 om förbud och utökade fredningstider för lax- och interpellationsdebatt B442CF0D-E327-4A18-8007-B9EC7836BAE5 175 Jordbruksminister ANNIKA ÅHNBERG (s) s Fru talman! Låt mig först säga att jag kan förstå upprördheten hos de berörda yrkesfiskarna över att möjligheterna att fiska blir beskurna, men omsorgen om den vilda laxen måste väga mycket tungt. Vi har undertecknat konventionen om biologisk mångfald, och vi vet att den vilda laxen är en mycket liten andel av laxbeståndet i Östersjön. En av våra få möjligheter att klara av konststycket att fiska den odlade laxen men inte den vilda är att använda de metoder som Fiskeriverket har angett i sitt beslut. Vi kan inte skilja laxarna ifrån varandra i själ- va fisket, men däremot vet vi att det finns en skillnad i vandringsmönster - den vilda laxen vandrar upp nå- got tidigare än den odlade laxen. Syftet med fred- ningstiderna är att se till att den vilda laxen har en chans att hinna undan och upp i älvarna innan man tillåter fiske på den odlade laxen. Olle Lindström talar om att tidsbestämmelserna kullkastar möjligheterna för yrkesfiskarna. Det är i princip åtta dagar i juni det handlar om. Förändringen från förra året till detta år gäller åtta dagar i juni. Dessutom fångar man den mesta laxen under må- naden juli. Därför måste jag säga att jag tvivlar på att den här förändringen av fredningstiderna verkligen skulle innebära en så stor försämring. Till detta skall det som Gudrun Lindvall säger läggas, nämligen att vi gör en förändring när det gäller fördelningen av den svenska laxkvoten. 40 % av den skall tas utmed Norrlandskusten och 60 % längre söderut i landet. Det är Fiskeriverket som har ansvaret för att göra den här fördelningen - inte Jordbruksdepartementet. Fiskeriverket har också meddelat att man avser att nästa år ytterligare förskjuta fördelningen, så att det blir 50 % utmed Norrlandskusten och 50 % söderut i Östersjön. Vad som kan hända på litet längre sikt beror na- turligtvis på hur framgångsrika vi nu är i arbetet med att rädda den vilda laxen i Östersjön. Jag noterar att Gudrun Lindvall är glad över de framsteg som nu görs. Det är roligt att för en gångs skull få glädja Gudrun Lindvall. Jag vill också gärna säga att den aktionsplan för den vilda östersjölaxen som nu har antagits av Fiskerikommissionen för Östersjön bygger på de svenska ståndpunkterna och på ett mycket aktivt svenskt agerande. Den har som ambition att de vild- laxproducerande älvarna år 2010 skall ha återfått 50 % av sin produktionskapacitet när det gäller vild lax. Metoderna för att man skall nå dit måste natur- ligtvis vara många och omfatta både ett internationellt samarbete och ett nationellt agerande. Fiskeriverkets beslut för detta år är naturligtvis en konsekvens av dessa planer och står helt i samklang med de ambitio- nerna. Vi måste öka våra ansträngningar för att klara av den mycket svåra situationen för den vilda laxen. Det är skälet till det svenska nationella agerandet. Jag har svårt att se att vi kan använda andra metoder som skulle kunna ge oss dessa möjligheter. Jag vet inte om interpellanten har några sådana metoder att föreslå. Vi har ju med ljus och lykta i många år sökt efter möjlig- heter att rädda den vilda laxen. Detta är en av de verkningsfulla metoder som vi har, och vi måste ta detta ansvar. Men, som sagt, jag skall inte föregripa regeringens prövning av Fiskeriverkets beslut. Ärendet har över- klagats och kommer att överlämnas till regeringen för vidare handläggning. 0853235077516 N 2010-01-01 00:00:00 219435 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0987/#anf175