2348997 GK0987 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:87 Torsdagen den 10 april 1996/97 87 1997-04-10 00:00:00 Information från regeringen om EU:s re- geringskonferens information från regeringen 25A241D5-5473-406F-9956-1263E5F5C98B 111 Utrikesminister LENA HJELM- WALLÉN (s) s Herr talman! EU:s mål för regeringskonferensen är att bana väg för utvidgningen och att EU upplevs som mer relevant för medborgarna. Vidare skall arbe- tet inom EU förbättras och effektiviseras. Det handlar således både om vad vi kan kalla traditionella institutionella frågor och om vilken kom- petens och hur hög ambition EU skall ha när det gäl- ler de olika sakområdena. Regeringens prioriteringar är väl kända och för- ankrade i riksdagen. De gäller sysselsättning, miljö, öppenhet, internationell krishantering och jämställd- het. På dessa områden har regeringen också lagt fram detaljerade, skriftliga förslag som vi har fått gott ge- hör för. Även konsumentpolitiken har betonats från svensk sida, och också här kan framsteg rapporteras. Den för oss kanske mest angelägna frågan i rege- ringskonferensen är sysselsättningen. Det är glädjan- de nog också på detta område som vi har fått mest gehör för våra tankar. Det nu liggande utkastet över- ensstämmer i hög grad med det svenska förslaget. Övriga medlemsländer har successivt anammat vå- ra förslag, vilket tydligt visade sig vid helgens minis- termöte. Min bedömning är att sysselsättningsfrågorna kommer att få en framskjuten ställning i det nya för- draget. Även vårt förslag när det gäller miljöfrågorna handlar om att förstärka målsättningen för samarbetet på detta område. Även här har vi fått bra gensvar. Dessutom skall denna målsättning genomsyra alla områden i EU-samarbetet. Även om framsteg gjorts finns fortfarande mot- stånd mot att förtydliga och förstärka den s.k. mil- jögarantin, dvs. rätten att på egen hand i ett enskilt land införa strängare miljövillkor än de gemensamma. Beträffande öppenhet och fri tillgång till doku- ment har vi lyckats att få till stånd att huvudregeln skall vara öppenhet och inte slutenhet. Det är en mycket viktig framgång. Vi arbetar för att ambitionen höjs ytterligare när det gäller bestämmelserna för hur denna regel skall tillämpas. Vi vill även stärka målformuleringarna i fördraget när det gäller jämställdheten. Jämställdhetsfrågorna skall genomsyra allt arbete som bedrivs inom EU:s institutioner. Viktigt är också att det i föreliggande förslag slås fast att s.k. positiv särbehandling är ac- cepterat. Det utrikespolitiska samarbetet kommer att effek- tiviseras genom att en analysenhet inrättas och att beslutsreglerna sannolikt modifieras med viss om- röstning med kvalificerad majoritet också på det utri- kespolitiska området. Från svensk sida förutsätter vi att vetorätten behålls när vitala nationella intressen berörs. Ett antal länder, men Frankrike och Tyskland i spetsen, vill markera en tydligare färdriktning mot en gemensam försvarspolitik och ett gemensamt försvar. De har nyligen lagt fram ett förslag om att gradvis inkorporera Västeuropeiska unionen i EU. Jag är kritisk mot det förslaget. Min kritik mot att slå samman EU och VEU utgår inte enbart från den egna svenska situationen. Jag anser också att förslaget avsevärt skulle komplicera EU:s östutvidgning och innebära svårigheter för EU:s egen sammanhållning. Från svensk sida kommer vi inte att påta oss några ömsesidiga försvarsförpliktelser inom ramen för EU/VEU. Den svenska alliansfriheten består. Tillsammans med Finland har vi drivit frågan om att stärka EU:s förmåga att hantera internationella kriser och konflikter och att göra fredsbevarande insatser. Därmed skulle vi koncentrera oss på det som verkligheten efterfrågar, där det finns ett behov av att gå vidare i den gemensamma utrikes- och säkerhets- politiken och där alla EU-länder kan vara med. Det är vårt alternativ, och det är ett mycket bra alternativ för EU som helhet. Vårens förhandlingsarbete har i hög grad berört det rättsliga och inrikespolitiska samarbetet, dvs. den s.k. tredje pelaren. Regeringscheferna uttalade vid Dublinmötet att de förväntade sig framsteg på detta område, inte minst när det gäller brottsbekämpning. Från svensk sida är vi angelägna om en fördjupning av samarbetet. När det gäller asyl- och invandringsfrågor är vi beredda att flytta över frågorna till den första pelaren - detta för att få större kraft att genomföra besluten och att skapa större öppenhet kring frågorna. Men vi vill att beslut i dessa frågor till en början skall fattas med enhällighet. Först så småningom bör majoritets- röstning bli aktuell. Regeringskonferensen arbetar med att finna for- mer för att effektivisera samarbetet när det gäller internationell brottsbekämpning, inte minst kampen mot narkotika. Medlemsstaterna är i stort sett överens om att detta samarbete skall vara mellanstatligt, men att de gemensamma institutionerna, framför allt kommissionen, får en starkare roll. Regeringen anser att det går att stärka de gemensamma insatserna utan att frångå mellanstatligheten. Utgångsläget nu, inför den avslutande förhand- lingsfasen, är således tämligen gott när det gäller de sakfrågor som vi har lagt särskild vikt vid. Läget vad gäller de s.k. institutionella frågorna är mera oklart. Alla måste inse att en utvidgning måste innebära att samtliga nuvarande medlemsländer får avstå en del av sitt inflytande till de nya medlemmarna. De större medlemsländerna vill att deras stora befolkningstal skall få ökat genomslag vid fastställandet av antalet röster. Det är en uppfattning som den svenska rege- ringen har vänt sig emot. Åsikterna om kommissionens storlek och sam- mansättning skiljer sig avsevärt mellan medlemmarna. Den svenska åsikten som jag framfört är att varje land skall ha rätt att representeras av en kommissionär. Vi är öppna för förändringar i hur kommissionen skall organisera sitt arbete, t.ex. rörande fördelningen av portföljer och ordförandens befogenheter. En rad institutionella frågor återstår också att be- handla. Ett gemensamt drag bland dessa är ambitio- nen att effektivisera beslutsfattandet och unionsarbetet i övrigt. Detta är en förutsättning för att vi genom regeringskonferensen skall kunna bana väg för östut- vidgningen. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga några ord om s.k. flexibel integration. Begreppet innebär villkor för hur grupper av medlemsländer skall kunna fördjupa samarbetet inom EU på områden som alla medlemsländer inte vill delta i. Regeringen ser flexibel intregration som ett nöd- vändigt inslag i unionen, inte minst när medlemsanta- let kommer att växa. Däremot måste villkoren vara strikta, för att inte sammanhållningen i EU skall un- dermineras. Inte minst är det väsentligt att eventuella flexibla arrangemang är öppna för alla medlemsländer och beslutade av alla medlemsländer gemensamt. Vi kan alltså redovisa förhandlingsframgångar så här långt. Fortfarande har vi dock ett digert förhand- lingsarbete framför oss. Dessutom är det av största vikt att kunskapen och kännedomen om regeringskon- ferensen ökar här i riksdagen och bland allmänheten. Det är därför angeläget att vi alla bidrar till att sprida information och att vi själva aktivt deltar i debatten. 0439752610809 N 2010-01-01 00:00:00 219371 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0987/#anf111