2348996 GK0986 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april 1996/97 86 1997-04-09 00:00:00 Våldsbrott och brottsoffer A4A74640-3D1E-4D53-A987-173A52676B5E 84 SIW PERSSON (fp) fp Herr talman! Våldsstatistiken från 1994 visar att antalet fall av våld som krävde läkare var 45 000. Antalet fall av våld med synlig kroppsskada var 120 000. Antalet fall av våld utan synlig kroppsskada var också 120 000. Antalet fall av begränsat våld mot kroppen var 235 000 och av hot om våld var så många som 310 000. Av dessa fall användes kniv i 80 000 fall, skjutvapen i 20 000 fall och annat tillhyg- ge i 110 000 fall. I 50 % av fallen kände offret och gärningsmannen varandra. 25 % av alla hushåll i Sverige utsattes för stöld eller skadegörelse. Var tion- de ungdom bär kniv för att skydda sig. Mer än 90 % av allt våld som över huvud taget ut- övas, utövas av män. Men säger man rent ut att det är män som begår våldsbrott blir många män kränkta och tolkar det som mansfientlighet. Och trots att krig till 99 % förs av män skriver man sällan att det är serbiska eller kroatiska män som anfaller. Våld är tyvärr manligt. Men så har det inte alltid varit, och det behöver inte heller förbli så. Man måste också skilja mannen och manligheten från mansrollen och manssamhället. Det är bara 75 år sedan som svenska män praktiskt taget ostraffat kunde misshandla sina hustrur. För inte så längesedan slog högsta domstolen i Italien fast att det inte är brottsligt att slå sin fru, bara man inte gör det för ofta. Av de våldsbrott som begås utförs ca 90 % av män, och det är en tragedi i sig. Man kan då fråga sig: Varför är det så här? Jag och många med mig tror att många av dessa problem har uppkommit därför att det i dag råder brist på tillit, det är ett samhällsproblem. Det egna samvetet som personlig känsla - mogna- den för att bli en någorlunda rättskaffens människa - måste vi satsa oerhört mycket mera på. Om det är någonting som vi lider brist på i vårt samhälle så är det tillit. Det finns några som har sagt att på folkhälsans och sjukdomarnas område ser vi nu en ny epok ran- das. Med många obesvarade frågor på hjärtat är vi alla på väg in i vad man kan kalla tillitohälsans epok. Början av detta århundrade präglades av fattig- sjukdomar som kolera, lungsot och skjörbjugg. I dag har vi vällevnadssjukdomar som hjärt- och kärlsjuk- domar, magsår, karies och allt vad det nu kan vara. Men framför oss ser vi nu ett tredje slags vårdsamhäl- le befolkat av människor som framför allt lider brist på tillit. Det rör sig inte bara om brist på tillit till sig själva, till sina medmänniskor, till vårdapparaten och till samhället, utan tragiskt nog lider man brist på tillit när det gäller meningen med livet. Att vi är otrygga i själen kostar pengar, det finns det många uppgifter om. En uppgift är att så mycket som 40 % av vårdens kostnader kan kanske hänföras till "bristande förmåga att hantera livets risker och osäkerheter". Men vad kostar då inte tillitsbristen på brottslighe- tens område? Människor med tillitsbrist kan uttrycka sin oro bl.a. genom "misshandel och förstörelse". Sjukdom och kriminalitet vävs samman, nu precis som det har gjort i alla tider. Men mönstren är delvis nya och priset är högt. Det är ett stort problem för oss västerlänningar att vi har förlorat så mycket av tilliten till oss själva och av tilliten till andra. Familjen är för många ett upplöst nätverk. Vi kanske inte finner plats i näringslivet. Vi har kanske svårt att kommunicera med det stora och starka samhället. Många av oss har t.o.m. tappat tron på att finna ett godtagbart svar på de existentiella frågorna i livet. Det är alldeles för många ungdomar i dag som ställer sig frågan: Varför finns just jag här på jorden? Bristen på tillit har funnits i alla tider. Förr i tiden var härskarna ännu hårdare, livsbetingelserna grym- mare och frågorna om sjukdomar och rättvisa var ännu svårare att finna svar på. Vi skall komma ihåg att meningslöst våld fanns också i bondesamhället. Att tillitsbristen nu aktualiseras som det allt över- skuggande problemet kan bl.a. förklaras med den behovshierarki som Maslow har konstruerat. Det var en forskare som menade att ju fler grundläggande behov som vi har fått tillgodosedda - mat, husrum, fysisk hälsa - desto mer fokuseras behoven på subtila frågor. Därmed inte sagt att de existentiella problemen är några lyxproblem. Mycket tyder på att dessa problem i dag har blivit mer smärtsamma att leva med i absolut mening. För den ensamma, den nyfattiga och den bortrationaliserade kan lidandet vara nog så påtagligt. Vi måste komma ihåg att känslan av mening med livet byggs upp genom att man upplever sig ha tre grundläggande saker, nämligen tillhörighet, resurser och uppgifter. Mellan dessa faktorer är det inte plus- tecken utan det är multiplikationstecken. Om man har noll känsla av tillhörighet, då blir det noll hela vägen. Det finns en forskare som heter Leonard Ber- kowitz. Han ger en bild för att förklara våldsbeteen- det, som vi har svårt att förstå. Det handlar om det negativa nätverket av onda minnen eller - som han uttrycker det - livets samlade kränkningar. Leonard Berkowitz säger: Man kan se varje ont minne som en svart klump i magen - det onda från sorgen från pappas slag, från förödmjukelser, kränk- ningar och nederlag hemma, i skolan och på andra ställen. Alla svarta klumpar har förbindelse med var- andra. Om man då har lagt locket på och inte bearbe- tat de onda minnena kan en ny förödmjukelse bli den tändande gnistan som går rakt ned i nätverket och orsakar vulkanutbrott. När man har undersökt det rasistiska våldet i Eu- ropa har man funnit att de som knivstuckit flyktingar, de som bränt ned moskéer eller kastat brandbomber mot förläggningar har obearbetade, svåra erfarenheter och dessutom en ganska miserabel vardag. Då räcker det med litet sprit och vacklande samhällsnormer för att aggressiviteten skall bryta fram. Det hjälper inte hur mycket pengar vi än ger åt polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. När det har gått så här långt är det för sent. Självfallet skall dessa ha resurser, men vi måste se till att arbeta före- byggande. Vi måste börja tänka lika mycket här som när det gäller sjukvården. God sjukvård och goda läkare är viktigt, men vi kan inte den vägen lösa pro- blemen utan vi måste jobba förebyggande. Det är så oerhört viktigt att komma ihåg att nyre- kryteringen till brottsliga livsstilar sker i unga år, ofta redan i 10-12-årsåldern. Vi kan inte bara prata om att vi skall vidta åtgärder, utan vi måste verkligen se till att åtgärderna också sätts in för våra ungdomar. Familj, barnomsorg och skola är därför viktiga för att tidigt identifiera och förhindra barn att börja med brottslig verksamhet. Det är viktigt att peka på varje individs ansvar för sina handlingar och på att man alltid skall respektera andra människor. Uppväxtens roll kan aldrig nog understrykas. Herr talman! Jag skall avsluta med att säga något om de motioner som vi har skrivit under allmänna motionstiden. Jag vill bara kort meddela att Eva Fly- borg m.fl. har skrivit om hur man skall göra för att förbättra säkerheten för kvinnor. Denna motion står vi bakom. Vi folkpartister har också skrivit att vi tycker att man skall inrätta en våldskommission som påtag- ligt skall visa på olika åtgärdsförslag. Med anledning av att vi har lovat att hålla igen på yrkanden av reservationer här i kammaren, skall jag nöja mig med att yrka bifall till reservation 1. 0806172169007 N 2010-01-01 00:00:00 219143 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf84