2348996 GK0986 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april 1996/97 86 1997-04-09 00:00:00 Våldsbrott och brottsoffer 71103DD3-F34F-4847-92E4-18F07AA0EFE1 83 INGBRITT IRHAMMAR (c) c Herr talman! Våldet breder ut sig. Det kryper ned i åldrarna och blir allt brutalare. Någon entydig förkla- ring till denna utveckling finns i dag inte. Några skäl till våldsutvecklingen anses vara arbetslöshet, segre- gation och brist på fasta normer och etisk fostran, men självklart brukar också ökat utbud av alkohol och narkotika, ökat vapeninnehav och underhållningsvål- det i massmedierna anges som orsaker. Men det sak- nas en samlad kunskap som kan få oss att förstå var- för våldsbrotten förändras och berör så många grup- per i samhället. Kampen mot våldet måste vara allas angelägenhet. Det är bakgrunden till att vi i Centern anser att en kommission bör tillsättas och få i uppdrag att diskute- ra de olika åtgärder som kan behöva vidtas för att på bred front kunna bekämpa de tilltagande våldstenden- serna i samhället. Arbetet i denna kommission måste särskilt belysa det manliga våldet och det faktum att männen står för huvuddelen av våldet. Kommissio- nens arbete bör också inriktas på att bli ett slags råd- slag med hela svenska folket mot våldet. Kommissio- nen bör kunna föreslå åtgärder som kan utvecklas särskilt på det lokala planet och mobilisera samarbete med olika grupper i samhället, bl.a. folkrörelser. Detta påtalar vi i reservation 1, som vi har gemensam med Folkpartiet. I reservation 3 framhålls att våld mot kvinnor har förekommit i alla tider och att det dessvärre fortfaran- de är vanligt förekommande i vårt samhälle. En stor del av de kvinnor som blir misshandlade lever till- sammans med den man som misshandlar. Det faktum att våldet utövas inom familjen gör att dessa brott inte kommer till myndigheternas kännedom i samma ut- sträckning som annan våldsbrottslighet. Motionsvä- gen har vi från Centerns sida år efter år krävt ytterli- gare insatser för att motverka våldet mot kvinnor. Vissa motionskrav, faktiskt ganska många, har blivit tillgodosedda under årens lopp, men vi menar att fler insatser krävs. Detta berörs också i Kvinnovålds- kommissionens betänkande, som innehåller olika förslag till nya insatser. Det är därför viktigt att denna kommissions för- slag nu läggs fram och får övervägas och att riksdagen snarast ges möjlighet att ta ställning till dessa förslag. Jag vill här peka på några av de frågor som jag anser vara särskilt angelägna att ta upp till behandling och som vi i Centern har motionerat om. För att kunna avgöra vilka åtgärder som bör vidtas mot våldet mot kvinnor krävs ökad kunskap om brottslighetens nivå, struktur och utveckling. Statisti- ken över anmälda brott och uppgifter om hur brott mot kvinnor hanteras inom rättsväsendet utgör viktiga källor till sådan kunskap. Av kriminalstatistiken går det emellertid inte att i dag utläsa om det anmälda våldet ägt rum mellan två män eller om t.ex. det våld mot kvinnor som anmäls till polisen utövats av män som dessa kvinnor lever eller har levt tillsammans med. Det går därför inte i dag att utifrån statistiken uttala sig om nivå eller utveckling vad gäller våld mot kvinnor i nära relationer utan att göra specialunder- sökningar. Kriminalstatistikens utformning bör därför ändras. En ökad könsuppdelning av statistiken krävs, liksom information om skadestånd och frihetsberö- vande vid brott som avser våld mot kvinnor. Just kravet om ökad könsuppdelning av statistiken över våld mot kvinnor har faktiskt krävts i en sjupartimo- tion till riksdagen under detta riksdagsår. En brottsofferundersökning avseende våld mot kvinnor bör också genomföras för att öka kunskaper- na ytterligare. Kvinnojourerna och kvinnoforskningen såväl i Sverige som utomlands har också bidragit till ökade kunskaper om våld mot kvinnor. Det gäller inte minst frågor om makt och inflytande som konfliktor- sak mellan män och kvinnor. En kartläggning bör också göras av sambandet mellan förekomsten av våldspornografi och våldsbrott mot kvinnor. Frågan hur kvinnor som utsätts för våld bemöts av myndigheterna inom bl.a. rättsväsendet är av central betydelse. Här krävs bättre rutiner och kortare handläggningstider, liksom att riktlinjer för domstolarnas handläggning av ärenden om våld och andra övergrepp mot kvinnor utvecklas närmare i policydokument. På sätt som Kvinnovåldskommissio- nen föreslagit anser jag vidare att domstolsverket bör utforma en lämplig fortbildning för domstolspersonal i frågor som gäller våld mot kvinnor. Vad gäller polisens arbetsmetoder föreligger ett behov av datoriserat informationssystem som gör det möjligt för polisen att snabbt identifiera om det är fråga om upprepat våld och följa upp sådana fall på ett effektivt sätt. Detta har vi motionerat om förr från Centerns sida. Än så länge har det inte blivit genom- fört. Det är skälet till att vi upprepar kravet. Det är faktiskt så att polisen ofta får rycka ut på grund av t.ex. lägenhetsbråk utan att ha kännedom om att andra polismän har varit i samma lägenhet vid tidigare till- fällen i samma ärende. Ett datoriserat system med bakgrundsinformation om tidigare ingripanden m.m. skulle självklart underlätta för polisen att vidta rele- vanta åtgärder. Jag vill också ta upp frågan vilket skydd polisen bör kunna erbjuda kvinnor som har utsatts för våld. Enligt min mening bör sådana åtgärder som trygghet- spaket och livvaktsskydd nu kompletteras med s.k. punktbevakning av gärningsmän, dvs. att polisen särskilt bevakar och kontrollerar de gärningsmän som hotar eller förföljer sina offer. I reservation 6 påtalas att könshandeln åter har ökat. För att förhindra en sådan utveckling måste forskning, information och uppföljande verksamhet fortsätta och intensifieras. Men det räcker inte att försöka informera bort könshandeln. Det har vi gjort länge, utan resultat. En kriminalisering av könsköpar- na är också en viktig signal från politiskt håll att prostitution är någonting som inte accepteras i vårt samhälle. Det betyder inte att jag tror att det går att lagstifta bort prostitutionen. Det krävs flera andra åtgärder, särskilt sociala insatser, men också insatser mot drogmissbruk måste erbjudas. I den här reserva- tionen menar vi att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag. Reservation 7 handlar om oetisk kontaktförmed- ling. Det är en verksamhet som kan sägas gå ut på att importera kvinnor till Sverige. Det kan vara djupt oetiskt och kränkande för de inblandade parterna. Den som i vinningssyfte ägnar sig åt sådan verksamhet och på ett cyniskt sätt utnyttjar inte bara kvinnors önskan om ett bättre liv utan också mäns kontaktbehov och osäkerhet bör på något sätt utsättas för sanktioner från samhällets sida. Enligt min mening ger inte de nu tillämpliga bestämmelserna i brottsbalken tillräckligt utrymme för att komma åt denna typ av förmedling av kontakter. Härför behövs ett regeringsförslag med mer effektiva sanktioner. I samband med kommunistdiktaturernas fall och utvecklingen av marknadsekonomier har olika sociala problem uppstått i Östersjöområdet. Förutom den organiserade brottsligheten har sexhandel med barn och prostitution ökat kraftigt under senare år. Center- partiet ser mycket allvarligt på denna utveckling och anser att regeringen bör verka för att en särskild ak- tionsgrupp tillsätts inom Östersjörådet med uppgift att analysera problemen och föreslå lämpliga åtgärder. Enskilda organisationer med engagemang i kvinno- frågor och frågor om barns rättigheter bör involveras i aktionsgruppens arbete. Detta påpekar vi i reservation 9. Herr talman! Brottsofferfrågorna måste ställas i centrum. Genom resultatet av Brottsofferutredningens arbete kommer förhoppningsvis ytterligare förbätt- ringar att kunna genomföras på området. Jag vill peka på några åtgärder som jag anser vara särskilt angeläg- na att vidta. Enligt Centerns mening föreligger det ett behov av att kunna förorda ett målsägandebiträde även vid tredjemansskada, t.ex. då de efterlevande till någon som bragts om livet åsamkats personskada som gett medicinska effekter. De anhöriga har många gånger svårt att föra sin egen talan och vågar inte anlita en advokat utan att särskilt veta att de själva slipper att stå för kostnaderna. Lagstiftningen bör därför ses över så att målsägandebiträde kan förordas även vid tredjemansskada. Oftast är det polisen som först kommer i kontakt med brottsoffret. Det är därför viktigt att polisen vid första kontakten ägnar offret tid, omsorg och intresse. Utbildnings- och fortbildningsinsatser och goda ruti- ner inom polisen är viktiga för att ytterligare förbättra hjälpen till brottsoffren. Informationen till brottsoff- ren är också viktig. Samarbetet mellan polis och brottsofferjourer fun- gerar bra på sina håll men behöver utvecklas. Brottsoffret bör vid anmälningstillfället bl.a. informe- ras av polismyndigheten om brottsofferjourernas arbete och brottsoffrens rättigheter vad gäller stöd och hjälp av samhället. De brottsoffer som så önskar bör också kunna bli kontaktade eller få besök av polis en kort tid efter brottet. Samtliga polisdistrikt har väl utarbetade rutiner för hur stöd och information till brottsoffer sker. Ett personligt möte på ett tidigt stadi- um mellan åklagaren, brottsoffret och målsäganden bör kunna ske när målsäganden har uttryckt önskemål om detta. Åklagaren kan då lämna målsäganden in- formation om handläggningen av ärendet. När åklaga- ren t.ex. beslutar att ett brott inte kan bestyrkas bör åklagaren beskriva skälet till detta beslut om målsä- ganden så önskar för att kunna skapa förståelse för detta. Det är också viktigt att domstolarna tar väl hand om målsäganden i samband med rättegång. Här har vi från Centerns sida föreslagit ett särskilt handlingspro- gram vid varje domstol. Bl.a. bör ett särskilt väntrum kunna erbjudas. Lagen om besöksförbud är ett viktigt skydd för kvinnor som hotas av förföljelser och trakasseras. Enligt Centerpartiets mening vore det intressant att närmare studera det system som tillämpas i Irland och som innebär att det är den misshandlande, alltså oftast mannen, som kan få besöksförbud i sitt eget hem. I avvaktan på beslut om vem som skall få rätt att bo kvar i det gemensamma hemmet bör den misshandla- de kvinnan ha rätt till detta. Vi tycker att införandet av ett sådant system bör utredas. I reservation 15 talas om förskottering av skade- stånden. För att brottsoffren skall garanteras sitt ut- dömda skadestånd - det kan ofta ta lång tid att över huvud taget få utdömt ett sådant - tycker vi att staten inom rimlig tid skall gå in och förskottera de utdömda lagakraftvunna skadestånden i de fall där gärnings- mannen inte betalar. Sedan får det bli statens uppgift att fortsätta att driva skadeståndskravet gentemot gärningsmannen. Detta vore det bästa sättet att garan- tera brottsoffren att få sina utdömda skadestånd. Vi vet att det har skett förbättringar på det här området, att kraven omgående skickas över till kronofogde- myndigheten i dag. Men offren får många gånger ändå vänta långa tider på att få sitt skadestånd. I Nor- ge har man infört ett system där staten går in och förskotterar skadeståndet. Vi tycker att man skall studera detta. Reservation 16 handlar om terapikostnader för brottsoffer. Eftersom Gun Hellsvik har utvecklat kraven i den reservationen skall jag inte närmare gå in på dessa. Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation 3 och 11 även om jag självfallet står bakom samtliga centerreservationer. 0933523418809 N 2010-01-01 00:00:00 219142 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf83