2348996 GK0986 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april 1996/97 86 1997-04-09 00:00:00 Våldsbrott och brottsoffer 33868C64-FA98-4E4E-B870-D3FDBCB54EF6 82 GUN HELLSVIK (m) m Herr talman! Det svenska rättsväsendet och den svenska juristkåren har av tradition sett på straffrätten ur ett gärningsmannaperspektiv. Om vi ser på ju- ristutbildningen har stor kraft lagts ned på att definie- ra vad som i lagens mening är att betrakta som brott, och straffsystemet har under de senaste två århundra- dena ofta diskuterats med utgångspunkt från vad som bäst främjar brottsprevention. Bakom detta har natur- ligtvis legat omsorg om brottsoffer, men brottsoffret har inte blivit synligt i debatten. Enligt min mening har vi sent, alltför sent, satt brottsoffret i fokus för den kriminalpolitiska debatten. Enligt min mening borde även brottsoffret sättas i fokus för den straffrättsliga utbildningen av framtidens jurister. Under de senaste tio åren har ett antal reformer genomförts - till att börja med främst reformer till följd av att enskilda problem blivit tydliga och krävt åtgärder. Först genom proposition 1993/94:143, Brottsoffren i blickpunkten, kom förslag till åtgärder efter en mera systematisk genomgång av brottsoffrets situation med utgångspunkt från hur ett brottsoffer upplever den rättsliga processen och de problem ett brottsoffer möter efter att ha drabbats av brott. Brottsoffren i blickpunkten byggde bl.a. på många möten med brottsoffer och med personer som hade kontakt med brottsoffer. Deras erfarenheter och utta- lade behov blev inspirationskälla till förslaget. Ett behov som blev uppenbart vid den genomförda inventeringen var att åtskilligt arbete för brottsoffer hindrades på grund av resursbrist. Ideellt arbete gavs upp då de engagerade inte enbart behövde ge av sin tid och sitt engagemang utan också fick bekosta loka- ler, telefon osv. Intressant tvärvetenskaplig forskning hamnade mellan stolar. Inte var det rent samhällsve- tenskaplig forskning; inte var det medicinsk forsk- ning. Hela tiden hänvisades de som sökte forsknings- bidrag till någon annans bord. Bl.a. dessa erfarenheter resulterade i inrättandet av Brottsofferfonden, som enligt intentionerna skulle finansieras med hjälp av en avgift utdömd av domstol samt ett avdrag på fängelsedömdas ersättning. Den senare finansieringskällan fick stark kritik från en minoritet i riksdagen. Skälet till kritiken var att de fängelsedömda ansågs få behålla alltför litet om de skulle bidra till att stärka brottsoffrens ställning. Efter regeringsskiftet 1994 såg den nuvarande re- geringen, som motsatt sig avdraget, chansen att mins- ka tillflödet till Brottsofferfonden. Emellertid hade man tydligen glömt sitt tidigare argument mot avdra- get. Det som hände var att Brottsofferfonden förlora- de ett viktigt tillskott, men de fängelsedömda fick inte höjd ersättning. Avdraget blev nu i stället en ren be- sparing för staten. Snart har tre år förflutit sedan propositionens för- slag började tillämpas. Redan i propositionen avisera- des att en utvärdering borde göras för att utläsa effek- terna och även se vilka ytterligare behov av stöd för brottsoffer som kunde föreligga. På grundval av bl.a. en moderat motion uttalade riksdagen förra året att en uppföljning skulle genomföras, och regeringen har till följd av riksdagens tillkännagivande också initierat en sådan. Åtskilliga av de motioner som behandlas i det nu aktuella betänkandet tar upp just sådana frågor som är föremål för utvärdering och prövning av den pågåen- de utredningen. Av detta skäl har vi moderater ställt oss bakom majoritetsförslagen i dessa delar. Vi menar att vi skall fortsätta på den inslagna vägen, inte återgå till 80-talets dellösningar utan försöka att ha den hel- hetssyn som brottsofferpaketet 1993/94 syftade till. Flera av de aktuella motionerna tar upp förslag som återfinns i Kvinnovåldskommissionens förslag. Vi står bakom majoritetens förslag att avvakta bered- ningen. Vi vill dock redan nu klargöra att även om denna beredning resulterar i förslag till förbättringar rörande t.ex. krav på högre prioritering av våldsbrott mot kvinnor krävs att det nedrustade rättsväsendet får väsentligt högre anslag än i dag om förbättringsför- slag skall bli någonting annat än pappersprodukter. Centern har i en motion föreslagit att brottsoffer skall kunna erhålla hjälp till terapikostnader. Det är ett problem för många brottsoffer som har behov av kvalificerat psykologiskt stöd och kristerapi att det i dag finns ytterst begränsade möjligheter att få eko- nomisk hjälp till denna behandling. Därför står vi bakom detta förslag. Frågan om information till målsäganden om det egna ärendet är av största betydelse. Det är därför viktigt att samtliga yrkeskategorier inom rättsväsendet också ger den information som krävs för att målsä- ganden skall kunna ta till vara sin rätt. Enligt vår mening bör därför brottsutredarna åläggas att fortlö- pande hålla brottsoffren informerade om hur utred- ningen fortskrider. I de fall åtal inte väcks bör beske- det om detta till brottsoffret innehålla information om dennes möjlighet att begära överprövning. När åtal har väckts bör ett personligt möte kunna ske mellan åklagare och målsägande på ett tidigt stadium, om målsäganden uttrycker önskemål om detta. Det är också viktigt att domstolarna tar väl hand om målsä- ganden i samband med rättegång. Vår uppfattning är att det är väsentligt att detta beaktas i det pågående översynsarbetet. Vi föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna och yrkar därför bifall till reservation 10. Naturligtvis står vi bakom även våra övriga reservationer, men för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till reserva- tion 10. 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 219141 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf82