<anforande>
<dok_hangar_id>2348996</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ny vallag </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>35C01B6A-CE4D-4DF2-879B-7AA7266E71FF</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>HÅKAN HOLMBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Kenneth Kvists allmänna reflexioner
om personvalet och det han sade om eliter är ju in-
tressant. Jag vill ge några egna reflexioner kring detta.
Det är klart att det finns en risk att man, i alla fall
med en viss typ av utformning av personval, får ett
läge där människor med rejäla resurser bakom sig, i
form av pengar, organisationsuppbackning eller vad
det kan vara, kommer att bli allt mer vanligt före-
kommande i politiska församlingar utan att för den
skull ha några politiska insikter.
Men det finns ju också ett annat problem som jag
tycker att vi har att hantera i den verklighet vi nu lever
i, nämligen en politisk elit som har en förmåga att
förnya sig själv. Där förekommer det naturligtvis,
även om vi inte alltid vill erkänna det, att det bereds
reträttplatser för personer ur t.ex. kommunalpolitiken
genom att de sätts upp på valbar plats på en riksdags-
lista. Det förekommer kanske köpslående mellan olika
grupperingar. Dessutom har vi detta med det heliga
omvalet och allt sådant som jag var inne på i mitt
inledningsanförande. Där kan man också tala om att
en elit förhindrar väljarnas möjlighet att direkt få
inflytande över vilka som skall företräda dem.
Ur mitt perspektiv är detta med att processen kan
gå snett inom de politiska partierna i det system som
vi hittills har haft ett väldigt starkt skäl, kanske det
starkaste, för att ha ett starkare inslag av personval.
Sedan vill jag också kommentera detta med in-
vandrarna. Rösträtt hänger ju samman med medbor-
garskap, och medborgarskap - och nu låter jag litet
högtidlig - handlar också om att ta ett nationellt an-
svar. Jag tycker att man skall se medborgarskapet på
det sättet. Det finns liksom inte något mellanläge, som
Kenneth Kvist vill antyda, utan antingen upphäver
man detta samband eller också har man det kvar.
Skulle man upphäva det hamnar man, i alla fall i det
europeiska samarbetet med den logik som gäller i alla
andra länder, på en väg som leder till en förbunds-
statsliknande utveckling av EU, vilket jag inte tror att
Kenneth Kvist vill. Man skall nog se upp med vilka
argument man använder här.
</anforandetext>
<intressent_id>0198565054212</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219067</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
