<anforande>
<dok_hangar_id>2348996</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ny vallag </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>22241F56-E54B-4907-B663-D1610D8D1F28</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>FREDRIK REINFELDT (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tycker att det är skönt att se att
sittande talman i dag är Anders Björck och att den
moderate företrädaren tidigare var Birger Hagård -
två personer med en lång historia när det gäller att
försvara idén och arbeta för att vi skall få mer av
personval när det gäller inval i Sveriges riksdag. Det
är faktiskt en viktig dag i dag. När klubban faller
senare i dag sker ett principiellt brott mot det som har
varit. Vi bryter med 1900-talets sätt att välja politiker
i Sverige, dvs. att ge inflytande åt partierna och åt inre
processer i partierna. Nu sker för första gången en
förflyttning mot att väljarna kommer att få mer att
säga till om när det gäller vilka som skall företräda
dem.
Det är naturligtvis litet problematiskt att diskus-
sionen i dag mer har handlat om andra system än det
vi nu skall fatta beslut om. Vi har ägnat oss åt felsö-
keri när det gäller detta nya system.
Visst - det är inte perfekt. Det är många som säger
just att det inte ger någon effekt. När det gäller per-
sonsammansättningen blir effekten nog marginell.
Märk väl: det har ju varit hela syftet. Detta är, som
flera har nämnt, en kompromiss mellan flera partier,
där de som hyllar det slutna rummets prioriteringar
vill ta hänsyn till olika intressemotsättningar inom
partierna snarare än att lyssna till vilka kandidater
väljarna vill välja. Det är ju de som delvis har segrat.
Det är en kompromiss mellan dem som inte tror på
personval, som också har sagt det ifrån talarstolen,
och de som tror att personval är någonting nödvän-
digt. På det vanliga svenska sättet blir det en kom-
promiss som ingen verkar stå för och som inte kom-
mer att ge effekt på personsammansättningen.
Men det gör inte, menar jag, att man kan räkna
bort hela detta personval som ointressant. Nog kom-
mer det att ge effekter.
Det kommer att förändra valrörelsen. Jag vill se
den politiker som säger att han inte bryr sig när per-
sonval och möjligheten att få personliga kryss införs.
Jag vill se den politiker som säger att han inte vill ha
ett enda personligt kryss och att han inte tycker att det
är viktigt för hans roll som förtroendevald. Den poli-
tikern, mina vänner, är inte född. Han existerar inte.
Alla kommer att undra hur många personliga kryss
de har fått. Det kommer att förändra valrörelsen. Helt
plötsligt måste man ställa sig frågan hur man skall
förtjäna kryssen. Hur skall man förtjäna det personli-
ga stödet från sina väljare?
Det kommer att leda till en mycket intressant frå-
ga: Hur skall jag träffa mina väljare? Hur skall jag
göra klart för mina väljare att jag är en person att
känna förtroende för?
Det kommer att förändra valrörelserna. Det kom-
mer att sätta färg på valrörelser lokalt. Vi kommer alla
att bli bättre på att gå ut och söka upp våra väljare,
tala med dem och förklara vilka förträffliga kandida-
ter vi är.
Jag tror också att arbetssättet kommer att förändra
karaktär. Fler kommer att jobba för den enskilde
personen. Framför allt för många yngre kommer detta
att vara tilltalande. De tycker att de politiska partierna
är mossiga och tillhör antiken och vill gärna se nya
metoder för demokratiskt arbete. Att arbeta för en
person kan då bli ett komplement till att arbeta för ett
parti. Vi kommer säkert att se valarbetare som kring-
gärdar en person, men som i övrigt inte vill jobba
långsiktigt för ett politiskt parti. Jag tycker att det är
en fördel snarare än en risk. Det för in fler i demokra-
tiskt arbete.
Jag tror också att relationen mellan den enskilde
kandidaten och partiledningen kommer att förskjutas.
Ingen partiledning kan sätta sig på en genuint person-
vald kandidat som har ett stort folkligt stöd. Då kan
fler spela roll i svensk politik. Fler kan uttala sig,
lutandes sig tillbaka mot de många personer som de
har fått stöd av.
Det kommer att hyfsa enskilda kandidaters bete-
ende. Här talas om oegentligheter. Det har vi redan
haft problem med. Det har vi i det gamla systemet.
Men ingen personvald politiker, och ingen politiker
som vill bli personvald, går på Crazy Love med några
Eurocard som skattebetalarna står för. Det existerar
inte i ett system där man söker väljarnas personliga
stöd. Det kommer att hyfsa beteenden, och det kom-
mer att göra att oegentligheterna minskar i omfatt-
ning.
Här nämndes att Göran Persson kan bli person-
vald. Det blir han säkert. Det är väl mer en fråga om
varifrån han skall bli personvald. Är det från Malmö
eller Sörmland? Det intressanta är ju att det är andra
än partiledarna som skall bli personvalda. Det är de
många politikerna bakom de mest kända som på detta
sätt kan få större uppmärksamhet och bli mer kända.
En enhetlig spärr har också nämnts. I dag har man
talat om 5 % eller 8 %. Jag tycker att det är synd att få
ser vilken skillnad det blir när vi sätter en och samma
spärr över alla valkretsar. Det är en väldig skillnad
mellan partierna. Om man försöker bli personvald
med en enhetlig 8-procentsspärr eller med en 5-
procentsspärr spelar stor roll. Det beror på hur stort
partiet är. Det är lättare att bli personvald miljöpartist
och svårare att bli personvald moderat eller socialde-
mokrat. Det kräver nämligen att man konkurrerar med
fler som står på valbar plats. Allra helst uppträder
detta fenomen i de två Stockholmsvalkretsarna. Om
man tittar på hur många personer de innehåller ser
man att de väsentligt avviker i storlek från alla de
andra valkretsarna i Sverige.
Att vilja bli personvald för moderaterna i Stock-
holms län, som jag försöker bli, innebär att jag kon-
kurrerar med tio tolv andra kandidater från modera-
terna som är fullt kapabla att bli personvalda. Det
kräver att jag får 16 000 personliga kryss i valet 1998,
om man utgår från 1994 års siffror. Det är en väldigt
hög andel personliga kryss. Det är väldigt många
väljare som jag måste profilera mig gentemot. Det
ställer mig mot många andra moderater som vill dela
på en kaka som bara kan bli hundra procent.
Därför har jag föreslagit i motionen att vi borde
genomföra detta personval i de två Stockholmsval-
kretsarna helt utan spärrar. Då ger man väljarna i
storstäderna - det är där det behövs som mest - möj-
lighet att få en bättre personkännedom när det gäller
dem som företräder väljarna på riksplanet.
Märk väl: I många andra valkretsar kommer riks-
dagens ledamöter att märka att reglerna spelar väldigt
stor roll. I Örebro, Jämtland, Norrbotten och Dalarna
kommer kandidaten i de flesta fall att vara den ende
eller möjligtvis en av två eller tre som har möjlighet
att representera det enskilda partiet.
Då tror jag att nästan alla kan bli personvalda. Om
två, tre kandidater står mot varandra kan faktiskt alla
komma över åttaprocentsspärren. Det avgörande för
vem som får representera partiet i riksdagen är vem
som har fått flest kryss. Därför har personvalet helt
skilda förutsättningar i olika delar av landet. Det
borde ha lett till ett annat resonemang om spärrnivån i
storstadsvalkretsarna.
Det talas också mycket om att vi nu kommer att få
ekonomistyrda valrörelser. Här har diskuterats kändi-
sar och liknande. Det tror jag inte blir effekten. Ofta
tar man upp exempel från system, inte sällan det
amerikanska, som har stora inslag av pengar. Det
handlar om att man skall bli amerikansk president i
den andra ändan. Den som skulle få för sig att lägga
ned några egna ihopsparade miljoner på att försöka
bli personvald svensk riksdagsledamot måste beskri-
vas som kraftigt förvirrad. Det måste man vara om
man har som högsta önskan här i livet att spendera
sina pengar på sådant. Jämför rätt saker! I USA ren-
derar personvalet faktiskt mandat som ger ett ohygg-
ligt inflytande. Även om vi skulle vilja ha större infly-
tande kan vi inte sägas ha ett sådant inflytande som
enskilda riksdagsledamöter. Dessutom är detta en mix
av ett partisystem och ett personsystem som gör att
det inte skulle löna sig att försöka påverka väljarna på
det här sättet med stora pengar. Jag tror också att det
passar det svenska kynnet väldigt dåligt att man för-
söker påverka med insatser som uppenbart är betalda
med reklampengar.
Personval handlar om det demokratiska grundar-
betet. Man skall gå ut och knacka dörr och prata med
folk. Man skall söka det personliga förtroendet och
mandatet. Det kostar inga pengar att tala med väljare.
Det är allt det andra som partier gör i stället för att
tala med väljarna direkt som kostar pengar. Jag tror
inte alls att det kommer att bli ekonomistyrda valrö-
relser. Jag är väldigt glad över att man inte har landat
på någon sorts reglering eller på något försök till
reglering. Det kommer att bli svårt att bli personvald
alldeles utan att man ger sig på den lilla möjlighet
som kanske finns för någon att få ihop individuella
bidrag för att kunna finansiera litet grand av en egen
personlig valrörelse. Det politiska system som vi har i
Sverige är i så hög grad beroende av skattebetalarna
för att klara av sin verksamhet. Därför är det på tiden
att man också öppnar för någon annan typ av finansi-
ering i stället för att hela tiden ta mer pengar från
skattebetalarna.
Jag tror att många använde den här möjligheten
redan i förra valet; det har Mats Berglind redan
nämnt. Det testades ju i Europaparlamentsvalet. Det
bör tilläggas att 15 faktiskt kom över den procentspärr
som existerade. Men bara 11 kom in till följd av att
några - som också nämndes här - faktiskt represente-
rade partier som inte fick tillräckligt många mandat i
förhållande till hur många som klarade spärrnivån.
Men vi såg att det fanns ett intresse och att många
utnyttjade detta. Nu kommer det att kunna bli ännu
fler. På posten kommer vi nästa gång att hitta namn-
valsedlar. Det kunde vi inte förra gången. Även de
många som poströstar i Sverige kan kryssa för perso-
ner. Då tror jag att vi kommer att märka att väldigt
många, framför allt yngre, tycker att det här är intres-
sant.
När man utanför valurnorna i valet 1998 frågar
hur folk har röstat tror jag att många äldre kommer att
säga vilket parti de har röstat på medan många yngre
berättar vilken person de har kryssat för. Jag tror
faktiskt att det kan vara ett skäl för många yngre att
rösta. Vi har ju sett oroande tendenser på att de yngre
röstar i mindre utsträckning.
Jag tycker att personvalsintroduktionen borde ha
åtföljts av en halvering av det antal riksdagsledamöter
som finns i den här kammaren. Jag har också väckt en
motion som på vederbörligt sätt avstyrks i det betän-
kande som vi nu skall ta ställning till. Partimakten är
för stor i det här landet. Ibland behandlas vi riksdags-
ledamöter som, ursäkta uttrycket, panelhönor. Det
finns ett stort intresse för var vi står och går men ett
väldigt litet intresse för vad vi står för. Man är väldigt
bekymrad över om vi sitter i kammaren eller var vi
befinner oss på dagarna. Vi skall alltid vara publik
eller fond till det som händer. Men det verkliga infly-
tandet har vi inte. Det beror på att vi är för många och
på att vi har för dåliga egna resurser och att vi är för
litet personvalda. Jag tror att vi skulle kunna rätta till
balansen och få mer relevanta och insatta personvalda
riksdagsledamöter om vi blev färre och gav oss större
egna utredningsresurser. Det skulle naturligtvis
kompletteras med ett riktigt personval. Det har jag
skisserat i en motion.
I dag kommer jag inte att yrka bifall till den mo-
tionen. Jag hade tänkt stödja Miljöpartiet om man
hade gått på femprocentsnivån. Nu får jag nöja mig
med att rösta med mitt eget parti, som inte har gått så
långt som jag skulle vilja. Jag kan konstatera att jag i
alla fall har inlett 1998 års valrörelse genom att sätta
på mig min egen kampanj-badge, där jag uppmanar
folk i min valkrets att kryssa för Reinfeldt 1998.
</anforandetext>
<intressent_id>0938901612810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219081</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
