2348996 GK0986 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april 1996/97 86 1997-04-09 00:00:00 Ny vallag 22241F56-E54B-4907-B663-D1610D8D1F28 22 FREDRIK REINFELDT (m) m Herr talman! Jag tycker att det är skönt att se att sittande talman i dag är Anders Björck och att den moderate företrädaren tidigare var Birger Hagård - två personer med en lång historia när det gäller att försvara idén och arbeta för att vi skall få mer av personval när det gäller inval i Sveriges riksdag. Det är faktiskt en viktig dag i dag. När klubban faller senare i dag sker ett principiellt brott mot det som har varit. Vi bryter med 1900-talets sätt att välja politiker i Sverige, dvs. att ge inflytande åt partierna och åt inre processer i partierna. Nu sker för första gången en förflyttning mot att väljarna kommer att få mer att säga till om när det gäller vilka som skall företräda dem. Det är naturligtvis litet problematiskt att diskus- sionen i dag mer har handlat om andra system än det vi nu skall fatta beslut om. Vi har ägnat oss åt felsö- keri när det gäller detta nya system. Visst - det är inte perfekt. Det är många som säger just att det inte ger någon effekt. När det gäller per- sonsammansättningen blir effekten nog marginell. Märk väl: det har ju varit hela syftet. Detta är, som flera har nämnt, en kompromiss mellan flera partier, där de som hyllar det slutna rummets prioriteringar vill ta hänsyn till olika intressemotsättningar inom partierna snarare än att lyssna till vilka kandidater väljarna vill välja. Det är ju de som delvis har segrat. Det är en kompromiss mellan dem som inte tror på personval, som också har sagt det ifrån talarstolen, och de som tror att personval är någonting nödvän- digt. På det vanliga svenska sättet blir det en kom- promiss som ingen verkar stå för och som inte kom- mer att ge effekt på personsammansättningen. Men det gör inte, menar jag, att man kan räkna bort hela detta personval som ointressant. Nog kom- mer det att ge effekter. Det kommer att förändra valrörelsen. Jag vill se den politiker som säger att han inte bryr sig när per- sonval och möjligheten att få personliga kryss införs. Jag vill se den politiker som säger att han inte vill ha ett enda personligt kryss och att han inte tycker att det är viktigt för hans roll som förtroendevald. Den poli- tikern, mina vänner, är inte född. Han existerar inte. Alla kommer att undra hur många personliga kryss de har fått. Det kommer att förändra valrörelsen. Helt plötsligt måste man ställa sig frågan hur man skall förtjäna kryssen. Hur skall man förtjäna det personli- ga stödet från sina väljare? Det kommer att leda till en mycket intressant frå- ga: Hur skall jag träffa mina väljare? Hur skall jag göra klart för mina väljare att jag är en person att känna förtroende för? Det kommer att förändra valrörelserna. Det kom- mer att sätta färg på valrörelser lokalt. Vi kommer alla att bli bättre på att gå ut och söka upp våra väljare, tala med dem och förklara vilka förträffliga kandida- ter vi är. Jag tror också att arbetssättet kommer att förändra karaktär. Fler kommer att jobba för den enskilde personen. Framför allt för många yngre kommer detta att vara tilltalande. De tycker att de politiska partierna är mossiga och tillhör antiken och vill gärna se nya metoder för demokratiskt arbete. Att arbeta för en person kan då bli ett komplement till att arbeta för ett parti. Vi kommer säkert att se valarbetare som kring- gärdar en person, men som i övrigt inte vill jobba långsiktigt för ett politiskt parti. Jag tycker att det är en fördel snarare än en risk. Det för in fler i demokra- tiskt arbete. Jag tror också att relationen mellan den enskilde kandidaten och partiledningen kommer att förskjutas. Ingen partiledning kan sätta sig på en genuint person- vald kandidat som har ett stort folkligt stöd. Då kan fler spela roll i svensk politik. Fler kan uttala sig, lutandes sig tillbaka mot de många personer som de har fått stöd av. Det kommer att hyfsa enskilda kandidaters bete- ende. Här talas om oegentligheter. Det har vi redan haft problem med. Det har vi i det gamla systemet. Men ingen personvald politiker, och ingen politiker som vill bli personvald, går på Crazy Love med några Eurocard som skattebetalarna står för. Det existerar inte i ett system där man söker väljarnas personliga stöd. Det kommer att hyfsa beteenden, och det kom- mer att göra att oegentligheterna minskar i omfatt- ning. Här nämndes att Göran Persson kan bli person- vald. Det blir han säkert. Det är väl mer en fråga om varifrån han skall bli personvald. Är det från Malmö eller Sörmland? Det intressanta är ju att det är andra än partiledarna som skall bli personvalda. Det är de många politikerna bakom de mest kända som på detta sätt kan få större uppmärksamhet och bli mer kända. En enhetlig spärr har också nämnts. I dag har man talat om 5 % eller 8 %. Jag tycker att det är synd att få ser vilken skillnad det blir när vi sätter en och samma spärr över alla valkretsar. Det är en väldig skillnad mellan partierna. Om man försöker bli personvald med en enhetlig 8-procentsspärr eller med en 5- procentsspärr spelar stor roll. Det beror på hur stort partiet är. Det är lättare att bli personvald miljöpartist och svårare att bli personvald moderat eller socialde- mokrat. Det kräver nämligen att man konkurrerar med fler som står på valbar plats. Allra helst uppträder detta fenomen i de två Stockholmsvalkretsarna. Om man tittar på hur många personer de innehåller ser man att de väsentligt avviker i storlek från alla de andra valkretsarna i Sverige. Att vilja bli personvald för moderaterna i Stock- holms län, som jag försöker bli, innebär att jag kon- kurrerar med tio tolv andra kandidater från modera- terna som är fullt kapabla att bli personvalda. Det kräver att jag får 16 000 personliga kryss i valet 1998, om man utgår från 1994 års siffror. Det är en väldigt hög andel personliga kryss. Det är väldigt många väljare som jag måste profilera mig gentemot. Det ställer mig mot många andra moderater som vill dela på en kaka som bara kan bli hundra procent. Därför har jag föreslagit i motionen att vi borde genomföra detta personval i de två Stockholmsval- kretsarna helt utan spärrar. Då ger man väljarna i storstäderna - det är där det behövs som mest - möj- lighet att få en bättre personkännedom när det gäller dem som företräder väljarna på riksplanet. Märk väl: I många andra valkretsar kommer riks- dagens ledamöter att märka att reglerna spelar väldigt stor roll. I Örebro, Jämtland, Norrbotten och Dalarna kommer kandidaten i de flesta fall att vara den ende eller möjligtvis en av två eller tre som har möjlighet att representera det enskilda partiet. Då tror jag att nästan alla kan bli personvalda. Om två, tre kandidater står mot varandra kan faktiskt alla komma över åttaprocentsspärren. Det avgörande för vem som får representera partiet i riksdagen är vem som har fått flest kryss. Därför har personvalet helt skilda förutsättningar i olika delar av landet. Det borde ha lett till ett annat resonemang om spärrnivån i storstadsvalkretsarna. Det talas också mycket om att vi nu kommer att få ekonomistyrda valrörelser. Här har diskuterats kändi- sar och liknande. Det tror jag inte blir effekten. Ofta tar man upp exempel från system, inte sällan det amerikanska, som har stora inslag av pengar. Det handlar om att man skall bli amerikansk president i den andra ändan. Den som skulle få för sig att lägga ned några egna ihopsparade miljoner på att försöka bli personvald svensk riksdagsledamot måste beskri- vas som kraftigt förvirrad. Det måste man vara om man har som högsta önskan här i livet att spendera sina pengar på sådant. Jämför rätt saker! I USA ren- derar personvalet faktiskt mandat som ger ett ohygg- ligt inflytande. Även om vi skulle vilja ha större infly- tande kan vi inte sägas ha ett sådant inflytande som enskilda riksdagsledamöter. Dessutom är detta en mix av ett partisystem och ett personsystem som gör att det inte skulle löna sig att försöka påverka väljarna på det här sättet med stora pengar. Jag tror också att det passar det svenska kynnet väldigt dåligt att man för- söker påverka med insatser som uppenbart är betalda med reklampengar. Personval handlar om det demokratiska grundar- betet. Man skall gå ut och knacka dörr och prata med folk. Man skall söka det personliga förtroendet och mandatet. Det kostar inga pengar att tala med väljare. Det är allt det andra som partier gör i stället för att tala med väljarna direkt som kostar pengar. Jag tror inte alls att det kommer att bli ekonomistyrda valrö- relser. Jag är väldigt glad över att man inte har landat på någon sorts reglering eller på något försök till reglering. Det kommer att bli svårt att bli personvald alldeles utan att man ger sig på den lilla möjlighet som kanske finns för någon att få ihop individuella bidrag för att kunna finansiera litet grand av en egen personlig valrörelse. Det politiska system som vi har i Sverige är i så hög grad beroende av skattebetalarna för att klara av sin verksamhet. Därför är det på tiden att man också öppnar för någon annan typ av finansi- ering i stället för att hela tiden ta mer pengar från skattebetalarna. Jag tror att många använde den här möjligheten redan i förra valet; det har Mats Berglind redan nämnt. Det testades ju i Europaparlamentsvalet. Det bör tilläggas att 15 faktiskt kom över den procentspärr som existerade. Men bara 11 kom in till följd av att några - som också nämndes här - faktiskt represente- rade partier som inte fick tillräckligt många mandat i förhållande till hur många som klarade spärrnivån. Men vi såg att det fanns ett intresse och att många utnyttjade detta. Nu kommer det att kunna bli ännu fler. På posten kommer vi nästa gång att hitta namn- valsedlar. Det kunde vi inte förra gången. Även de många som poströstar i Sverige kan kryssa för perso- ner. Då tror jag att vi kommer att märka att väldigt många, framför allt yngre, tycker att det här är intres- sant. När man utanför valurnorna i valet 1998 frågar hur folk har röstat tror jag att många äldre kommer att säga vilket parti de har röstat på medan många yngre berättar vilken person de har kryssat för. Jag tror faktiskt att det kan vara ett skäl för många yngre att rösta. Vi har ju sett oroande tendenser på att de yngre röstar i mindre utsträckning. Jag tycker att personvalsintroduktionen borde ha åtföljts av en halvering av det antal riksdagsledamöter som finns i den här kammaren. Jag har också väckt en motion som på vederbörligt sätt avstyrks i det betän- kande som vi nu skall ta ställning till. Partimakten är för stor i det här landet. Ibland behandlas vi riksdags- ledamöter som, ursäkta uttrycket, panelhönor. Det finns ett stort intresse för var vi står och går men ett väldigt litet intresse för vad vi står för. Man är väldigt bekymrad över om vi sitter i kammaren eller var vi befinner oss på dagarna. Vi skall alltid vara publik eller fond till det som händer. Men det verkliga infly- tandet har vi inte. Det beror på att vi är för många och på att vi har för dåliga egna resurser och att vi är för litet personvalda. Jag tror att vi skulle kunna rätta till balansen och få mer relevanta och insatta personvalda riksdagsledamöter om vi blev färre och gav oss större egna utredningsresurser. Det skulle naturligtvis kompletteras med ett riktigt personval. Det har jag skisserat i en motion. I dag kommer jag inte att yrka bifall till den mo- tionen. Jag hade tänkt stödja Miljöpartiet om man hade gått på femprocentsnivån. Nu får jag nöja mig med att rösta med mitt eget parti, som inte har gått så långt som jag skulle vilja. Jag kan konstatera att jag i alla fall har inlett 1998 års valrörelse genom att sätta på mig min egen kampanj-badge, där jag uppmanar folk i min valkrets att kryssa för Reinfeldt 1998. 0938901612810 N 2010-01-01 00:00:00 219081 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf22