<anforande>
<dok_hangar_id>2348996</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Prioriteringar inom hälso- och sjukvår- den</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A6BC93E0-4210-4E2B-9D9D-901F1AAA7FDE</anforande_id>
<anforande_nummer>199</anforande_nummer>
<talare>BO NILSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag hade inte i min vildaste fantasi
trott att min motion skulle räcka för att övertyga so-
cialutskottet eller riksdagen. Jag hade trott och hop-
pats på att de tre utredningar som socialministern har
initierat och som nu föreligger skulle kunna vara ett
argument för att man äntligen skulle göra någonting åt
det här besvärliga sjukdomstillståndet.
I socialutskottets betänkande finns inte ordet epi-
lepsi nämnt mer än i fråga om min motion. Jag bekla-
gar det, och jag lovar än en gång, herr talman, att jag
skall återkomma i den här frågan. Jag ger mig icke.
</anforandetext>
<intressent_id>0332721987700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219258</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf199</protokoll_url_www>
</anforande>
