2348996 GK0986 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april 1996/97 86 1997-04-09 00:00:00 Prioriteringar inom hälso- och sjukvår- den 655EA2A9-F786-48C9-BA2C-3BF95A208BE3 195 INGRID ANDERSSON (s) s Herr talman! Våren 1991 anordnade socialutskot- tet en utfrågning om prioriteringar inom sjukvården. Vilka skall grunderna för prioritering vara, och hur sker prioriteringar? Det är viktigt att få svar på dessa frågor, både för allmänheten och för vårdens aktörer när resurserna inte räcker till. Socialutskottet menade att detta var ett område som behövde penetreras dju- pare och begärde en utredning. Efter valet 1991 tillträdde en ny regering som följde riksdagens beslut och tillsatte en parlamentarisk kommitté som bl.a. fick till uppgift att lyfta fram grundläggande etiska principer som vägledning och grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Direktiven angav klart att det inte skulle röra sig om prioriteringar enligt någon diagnoslista utan just om vägledande etiska principer. Det var en fördel att utredningen fick arbeta enligt en ovanlig modell. Det innebar att utredningens be- tänkande, som var färdigt i oktober 1993, fick sändas ut på en bred remiss. Därefter kunde utredningen med ledning av det stora antalet remissvar arbeta vidare och utforma sitt betänkande. Flera konferenser genomfördes av utredningen under remisstiden, och det förekom många möten med sjukvårdspersonal av alla kategorier, patientorganisa- tioner och andra ideella organisationer. Det fanns ett stort behov av att diskutera dessa frågor. Efter valet 1994 blev det åter regeringsskifte, men utredningen fick arbeta vidare med oförändrade di- rektiv och oförändrad sammansättning. Det var alltså en utredning som ostört fått jobba vidare genom re- geringsskiften och ministerbyten som i mars 1995 lämnade ett helt enigt betänkande. Efter ytterligare en bred remissomgång har en proposition som i allt vä- sentligt följer utredningen kunnat behandlas i utskot- tet, och riksdagen kan i dag fatta beslut. Utredningens betänkande, som fick namnet Vår- dens svåra val, har vunnit stort genomslag i vården och bland sjukvårdspolitiker. Det har också rönt uppmärksamhet internationellt. Dess inriktning har också fått påverka utformandet av en ny vårdgaranti. Herr talman! Mot den bakgrunden känns det mycket tillfredsställande att utskottet efter sin be- handling i stort står bakom propositionens förslag om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Riktlinjer- na skall användas, och det är viktigt, både vid priori- teringar i den direkta vården och vid prioritering på politisk administrativ nivå. Den etiska plattform som föreslås ligga till grund för prioriteringar bygger på tre principer. Människo- värdesprincipen handlar om alla människors lika värde och samma rätt oberoende av personliga egen- skaper och funktioner i samhället. Behovs- och soli- daritetsprincipen säger att mest resurser skall ges där de största behoven finns. Det skrivs in i hälso- och sjukvårdslagen. Underordnad dessa båda principer och därmed inte lagfäst är kostnadseffektivitetsprinci- pen. Den innebär att vid val mellan olika åtgärder för samma patient bör en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och/eller förhöjd livskvalitet, eftersträvas. Vänsterpartiet har, kanske till alldeles nyligen, sagt nej till kostnadseffektivitetsprincipen. Anled- ningen till det är enligt reservationen att den principen skulle tas till intäkt för ett överdrivet sparande. Det är nog en stor missuppfattning av innebörden i princi- pen. Att hushålla väl med sjukvårdens resurser inne- bär också att resurserna kan komma flera till del, och det har verkligen en etisk dimension. Att kostnadseffektivitetsprincipen föreslås vara underordnad de andra båda principerna innebär också att svåra sjukdomar och svårt lidande går före lindri- gare, även om vården av de svårare tillstånden kostar väsentligt mer. Det handlar inte om att göra det som är billigast möjligt för ett stort flertal med lätt avhjälp- ta åkommor utan om att verkligen se till de största behoven. Det innebär att vid varje tillfälle se till att resurserna används väl. Kostnadseffektivitet innebär inte heller att man får ha den inställningen att en effektiv åtgärd skall ha ett absolut tillfrisknande som resultat. Som en röd tråd i utredningen går nämligen begreppet livskvalitet, och det förs många och långa resonemang om vikten av palliativ, lindrande, vård som högst prioriterade åt- gärder. Omvårdnad, smärtstillande, ja, det som kan ge bättre livskvalitet vid vård av svårt och långvarigt sjuka eller döende har högsta prioritet, och det kan aldrig väljas bort med hänvisning till kostnadseffek- tivitetsprincipen. Men det är viktigt att det som görs inom vården är verksamt; alla metoder måste utvärde- ras och en del ge vika för det som ger bättre resultat. Herr talman! De principer som föreslås bära upp den etiska plattformen som grund för prioriteringar i vården har den innebörden att andra principer utesluts - de kan inte komma i fråga. Det betyder att varken ålder eller födelsevikt kan vara en prioriteringsgrund i sig. Inte heller självförvållade skador kan leda till negativ särbehandling. Det står tydligt både i utred- ningen och i propositionen, och jag har förhopp- ningsvis också sagt det väldigt tydligt nu. En annan sak är att både ålder och födelsevikt kan vara en av de faktorer som man behöver ta hänsyn till när behandling skall väljas, och detta helt i patientens intresse. Att ge behandling eller vårdinsatser som endast får till följd att lidande förlängs är inte heller etiskt försvarbart. Rätten till en god och värdig vård i livets slutskede prioriteras allra högst. Den etiska plattformen leder till prioriteringar som i betänkandet beskrivs i fyra olika grupper, och sam- ma diagnos kan vid olika tillfällen prioriteras olika beroende på vårdbehovet. För att kunna prioritera vårdbehovet hos en patient måste man ha en bedömning eller diagnos. Därför ges också hälso- och sjukvården en skyldighet att snarast bedöma vårdbehovet för den som söker vård. Herr talman! När Prioriteringsutredningen presen- terades ställde en journalist frågan: Om man nu följer det som står i Prioriteringsutredningen, kan man då utföra allt man vill inom vården? Det var nästan den fråga som Chatrine Pålsson ställde. Men den frågan får besvaras med ett nej. Hur goda och kloka priorite- ringar som än görs och hur väl de än är förankrade genom en dialog med den enskilda patienten eller befolkningen i stort måste vi alla konstatera: Att pri- oritera betyder att välja bort. För att kunna tillfredsställa alla behov inom vår- den och om vi skall kunna använda all den nya teknik och kunskap som vi nu ser och som vi vet att framti- den har i beredskap behövs det mera pengar - det är vi överens om. Ju mindre resurserna svarar mot beho- ven, desto svårare prioriteringar ställs vi inför och desto mindre blir valfriheten för den enskilde. Det är kalla fakta. Diskussioner om nödvändigheten av resurser och vikten av patientens valfrihet och rättigheter tas upp i några reservationer fogade till betänkandet. Jag kan bara konstatera att frågan om mer resurser till sjuk- vården har varit föremål för behandling i HSU 2000, som har lämnat ett betänkande som nu övervägs i Regeringskansliet. Jag känner starkt på mig att det snart kommer ett förslag som handlar om mera resur- ser till vård och omsorg. Frågan om patientens rättigheter behandlas, som flera har sagt, i den nämnda utredningen, och det kommer ett betänkande inom det närmaste halvåret. Majoriteten i utskottet väljer att avvakta detta. Jag tycker att det är viktigt att dagens diskussion fokuseras på enigheten om de principer som regering- en föreslår skall vara vägledande för prioriteringar inom vården, hur den än är organiserad. Det är också viktigt att prioriteringar sker öppet och i samförstånd. Herr talman! När denna proposition får genomslag kommer svåra kroniska sjukdomar och smärttillstånd att få en mer framskjuten ställning än tidigare. Några motioner som lyfter fram sådana sjukdomar har vi därför valt att behandla i anslutning till detta betän- kande. Det gäller t.ex. epilepsi och osteoporos. Det ligger emellertid inte på riksdagen att göra bedöm- ningen. Det är på landstingens politiska nivå och av den medicinska professionen som detta måste göras. Nu finns det ökad medicinsk kunskap på flera viktiga områden som bör komma dessa grupper till del i form av vård och behandling. Vi har också pekat på möj- ligheten att utarbeta vårdprogram. Att vissa svåra sjukdomar är sällsynta skall inte föranleda att de ges en lägre prioritet. Även här är ju vårdbehovet det viktiga att uppmärksamma. Man får inte heller förbise behov som en enskild patient inte kan eller orkar framföra. Några ord om förebyggande vård, prevention: Be- folkningsinriktad prevention prioriteras högt, i grupp två. Det är också här viktigt att de insatser som görs har dokumenterade effekter eller avsedd verkan. Det är också ett led i god hushållning. Vänsterpartiet tycker inte att sådana krav skall ställas - jag har litet svårt att förstå det. När det gäller prevention på enskild patientnivå skall möjligheten att förebygga alltid uppmärksammas i alla vårdformer och på alla prioriteringsnivåer. Regeringen vill ge en nationell delegation med parlamentarisk förankring i uppgift att sprida kunskap om riktlinjerna och följa tillämpningen och effekterna. Jag tror att det är viktigt. Uppdraget begränsas till tre år, och majoriteten i utskottet ställer sig bakom det. Vi förutsätter att kompetensen inom Statens medi- cinsk-etiska råd tas till vara i det arbetet. Delegatio- nens uppdrag skall inte påverka det tillsynsansvar som Socialstyrelsen redan har. Herr talman! Jag är inte främmande för att vi i framtiden kan behöva en ny utredning med anledning av den utveckling som sker på sjukvårdens område. Det är en utveckling som kommer att ställa oss inför svåra avväganden alldeles oavsett hur stora ekono- miska resurser vi kan tillföra. Inom vården kommer vi alltid att stå inför svåra val. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem- ställan och avslag på samtliga reservationer. 0688961392304 N 2010-01-01 00:00:00 219254 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf195