<anforande>
<dok_hangar_id>2348996</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldreomsorg </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9A3A18A5-D678-4B96-BF4D-0863F0EEB39B</anforande_id>
<anforande_nummer>182</anforande_nummer>
<talare>HANS KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Barbro Westerholm tar upp en fråga
som är mycket aktuell, men den är på sitt sätt inte
färdig. Den har ju varit föremål för en utredning. Det
är väl känt i hela nationen, och kanske t.o.m. utanför,
att det pågår en ganska omfattande diskussion om hur
vi skall hantera tandvården framöver och om hur
subventionerna skall se ut. Jag varken kan eller vill gå
in på det området här och nu. Jag vill hänvisa till att
den här frågan kommer upp på riksdagens bord inom
en inte alltför avlägsen framtid. Då får vi tillfälle att
på nytt diskutera och titta på om det här är en bra
lösning eller om det finns skäl att vara kritisk mot
den. I dag har vi inget underlag för att diskutera tand-
vården på det sättet.
</anforandetext>
<intressent_id>0654974921901</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219241</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf182</protokoll_url_www>
</anforande>
