2348996 GK0986 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april 1996/97 86 1997-04-09 00:00:00 Äldreomsorg 05C6A431-80EE-427A-BE14-391FBEFE4433 171 STIG SANDSTRÖM (v) v Herr talman! Det finns naturligtvis många infalls- vinklar på ett sådant jätteämne som det vi behandlar just nu. Vi har också hört tre olika sätt att närma sig ämnet. Själv hade jag gärna tagit min utgångspunkt i den debattartikel Margot Wallström hade skrivit i Dagens Nyheter i dag om äldrevården, omvårdnaden och sjukvården för de äldre. Eftersom hon inte är här i dag skall jag dock inte ta upp den tråden. Dessutom håller jag med henne till 100 %. Jag tänker i stället fokusera på en liten bit i hela det här betänkandet. Det gäller det som även Barbro Westerholm nämnde, nämligen avgifterna.Herr talman! Det finns nästan lika många system för avgifter i äldreomsorgen som det finns kommuner. Sveriges pensionärsförbund har gått igenom Sveriges 288 kommuners omsorgsavgif- ter och presenterat siffrorna i sin tidning Veteranpos- ten. I denna rapport framkommer mycket krångel och skrämmande olikheter. Ser man på hemtjänsten kan man finna att Tida- holm har ett tak på 330 kr i månaden, medan t.ex. Jönköping har ett tak på 10 500 kr. Även kostnaden för att ligga på ett sjukhem varierar väldigt mycket mellan kommunerna. I Storuman kostar det som mest 3 452 kr i månaden, medan Töreboda kan ta upp till 32 040 kr för en sjukhemsplats. Över huvud taget tar kommunerna rejält betalt för sjukhemsplatserna. Det kan därför vara på sin plats att erinra om att innan ädelreformen genomfördes hade vi ett enhetligt system, och ingen kommun fick ta ut mer än 2 000 kr för en sjukhemsplats. Ett av huvudskälen till att ädel- reformen genomfördes var att kunna ta mer betalt av pensionärerna för sjukhemsboendet. Och det har man också gjort med besked. Beträffande förbehållsbeloppen, dvs. den minsta andel som pensionärerna får behålla för egen del när kommunen inkasserat sina avgifter, är skillnaderna mellan kommunerna betydligt mindre. I stort sett ligger spännvidden mellan 1 000 och 2 000 kr. Detta förbehållsbelopp skall i de flesta fall täcka de andra avgifter som kan uppkomma för pensionärerna. Det kan handla om avgifter för läkarvård, fotvård, tand- vård, färdtjänst och liknande. Även på dessa områden varierar avgifterna från kommun till kommun. Ofta bygger avgiftssystemen på krångliga be- stämmelser som kan vara svårgenomskådliga för omvårdstagaren eller dennes anhöriga. Även enkla ting kan krånglas till i de kommunala bestämmelserna. Så här anger t.ex. en kommun vad pensionären skall betala för en kopp kaffe med bröd: "0,17 procent av det minskade basbeloppet per år dividerat med tolv, avrundat till närmast lägre kron- tal." Det blir 5 kr i det här fallet. Det är ju tur att kommunerna nuförtiden har dato- rer så att man klarar av att räkna ut vilket pris man ska ta för en kopp kaffe med bröd. Men ännu bättre hade det varit om man använt den moderna datatekniken till att räkna ut hur man kan ordna någorlunda rättvisa och likartade avgifter i kommunerna. Från Vänsterpartiets sida tycker vi att det är en viktig politisk poäng att systemen skall vara enkla och lättbegripliga. Vi har i ett par motioner tagit upp av- giftskrånglet på äldreomsorgens område och förordat att man skall söka finna enklare lösningar. Ett exem- pel kan vara att man inför ett samlat högkostnads- skydd för alla avgifter på vårdområdet. Ett annat kan vara att man tar till sig Borlängemodellen, som tycks vara en elegant lösning på ett knepigt problem. Efter- som utskottet ställt sig kallsinnigt till dessa förslag yrkar jag bifall till reservation 9. 0841352877309 N 2010-01-01 00:00:00 219230 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf171