<anforande>
<dok_hangar_id>2348996</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldreomsorg </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C4403A13-D3E8-4A79-BB68-B3907A02D979</anforande_id>
<anforande_nummer>168</anforande_nummer>
<talare>BIRGITTA WICHNE (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Dagens betänkande om äldreomsorg
innehåller ett antal angelägna motioner som syftar till
förbättringar av olika slag för de äldre. Vi moderater
har åtta reservationer varav sju tillsammans med de
övriga borgerliga partierna i olika konstellationer. Vi
står självfallet bakom samtliga reservationer, men jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 1 för
att spara kammarens tid.
Herr talman! Vi kan konstatera att det på många
håll i vårt land bedrivs ett intensivt utvecklingsarbete
för att förbättra äldrevården och att det finns inrätt-
ningar av olika slag med ett mycket gott omhänderta-
gande av de äldre. Men det återstår tyvärr alltför
många problem som behöver en snabb lösning. Gamla
människor är gamla och har en begränsad tid kvar.
Det hastar alltså med insatserna för att avhjälpa bris-
terna.
Man kan varje vecka - ja, ibland dagligen - läsa
rubriker i dagstidningarna som t.ex.: "Äldre på sjuk-
hem får fel mediciner", "Läkarna trodde inte sina
ögon när de fick se Marita, 81", "Missnöje med ädel-
reformen", "Signe vill inte berätta för sina närmaste
om hur det är att vara gammal i Sverige." I Boråstid-
ningen läste jag i torsdags följande rubrik: "Döende
ligger helt ensamma". Underrubriken löd:
"Situationen inom äldrevården är ohållbar".
Enligt Socialstyrelsens slutrapport om ädelrefor-
men kvarstår också en mängd brister och problem.
Detta har föranlett regeringen att tillsätta vissa utred-
ningar, vilket vi hälsar med tillfredsställelse. Utred-
ningar tar emellertid sin tid, och vi moderater anser
att mycket skulle kunna göras omedelbart.
En av utredningarna handlar om bemötande av
äldre. Britta Rundström, särskild utredare, har nyligen
lagt fram ett delbetänkande med titeln Rätt att flytta -
en fråga om bemötande av äldre.
Hon tar där upp betydelsen av begreppen självbe-
stämmande, integritet, trygghet och värdighet. Hon
konstaterar: Mina erfarenheter under detta inledande
skede av utredningsarbetet har emellertid medfört att
jag många gånger även tvingats notera avståndet
mellan begreppens teoretiska innebörd och deras
tillämpning i vardagen. Hon skriver vidare att det
handlar om det medvetna valet av en humanistisk
människosyn och respekten för människovärdet. Detta
måste konkretiseras och försvaras, hävdar hon. Visst
är det så! De teoretiska begreppen måste omsättas i
praktisk handling, något som visat sig svårt och ibland
innebär en lång process för de inblandade.
Ett sätt att förkorta den processen tror vi är att ge
äldre en verklig valfrihet genom att erbjuda alternativ
vård och omsorg inom alla områden. Alternativa
vårdformer som uppfyller rimliga kvalitetskrav måste
ges samma rätt som offentligt bedriven verksamhet.
Konkurrens och valfrihet innebär att olika flexibla
lösningar prövas.
Därmed påskyndas utvecklingen och goda exem-
pel kan inspirera och bli föredömen. Under senare år
har den alternativa omsorgssektorn ökat, men den är
fortfarande endast en mycket liten del av den totala
äldreomsorgen.
I Borås drivs sedan några år tillbaka Blombacka.
Det är äldrebostäder med service på entreprenad.
Blombacka består av 35 lägenheter, restaurang, dag-
center och ett hemtjänstdistrikt med ca 30 pensionä-
rer. En utvärdering av entreprenaden lämnades i mars
månad detta år. Vårdtyngden beskrivs med att hälften
av pensionärerna inte klarar att komma till den närbe-
lägna vårdcentralen utan måste ha hembesök av läka-
re. I personalstyrkan ingår fler undersköterskor än på
andra jämförbara hem i Borås.
Enkäter med de boende, anhöriga, personal, PRO,
läkare m.fl. gav enbart positiva omdömen. I anbuds-
underlaget fanns i målbeskrivningen begreppen hel-
hetssyn, normalisering, kontinuitet, flexibilitet och
närhet. Samtliga mål var väl uppfyllda.
Trots den mycket positiva bild som konstaterats
kan man notera att SKAF-ordföranden i princip säger
nej till entreprenader. Den lokala SKAF-
representanten hade emellertid ändrat sin tidigare
negativa uppfattning och var nu positivt inställd. Det
är tydligen så att man måste komma i mycket nära
kontakt med alternativ för att ändra vad jag uppfattar
som förutfattade meningar.
Intressant att notera i sammanhanget är utredaren
Per-Åke Magnussons reflexioner om entreprenaden.
"Som tidigare kommunalanställd med lång erfarenhet
av kommunens verksamhet har detta uppdrag engage-
rat mig lite extra. Jag har haft en sorts grundinställ-
ning, att verksamheter inom vård och omsorg inte bör
lämnas ut på entreprenad. Jag har under arbetets gång
blivit mer och mer intresserad av att söka se vad det
är som gör att entreprenaden på Blombacka fungerar
så positivt, och vad som hindrar kommunen att få
samma stämning, självständighet och engagemang hos
personalen."
Kostnaden per hemtjänsttimma 1996 var för
kommunen 181 kr, eller något högre. Blombackas
kostnad var ca 157 kr. Kommunens totala besparing
blev därmed 400 000-450 000 kr per år. Detta är
alltså ett kvalitetsmässigt mycket gott alternativ som
innebär en ökad valfrihet och ökat självbestämmande
för den enskilde och personalen samt en kostnadsbe-
sparing för kommunen.
Herr talman! Vi har i vår motion De äldres situa-
tion i det moderna Sverige framfört en mängd konkre-
ta förslag till förbättringar för de äldre. Jag har här nu
relativt utförligt beskrivit Blombacka, därför att jag
tror att alternativen är det snabbaste sättet att åstad-
komma goda förändringar inom äldrevården. Minskad
byråkrati och kortare beslutsvägar innebär flexibilitet
och ökat ansvarstagande för personalen. Kreativiteten
ökar. Nya vägar prövas, och omsorgen om vårdtagar-
na förbättras därmed.
Vi menar att välfärdspolitiken måste bygga på den
enskildes val och att resurserna skall följa den enskil-
de. Därmed kombineras valfrihet med det gemen-
samma ansvaret. De äldres behov och medbestäm-
mande sätts i centrum. Vi föreslår därför att en allmän
hälsoförsäkring införs samt en vårdgaranti som garan-
terar alla en god vård i rimlig tid. Den vårdgaranti
som infördes av den borgerliga regeringen har nu
ersatts av en besöksgaranti, och 68 000 patienter
väntar för närvarande på behandling och vård. Det är
en orimlig situation.
Det stora flertalet äldre önskar enligt alla utred-
ningar bo hemma så länge som möjligt. Det valet
måste bli praktiskt möjligt. Vi anser att de som har
rätt till hemtjänst skall få en "hemtjänstpeng" så att de
kan välja den hjälp som behövs. En effektivt funge-
rande rehabilitering och en väl utvecklad dag- och
hemsjukvård är också nödvändig liksom avlösnings-
och växelvårdsplatser. Det informella arbetet, som
utförs av anhöriga, och olika insatser av ideella orga-
nisationer måste stödjas. Särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt den växande gruppen av äldre invandrare.
Vi anser att de äldre skall ha lagstadgad rätt till
valfrihet vad gäller hemtjänst, dagverksamhet och
särskilda boendeformer.
Vårdkedjan måste också förbättras. Sjuka äldre
människor vårdas ofta av flera vårdgivare. Brister i
information och ansvarsfrågor har påtalats. Vi föreslår
därför ett huvudmannaskap för äldrevården och om-
sorgen som kan sammanföras och ligga hos primär-
kommunen. Därmed tydliggörs ansvaret, och kom-
munikation och dokumentation förbättras.
Herr talman! Vårdarbetet med äldre ställer i dag
stora krav på personalen. Medicinsk teknik och nya
behandlingsmetoder har positivt förändrat vården, och
omvårdnadens betydelse har uppmärksammats. Som
en konsekvens av detta måste utbildningen i fortsätt-
ningen ses över för att man skall kunna hålla jämna
steg med utvecklingen.
Ett område som jag särskilt vill peka på är vård i
livets slutskede. Den palliativa vården måste kunna
bedrivas såväl i hemsjukvård som i dagsjukvård och
på sjukhus. Kunskap om smärtlindring är en väsentlig
del för att man skall kunna utöva en god palliativ
vård. Den kunskapen är i dag icke tillräcklig, och
smärtlindring praktiseras inte i önskvärd omfattning.
Till sist vill jag citera en punkt ur WHO:s rekom-
mendation om palliativ vård: Samma goda omhänder-
tagande skall självklart givas den person som går från
livet som den som går till.
</anforandetext>
<intressent_id>0491930525700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219227</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf168</protokoll_url_www>
</anforande>
