<anforande>
<dok_hangar_id>2348996</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ungdomsbrott </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>79601F0D-3940-4FBA-816D-98B5BAE5EA50</anforande_id>
<anforande_nummer>144</anforande_nummer>
<talare>EVA ZETTERBERG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag hoppas också att det kommer att
innebära det som Kia Andreasson här säger. Dess-
utom behövs det familjegruppskonferenser enligt
förslaget i reservationen. Det räcker inte med att man
har den möjligheten för polis och åklagare. Det gäller
också att föra ut diskussionen bland poliser och åkla-
gare själva. I den typ av fall som jag redogjorde för är
det åklagaren som bestämmer om åtal skall väckas
eller inte. Det gäller att föra ut den diskussionen och
se till att man från rättens sida fattar den typen av
beslut.
</anforandetext>
<intressent_id>0163254848207</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219203</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf144</protokoll_url_www>
</anforande>
