<anforande>
<dok_hangar_id>2348996</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ungdomsbrott </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1B3A6742-7CB6-4178-BCCE-768609487022</anforande_id>
<anforande_nummer>131</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har faktiskt under min tid här i
riksdagen läst alla moderata motioner som har hamnat
i justitieutskottet. Jag har även läst alla andra motio-
ner väldigt noga. Det jag finner som ett genomgående
signum är just skolan och familjen. Det är kamporden.
Så är det även när det gäller reservationen om ute-
gångsförbud. Polisen skall kunna hämta hem ungdo-
marna om föräldrarna vill ha hjälp. Vilka ungdomar
gäller det? Det är ju de ungdomar som har familjer
och föräldrar som bryr sig. Det är de andra familjerna
som jag pratar om, där föräldrarna inte orkar eller kan
ta sitt föräldraansvar och inte bryr sig. Skall de ung-
domarna fortsätta att vara ute på stan? De föräldrarna
kommer ju inte att ta kontakt med polisen. Då blir det
så att vi stöder de familjer som har kraft och är starka,
medan vi lämnar barnen från de andra familjerna åt
sitt öde. Det är så jag tolkar det. Det är en tolknings-
fråga.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219190</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf131</protokoll_url_www>
</anforande>
