2348996 GK0986 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april 1996/97 86 1997-04-09 00:00:00 Ungdomsbrott A41268DC-1B51-445E-BE2E-5DA8812CFDAB 127 KIA ANDREASSON (mp) mp Fru talman! Att ungdomsbrott är ett samhälls- problem är ju ovedersägligt, och det är vi alla ense om. Det är ju inte konstigt att vi i justitieutskottet pratar mycket om straff, eftersom det är just sådana frågor som behandlas i justitieutskottet. Men vi tar också upp förebyggande åtgärder och behandling. Genom närpolisreformen har vi fått ett väldigt bra instrument för att arbeta förebyggande med ungdomar och försöka förhindra att de hamnar inom kriminal- vården eller socialtjänsten som det här handlar om. Däremot finns det i de här diskussionerna begrepp som man måste analysera och gå till botten med. Något som står i en reservation från de borgerliga partierna och som ofta sägs från dessa partier är att familjen och föräldrarna skall ha huvudansvaret, och det är väl riktigt. Det är väl jättebra när fungerande familjer tar ansvaret, och de kanske behöver hjälp. Men alla de familjer och föräldrar som inte orkar av olika skäl eller kan ta på sig föräldrarollen, vad gör vi med dem? Kom ihåg att vuxenansvaret också omfattar den kultur som omger ungdomarna. Vi pratar inte om den, men den är väsentlig för den fria marknaden. Vuxna tjänar pengar på att pådyvla dessa ungdomar ett visst mönster som de tycker är häftigt och vill efterlikna. Det blir deras kultur - våldsfilmer, reklam, musik och musikvideor - och det blir häftigt. Det är ju detta som är kampen för föräldrarna och andra vuxna, som inte är lika häftiga som de förebil- der ungdomarna erbjuds från marknaden. Det är de som är macho som är "inne", och det innebär att man kan överträda lagregler. Det är riktlinjen. De borgerliga partierna säger också att skolan skall ha ett stort ansvar. Men skolan är inte bara lärare som sliter med undervisningen och kunskapsinhäm- tandet, utan i skolan finns ju också ungdomar som är förebilder för de övriga i gänget, ungdomar som har tagit intryck av ungdomskulturen, som är "inne" och som de andra ungdomarna samlas runt omkring. Där finns även ungdomar som begår kriminella handling- ar, som dricker sig fulla, osv. De är förebilder för många ungdomar i skolan. Det är det som är det konstiga. Jag har den här veckan en praktikant som är mycket insiktsfull fastän hon bara är 16 år. Hon är jätteduktig, lägger ned tid på skolarbetet, uppför sig trevligt och går en annan väg, men runt henne flockas inte så många. Men Maja, som berättar om sitt lever- ne på helgerna, vilka killar hon är med och allt vad hon gör - runt henne är det samling; det är inne att vara sådan. - Detta har också betydelse för ungdoms- brott. Problemet med föräldrarollen och familjerna är att det är en otrolig brist på vuxna män. De människor som skall försöka ta hand om de ungdomar som har hamnat snett säger enstämmigt: Var är männen? Vi är överens om det vi har skrivit om de här problemen, men jag skulle vilja att vi fick en defini- tion av vad det betyder att förstärka föräldrarollen. Hur? Vi kan inte bara säga så - vi måste gå in och tala om hur det skall gå till. Detsamma gäller vårt tal om skolans ansvar. Man kan inte bara tala om det år efter år och gång efter gång i alla papper. Att tala om hur man gör det är också politik. Reservationen tar också upp vad vi skall göra med de ungdomar som har hamnat i sådana brott. Vi vill inte sätta dem i fängelse - vi tror inte att det är något positivt. Under vårt arbete med påföljdsfrågan har regeringen kommit med en departementsskrivelse - Påföljder för unga lagöverträdare. Där föreslår rege- ringen - det blir väl till ett förslag så småningom - att huvudansvaret, som fortfarande skall ligga på social- tjänsten skall stramas upp. När fallet sedan dras inför domstol måste man presentera en vårdplan. Det tycker jag är positivt. Jag yrkar ändå bifall till reservation 10. Den handlar just om att domstolarna skall ha mer inflytan- de och att man inte bara skall överlämna det till so- cialtjänsten. Det har visat sig att det inte är bra, spe- ciellt inte när kommunerna sedan skall stå för kostna- derna för de åtaganden som skall göras. Det står också i departementsskrivelsen att dom- stolarna skall avgöra om åtgärderna står i proportion till brottet. Det tycker jag också är positivt. Ett tilläggsstraff skall kunna utdömas som kallas ung- domstjänst - det är alltså en samhällstjänst. Jag har också tyckt att samhällstjänst är en bra åtgärd när det gäller ungdomar. Min reservation gäller att domstolarna får ett till- räckligt underlag, så att de kan göra ett nyanserat ställningstagande. Jag förstår att det kommer att bli så, men jag har ändå lämnat den här reservationen. Jag är också med på moderaternas reservation 6 om otillåten utlämning av film och video. Den gäller alltså det som jag började med, ungdomskulturen. Jag är för något mycket mer långtgående, nämligen att en viss form av censur skall införas. Jag tycker att det är ett vuxenansvar att vi inte pådyvlar våra barn detta. Varför skall vi göra det? Det finns inte någon anled- ning. Det finns inte heller någon anledning för vuxna att se på sådana blodiga filmer. Det är ju inget positivt i det. Men man får ju ta små steg i politiken, och detta är ju ett steg och ett sätt att visa hur allvarligt man ser på det. Därför är jag med på den här reservationen. Medling har vi avhandlat. Där har jag också haft en motion, som jag har fått dra tillbaka - vi är helt eniga på den punkten, och det är mycket positivt. När det gäller familjekonferenser för att gå vidare tycker jag, precis som sägs i utskottsbetänkandet, att vi kanske först måste ha den här försöksverksamheten på vissa ställen och utvärdera den, precis som vi har gjort med medlingen, innan vi genomför det fullstän- digt. Det tycker jag är rätt ordning. Registrering, som några partier har föreslagit, av lagöverträdare som är under 15 år för att förebygga kriminalitet, tycker inte jag är något bra förslag. Jag tycker att det är bättre att socialsekreterarna med en gång får reda på när polisen har upptäckt lagöverträ- dare som är under 15 år. Jag har här ett tidningsklipp ur Svenska Dagbladet, där man berättar om att just ett försök med socialsekreterare hos närpolisen gav bätt- re möjligheter att förebygga kriminalitet. En social- sekreterare har på prov flyttat in hos närpolisen och medverkar vid alla förhör av dem som är under 15 år. Resultatet har blivit tidig upptäckt, vilket väl var en av anledningarna till att registrera dem. Vidare har fallen blivit mycket snabbare utredda. Tidigare har det samarbetet inte funnits. Det här projektet är så positivt att det skall gå vidare, och jag skulle önska att det vore så på alla platser. Det är mycket bättre att göra så än att registrera ungdomarna. Avslutningsvis vill jag bara säga att det är oerhört viktigt att uppmärksamma att det har visat sig att många av dyslexibarnen hamnar i kriminalitet. Att det verkligen är så har vi fått bekräftelse på i flera utred- ningar, och nu alltså återigen. Den kopplingen måste vi ta på allvar. Men i justitieutskottet har vi ju tyvärr våra ärenden, och man får som jag redan har sagt inte den önskvärda helheten. Men det är ändå viktigt att vara medveten om - och nämna det gång på gång - att många faktorer samverkar här och att det förebyggan- de arbetet är det viktigaste. Vi måste börja underifrån, innan vi går så långt att vi bestämmer påföljder för så unga människor. 0745615729714 N 2010-01-01 00:00:00 219186 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf127