<anforande>
<dok_hangar_id>2348996</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1997-04-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ungdomsbrott </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>661E4FBD-0987-4570-BC76-36081CCD53CA</anforande_id>
<anforande_nummer>124</anforande_nummer>
<talare>GUN HELLSVIK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Alice Åström och jag är helt överens
om att den avgörande frågan för att komma åt våra
unga och hindra att de hamnar snett handlar om att
vuxna får ta ett större ansvar och spela en annan roll.
Men jag blir litet besviken när jag sedan hör påståen-
det från Alice Åström att det vi här behandlar till
största delen är frågor om straffrättsliga påföljder. Jag
frågar mig därför om Alice Åström har varit med
under behandlingen av ärendet - det vet jag att hon
har varit - och om hon har läst igenom betänkandet -
det är jag helt säker på att hon har gjort.
Vid en hastig summering - jag har inte sett något
skäl att göra någon summering tidigare - kan jag
konstatera att av de elva punkter vi har att ta ställning
till i dag är det sju punkter som enbart rör vuxenvärl-
dens ansvar och möjligheter. Endast en punkt rör
straffrättsliga påföljder. Övriga ligger närmast frågan
om vuxenvärldens ansvar och möjligheter.
</anforandetext>
<intressent_id>0937012299307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>219183</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf124</protokoll_url_www>
</anforande>
