2348996 GK0986 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april 1996/97 86 1997-04-09 00:00:00 Ungdomsbrott AC286823-D8A7-47E2-90F5-4BDE6640667D 121 Andre vice talman GÖREL THURDIN (c) c Herr talman! Först vill jag å Centerns vägnar utta- la tillfredsställde över det som även Gun Hellsvik tog upp, nämligen att det i det här betänkandet har skrivits positivt och uppfordrande om medlingsverksamhet för unga lagöverträdare. Vi har stridit för detta i många år, och nu kan vi se att trägen vinner i riksdagen mel- lan varven. Det går att få igenom förslag varefter, och det kan ju vara positivt. När jag har funderat litet grand över medlings- verksamheten kom det ganska fort en association till hur det var när jag var barn. När jag växte upp var det väldigt vanligt att man tvingades att be om förlåtelse om man hade gjort något dumt. Det började väldigt tidigt. Jag har försökt detta även med mina egna barn. Om de har gjort något dumt mot någon eller haft sönder något måste de be om förlåtelse och se om saker och ting kan rättas till. Detta måste börja tidigt. Det är ingenting som man kan börja med när barnen kommer upp i tonåren och eventuellt börjar bli be- svärliga och man börjar ha väldiga diskussioner med dem. Man måste markera detta mycket tidigt. Då behöver det kanske inte bli mer än att man måste be om förlåtelse i stället för att det blir svåra påföljder även för andra människor innan det är färdigt och sår som kanske har mycket svårt att läka. Jag vill markera att det är viktigt att vi allihop står bakom den här formen av reparation. I Centerns reservation 1 betonar vi också detta med en fungerande normbildning. Man kan hålla långa utläggningar om vad det skall innehålla. Famil- jen och föräldrarna har naturligtvis det grundläggande ansvaret. Det är ju där barnet finns, och det är där man har ett utpekat ansvar för barnet. Det är klart att vi måste föra en diskussion i hela samhället om vilka normer som skall gälla. Det tror jag att vi har gjort för litet. Hela samhället måste delta i den här debatten. Det skall inte ske bara här i riks- dagen eller inför ett beslut, utan det är någonting som man ständigt måste diskutera. Vilka normer måste gälla för att vi skall kunna leva samman som männi- skor på ett bra sätt? Vi har naturligtvis ett ansvar allihop. Vi har ett an- svar att stötta föräldrar. Man kan förstå hur svårt det kan vara för unga föräldrar att ha små barn. Det upp- står problem, och de har inget stöd. De har kanske inte några far- eller morföräldrar. Det vet man ju inte. De har kanske inte kontakt med några vuxna. Då finns det faktiskt ett ansvar i samhället runt omkring som vi måste ta för att stötta dessa unga föräldrar. Det hand- lar om att åstadkomma frivillig föräldrasamverkan. Jag har sett att nu när unga människor får barn får de träffa andra unga föräldrar för att tillsammans diskutera barnets utveckling, hur det går och hur de upplever situationen. Det är också sådana här positiva saker som ingår i normbildningen. Skolan har naturligtvis också ett stort ansvar. Där vistas ju barnen länge och under lång tid under dagen. Där är de för att lära sig olika saker. Då måste de också lära sig etik och moral. De måste lära sig vad som är rätt och fel. Det är viktigt att även lärare tar ställning och visar var de står i de här frågorna. Det kan nog variera väldigt mycket mellan olika personer. Jag tänker på en utredning som Rädda Barnen tagit fram, där det framgår att barn och unga saknar vuxenkontakter. Man kan ju förstå att det inte blir så mycket bevänt med normbildningen om de inte har någon att diskutera frågorna med. Den normlöshet som det talas så mycket om, som vi från Centern också har pekat på, kanske beror på att vi inte tar på oss ansvaret som vuxna, tar på oss det ledarskap som många av oss har att utöva, för att normbildningen skall åstadkommas. Vi pratar ofta om att normlösheten breder ut sig, som om den gjorde det av sig själv. Men det är klart att vi vuxna i så fall är involverade i den utvecklingen, och det ansvaret måste vi ta. Därför är debatten här i riksdagen viktig. På något sätt är det nödvändigt att den också förs ut i samhället och att den förs på sko- lorna. Har man t.ex. ett mobbningsproblem i skolan tar man tag i det. Jag såg i någon tidning häromdagen att om det uppstår ett mobbningsfall i en skola borde alla lämna alla uppgifter och koncentrera sig på att lösa konflikten och på att åstadkomma en bra atmo- sfär i skolan. Det är ju grunden för både normbildning och en god arbetsmiljö, så att alla kan lära sig saker och ting på ett bra sätt. Majoriteten har i betänkandet tagit upp många av de här frågorna. Det som är skillnaden, när man ser på reservatiorna, är synen på familjen. Vi som har skrivit en reservation tillsammans pratar om familjepolitik, därför att den har betydelse. Vi pratar inte bara om föräldrars ansvar, vi vill också ge dem möjlighet att ta ansvar. Det är mycket viktigt att komma ihåg i de här sammanhangen. Regeringen bör genomföra en översyn av gällande lagstiftning och understryka den här rollen. I det fallet har majoriteten pekat på att det finns en kommitté som jobbar med frågan om hur vi skall föra in barnens rättigheter, kopplat just till t.ex. föräldraansvar, i lagstiftningen i Sverige. Så det är just synen på famil- jen som jag tycker är den stora skillnaden. Jag håller med Gun Hellsvik om vikten av famil- jekonferenser. Det är också en mötesplats för männi- skor som faktiskt behöver samtala om ett gemensamt problem, nämligen att någon har handlat illa mot någon annan. Där kan man i en dialog, tillsammans med människor som kan hjälpa och stötta, försöka reda ut konflikterna. Det har vi nog på sätt och vis varit litet dåliga på, kanske inte bara här i Sverige. Just att man erkänner att man har gjort ett fel, att man inser och förstår vidden av det brott som man har begått är ju en förut- sättning för att man skall kunna rehabiliteras. Det är en förutsättning för att man skall känna att man kan nå en förbättrad situation, trots att man har begått ett brott. Det är ju också viktigt att det finns med. Därför har vi tillsammans med andra i reservation nr 2 visat på vikten av familjekonferenserna. Reservation 4 handlar om registrering av brott. Det är en information, t.ex. statistik. Statistik diskute- rades även i föregående betänkande. Statistik är vik- tigt om vi skall ha en aning om vidden av brott be- gångna av barn. På något sätt är det också viktigt att föräldrar har möjlighet att få information och att man samarbetar även mellan myndigheter, just för barnens och de ungas bästa. Det handlar ju egentligen om det. Det är bra om det går att ta fram ett system så att vi har någonting konkret att diskutera. Då vet vi vad vi har att ta ställning till. Men på något sätt måste det här ändå åtgärdas. Här finns det kanske nyanser mellan olika synsätt hos en del av oss. I reservation 5 påtalar vi hur angeläget det är just med den här samordningen mellan olika myndigheter. Tittar vi på påföljdssystemet för unga lagöverträ- dare måste grundinställningen vara att barn och unga inte skall sitta i fängelse. Det är inte någon lämplig plats för dem. Därför måste man se om man kan vidta åtgärder i någon annan form, om en ung människa begår ett väldigt grovt brott. Det går aldrig att riktigt förutsäga var gränsen går för olika saker. Men grundinställningen måste vara att barn och unga inte skall sitta i fängelse. De skall ha en chans att på ett bra sätt kunna komma tillbaka. Man behöver titta på nya påföljder. Gun Hellsvik beskrev hur hon ser på det här. Men det behöver fin- nas en mångfald. Människor är olika, och det behövs olika insatser. Även barn och unga är olika. Det be- hövs olika insatser. Det behövs flexibilitet. Det be- hövs en förmåga hos samhället att anpassa sig, så att det blir en bra åtgärd för den unga människan. Just att se det ur ett mångfaldsperspektiv tror jag är nödvändigt. Det är inte så ofta vi pratar om biolo- gisk mångfald när det gäller människor. Jag tycker att vi skulle göra det litet oftare. Även vi tillhör ju det biologiska livet. Man kan använda både traditionella påföljder och andra påföljder och se hur man kan skapa en dynamisk diskussion kring de unga lagöver- trädarna. De skall känna att det inte bara är något som spikas fast, utan hänsynstagande till vad de är för människor, för personer. Vi har utvecklat det här i reservation 9. Med det här yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4. Självklart står vi centerpartister även bakom övriga reservationer. 0763802658906 N 2010-01-01 00:00:00 219180 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf121