2348996 GK0986 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april 1996/97 86 1997-04-09 00:00:00 Ny vallag 5E22C8FC-1263-4D04-BD7F-9A55A869A885 1 BIRGER HAGÅRD (m) m Herr talman! Antagandet av en ny vallag är natur- ligtvis något som är av grundläggande betydelse för en demokrati. Det är därför inte utan en viss förvåning som jag finner att det väl sitter flera på åhörarläktaren än det är ledamöter närvarande i kammaren i det här ögonblicket. Jag vet inte hur jag skall tolka detta. Jag kan ju tolka det så att vi i den svenska demokratin lever i den bästa av världar - allting är klappat och klart, och vi har bara att stadfästa det som vi dessför- innan har kommit överens om i enskilda rum. Jag tror att man snarare skall tolka det på det sättet än så att det skulle vara ett ointresse i sig för de här frågorna. Jag kan bl.a. konstatera att valsystemen har blivit föremål för mycket stor uppmärksamhet i vår om- värld. Ett mått på detta är det som omtalas i Richard S. Katz International Biography on Electoral Sys- tems. I dennes redovisning 1989 var 1 500 arbeten redovisade. Tre år senare, 1992, redovisades 2 500 arbeten kring valsystemen och deras inverkan på de politiska systemen. Jag vågar utgå från att antalet har vuxit åtskilligt sedan 1992, även om jag inte har några direkta siffror på det. Något som naturligtvis har tilldragit sig alldeles speciellt intresse i de här sammanhangen är valsyste- mens utformning i de demokratier som har vunnits i de tidigare kommunistiska diktaturerna i Central- och Östeuropa. Jag har själv haft tillfälle - för övrigt så sent som i går - att i Europarådet och dess juridiska utskott se de framgångar som har nåtts och inte minst den roll som Europarådet har spelat när det gällt att hjälpa till att utforma lämpliga valsystem för de nya demokratierna. Valsystemen har naturligtvis den allra största be- tydelse för den representativa demokratin. Vi kan konstatera att det finns två renodlade system, som ibland står mot varandra. Det ena är majoritetsval i enmansvalkretsar, sådant det tillämpas i framför allt Storbritannien och vissa andra anglosaxiska länder, och det andra är det proportionella valsystemet. Redan på 1950-talet konstaterade den franske statsvetaren Maurice Duverger för sitt vidkommande att det renodlade majoritetsvalet medförde stabilare regeringar, att man fick mindre av koalitioner och över huvud taget att detta system var vitaliserande för demokratin. Naturligtvis måste man kringgärda hans resonemang med åtskilliga reservationer. Det finns tillfällen då regionala partier har uppträtt - som t.ex. i Irland på 1800-talet och senare också i Kanada - och då den här tesen har satts ur spel. Å andra sidan har vi det proportionella systemet. Om majoritetsvalet sägs framför allt ha till utgångs- punkt att skapa ordentliga majoritetsförhållanden, klara regeringsmajoriteter och en tydlig opposition, har å andra sidan det proportionella systemet ansetts borga för att varje röst skall ha lika stort värde. Dessa båda principer har brutits mot varandra. Vi i Sverige har ju för vårt vidkommande framför allt hyllat den proportionella metoden, alltsedan högerre- geringen Arvid Lindman 1907 löste den svåra frågan om hur valsystemet skulle utformas. Sedan dess har vi haft ett proportionellt valsystem här i landet. De valsystem som emellertid nu framför allt väck- er intresse och som det finns anledning att dröja litet grand vid är två till antalet. Det gäller dels majoritets- val i två omgångar, där det krävs att antingen i en första omgång en kandidat skall få mer än 50 % eller att, om någon inte har fått detta, de två som främst står mot varandra deltar i en andra omgång. Detta system har en stark dragningskraft inte minst i de nya staterna. Jag vill också personligen säga att jag tycker att det har många fördelar. Ett annat system, som vi på ett tidigt stadium dis- kuterade här i Sverige, är det tyska, där man förenar majoritetsvalet med det proportionella systemet på så vis att väljaren har två röster, en där han väljer i sin egen valkrets i ett vanligt majoritetsval - så väljs hälften av Bundestags ledamöter - och en röst vid val av den andra hälften, som utses på s.k. Landeslisten, där det proportionella valsystemet slår igenom helt och hållet. Detta har naturligtvis också stora fördelar. Man uppnår visserligen snudd på hundraprocentig proportionell representation, men inte minst kommer ett personval till uttryck. I Sverige har vi, som jag förut sade, haft det pro- portionella systemet alltsedan 1909, men vi har fått den jämkade uddatalsmetoden införd på 1950-talet på grundval av centerpartisternas föregångares dåvaran- de äventyr tillsammans med Socialdemokraterna. De satt ju i koalitionsregering, så det var då litet svårt för dem att gå ut och agera tillsammans med de borgerli- ga bröderna och systrarna i ett val. Alltså fick vi den jämkade uddatalsmetoden, som samtidigt avskaffade kartellbildningen. Vi har alltsedan dess bibehållit den jämkade udda- talsmetoden, mycket till förfäran för de studenter i statsvetenskap som jag då och då har nöjet att under- visa och som ibland har litet svårt att begripa alla vindlingarna i denna metod. Men hur som helst - systemet har fungerat något så när hyggligt. Därtill har vi fått utjämningsmandat, som skall ge en ytterligare proportionell fördelning. Det kan natur- ligtvis diskuteras om vi skall ha det eller inte. Det allra senaste är emellertid personvalet. Det skall tillämpas i full utsträckning vid riksdagsvalet i september 1998. Det krävs för att ett kryss som man sätter för en person skall få genomslagskraft att 8 % av partiets röster fördelar sig på det här sättet. Då kan en person gå före den lista som är uppställd av parti- erna. Vi har från Moderata samlingspartiets sida sagt att det är en alldeles för hög siffra. Man borde nöja sig med 5 % för att verkligen göra det möjligt för personvalet att få genomslag. Vi har dock avstått från att reservera oss nu, eftersom det i bakgrunden ligger en överenskommelse mellan partierna, men det finns säkerligen anledning att återkomma till detta. Jag vill i övrigt, herr talman, bara göra en mycket snabb kommentar. Jag tror att vi måste se över ut- landsröstningen. Det kan inte vara rimligt att vi skall ha kvar de relativt besvärliga regler som vi har, nu när det i alla andra hänseenden är så mycket lättare att kommunicera än för bara några år sedan. Man borde se över den frågan. Men vi har ingen reservation på den punkten. Däremot har vi en reservation när det gäller anta- let ledamöter. Antalet ledamöter är för stort i Sveriges riksdag. Vi vill utreda möjligheten att skära ned anta- let. Vi beklagar också i en reservation att strykningar som förut har kunnat ske för att markera ett ointresse för en viss kandidat inte kommer att ha någon som helst betydelse i och med det nya system som kommer att antas. Det bör vara tekniskt möjligt att låta väljar- nas uppfattning med hjälp av en strykning också få genomslag i framtiden. När det gäller själva röstningsförfarandet tycker vi att det vore rimligt att väljaren själv lägger ned sin röst i urnan. Det har framförts att väljaren skulle vara litet grand omyndigförklarad i och med att han/hon inte får göra detta utan det lämnas över till en valför- rättare. Naturligtvis kommer länssammanslagningarna att kunna påverka valkretsarnas utformning i framtiden. Det är också något som det finns anledning att se över. Herr talman! Det är bra att det i fråga om kyrkova- let slås fast att vi skall välja i september. Valperioden skall vara fyra år. Vi beslutar alltså detta i april, och valet skall äga rum i september. Ni kunde säkert ha kommit överens om denna sak något tidigare för att underlätta själva valförfarandet. Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i konstitutionsutskottets betänkande. Vi har ett antal reservationer. Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 13, som just berör antalet ledamöter i kammaren. 0213468747208 N 2010-01-01 00:00:00 219060 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0986/#anf1