<anforande>
<dok_hangar_id>2348993</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:83 Fredagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:199 om ubåtar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5DE6D3F5-DBF5-44C6-BE58-BC2763B1F0E0</anforande_id>
<anforande_nummer>90</anforande_nummer>
<talare>CHRISTER SKOOG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Sverige är alltså unikt i det avseendet
att svensk materielindustri är världsledande när det
gäller att bibehålla, upprätthålla och i framtiden kunna
behålla kompetensen på det viktiga område som ubå-
tarna utgör.
Vi har inte blivit världsledande av en händelse
utan på grund av att vi målmedvetet har satsat. Vi har
hela tiden legat i framkant när det gäller teknikut-
veckling och när det gäller att hitta de nya framtidsi-
déer som möjliggör för oss i Sverige att ha ett förhål-
landevis starkt försvar; vi har ju en svag ekonomi i
vårt försvar jämfört med många andra länder. Vi har
det här spetskunnandet, detta unika kunnande. Det har
inte minst visat sig när det gäller svensk försvarsin-
dustris exportansträngningar. Vi har alltså lyckats i
konkurrens med stora nationer, t.ex. Tyskland. Man
har ju inte köpt de svenska ubåtarna i t.ex. Australien
därför att vi har speciellt vackra blå ögon, även om
några kanske har det. Det har man givetvis gjort för
att de fungerar bra och ändamålsenligt.
Jag är glad över att den här debatten har kommit
upp. Försvarsministern har klarlagt att en stor majori-
tet i riksdagen fattade beslut, så sent som den 13 de-
cember i fjol, om 550 miljoner för att man skall kunna
bibehålla kompetensen. Avsikten är att man skall
kunna hålla sig i framkant i Sverige också framöver.
Det handlar givetvis om att teknikerna och om de som
mera handfast ute i verkstaden sysslar med att tillver-
ka ubåtar kan vara med.
Sverige, som har ett litet försvar i förhållande till
omvärlden, har en beredskap. Situationen i omvärlden
kan förändras. Ledamöterna av denna kammare vet att
vi har varit överens om att det skall finnas kontroll-
stationer där vi skall bedöma den säkerhetspolitiska
utvecklingen i vår omvärld. Om det skulle visa sig att
den försämras, vilket ingen av oss hoppas, har vi en
beredskap. Då har vi möjligheten att bibehålla vår
alliansfria politik, att själva försvara oss och att själva
utveckla försvarsindustrins möjligheter. Det gör ju att
vi är trovärdiga i den internationella debatten.
Det är bra att vi kan bibehålla den här kompeten-
sen. Det är bra signaler. Det är inte bara i den här
kammaren som debatten förs. Den förs ju även utan-
för. Framför allt är det många som följer vad vi säger
på det här området. De signaler som vi skickar häri-
från är oerhört viktiga för Försvarsmakten, debattö-
rerna, försvarsindustrin och för de presumtiva, inter-
nationella kunder som kan tänkas vända sig till den
svenska försvarsindustrin. Det är också en viktig del.
Därför är det bra att vi har slagit fast att vi kan bibe-
hålla kompetensen och att dessa 550 miljoner avsätts
även för att vi skall kunna ligga i framkant i framti-
den.
</anforandetext>
<intressent_id>0209063197208</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>218983</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0983/#anf90</protokoll_url_www>
</anforande>
